Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krishna (gud) - Krishnaji - Krishnamurti (Krishnaji), Jiddu - Krisjna - Krisla - Krisma - Kriṣṇa - Krissa - Kristall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTALL
högste guden Vishnu. Dyrkan av denne gud
har överförts på heroen K. K:s namn
sam-manställes ofta med Vasudevas (i vissa texter
sker det dock så, att K. kallas son av en
Va-sudeva och dennes hustru Devaki), och det
är troligt, att K. härifrån fått sin förbindelse
med Vishnu. Redan i tidiga delar av
”Maha-bharata” är denna sammanställning färdig, och
när fursten och vagnkämpen K. för Arjuna
förkunnar Bhagavadgitas (se d.o.) läror, talar
Vishnu genom honom. — I hinduismen, mest
i Bengalen, har K. blivit ofantligt populär,
framförallt i sin folkligare form av herde och
älskare. Hans kärleksäventyr med sin
älskade, Radha, vilken även åtnjuter kult, är ett
omtyckt motiv också i konsten. — Litt.: J.
Charpentier, ”Indiska myter och sagor” (1925).
Th.P.
Krishnaji, se Krishnamurti.
Krishnamurti (Krishnaji), J i d d u,
indisk filosof och teosof (f. 1896 el. 1897). K.,
som är hindu av
bra-mankast, f. i
presi-dentskapet Madras i
Indien, ”upptäcktes”
och togs omhand av
Annie Besant (se
denna), som K.
kallar sin fostermor.
Hon utpekade
honom 1910 som den
”nye Messias”, och
en teosof har
publicerat hans födelser
fr.o.m. år 21,000 f.Kr.
Inom den för hans räkning 1911 i Benares
grundade orden ”Stjärnan i öster”, som i
Europa och Amerika fått 70,000—100,000 medl.,
undervisade K., särsk. på stora sommarmöten
i Ommen i Holland. K:s läror äro visserligen
teosofi, men genomsyrade av verklig kunskap
om indiskt tänkande. Den högsta ”sanningen”,
som människan har att söka intuitivt fatta,
är alltet i livet självt. Läran är livsbejakande,
men strängt individualistisk: människan skall
så vitt möjligt undvika gemenskap med andra.
Denna K:s individualism förde 1929 till
ordens upplösning, då K. förklarade, att det
högsta livet ej kunde uppnås inom ett
samfunds skrankor. Hur K. fattade sin egen
ställning inom orden är ovisst; närmast torde det
ha varit som förmedlare av gudomliga
sanningar. Han har i sitt liv ej varit
världsfrånvänd, under kriget tjänstgjorde han i Röda
korset. Av K:s skrifter — han är även skald —
finnas en del övers, till sv. Den, som ger den
klaraste bilden av K., torde vara ”Låt
förståelse vara Eder lag” (1928) och en katekes,
som möjl. har Annie Besant till förf., ”Vid
Mästarens fotter” (1911). — Litt.: L. Heber,
”Glimt av en ny idéverden” (1930); tidskr.
”Quo vadis?” (1928 ff.). Th.P
Krisjna, se K r i s h n a.
Krisla, växtart, se I n u 1 a.
Krisma, se C h r i s m a.
Krisna, se K r i s h n a.
Krissa, forngrekisk stad, se Delfi.
Krista’ll (grek, kry’stallos, is). 1) En
homogen, anisotrop kropp, i sin idealform
regelbundet begränsad av plana ytor. Homogen
innebär en fysikaliskt och kemiskt sett
regelbunden inre byggnad; anisotrop betyder, att
vissa egenskaper, ss. hållfasthet,
värmeledningsförmåga o.s.v., variera med riktningarna
inom k. — K. av ett och samma ämne
uppvisa ofta stora olikheter beträffande sin yttre
form. Dansken Nils Stensen (Nicolaus Steno)
fann emellertid hos bergkristall, att likvärdiga
ytor hos olika k.-individer alltid bilda samma
vinkel med varandra, oberoende av ytornas
inbördes storlek. Denna iakttagelse kunde
snart utsträckas att gälla alla k. Lagen om
kantvinklarnas konstans blev
en fundamental sats vid all k.-forskning.
Under senare delen av 1700-talet tillkom genom
Haüy (se denne och Kristallografi)
lagen om de rationella
parameterförhållandena (el. a x e 1 f ö
r-h å Handen a), vars innebörd är följ.:
hänföras en k:s ytor till ett 3-axligt
koordinatsystem, vars origo tänkes placerat i k:s mitt,
avskära ytorna vissa längder, parametrar, av
dessa axlar. Antagas parametrarna för en viss
yta vara a, b, och c och för en annan yta inom
samma k. a’, b’ och c’, så kunna förhållandena
a:a’, b:b’ och c:c’ uttryckas genom enklare,
rationella tal. — Efter sina symmetriförhållanden
indelas k. i 32 symmetriklasser, för
enkelhetens skull ofta sammanförda i 6 el. 7
kristallsystem (se d.o.). K. av
varandra kemiskt närstående ämnen tillhöra i allm.
samma symmetriklass; bilda ämnena
tillsammans en homogen k., benämnes denna
biandkristall (jfr I s o m o r f i).
Kristalliserar ett och samma ämne i två el. flera
former, talas om dimorfi, trimorfi o.s.v.
T v i 11 i n g-k. kallas en sådan k., som
uppkommit genom en lagbunden hopväxning av
två k.-individer (beröringstvillingar,
genomväxningstvillingar).
Genom en enkel vridning omkr. en tänkt axel,
benämnd tvillingaxeln, kan den ena
individen bringas i parallellt läge i förhållande
till den andra. Tvillingstrukturen är ofta av
stort värde vid identifieringen av en k.
Förutom symmetriförhållandena tillkomma k.
spe
— 25 —
— 26 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
