Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristall - Kristallalkohol - Kristallanalys - Krstiallaxel - Kristalldetektor - Kristalldrus - Kristallelektricitet - Kristallgitter - Kristallglas - Kristallglasbruken, A.-b., De svenska - Krsitallin(isk)a bergarter - Kristallin(isk)a skiffrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTALLALKOHOL
cifika egenskaper som hårdhet, färg,
spalt-barhet efter vissa ytor, brytningsindex. På
vidstående pl. återfinnas en del av de
vanligaste i naturen förekommande k. R.N-n.
2) Detsamma som bergkristall.
Kristallalkohol, se Kristallvatten.
Kristallanaly’s, undersökning av kristaller,
har till uppgift att bestämma den regelbundna
byggnaden av kristallerna och strukturen av
den rymdgitteranordning, i vilken atomerna
äro lagrade (se K r i s t a 1 1 s t r u k t u r).
Det viktigaste hjälpmedlet för detta ändamål
utgöres av röntgenstrålarna. Deras användning
grundar sig därpå, att de ha våglängder, som
äro av samma storhetsordning som avstånden
mellan de enskilda atomerna i kristallerna.
Dessa utgöra därför lämpliga gitter (se d.o.)
för iakttagande av röntgenstrålarnas
interfe-rens. Ett studium av denna ger upplysning om
atomernas anordning i kristallerna. Den
förste, som undersökte dessa interferensfenomen,
var v. Laue (1912), som utvecklade en metod
för fotografisk upptagning av
interferensfeno-menen (L a u e d i a g r a m, se fig.). Då
röntgenstrålar få infalla mot en kristallyta,
uppstår en böjning av strålarna, som skenbart ger
sig tillkänna ss. en reflexion mot atomplanen
i kristallen. Härpå grundade W. H. och W. L.
Bragg en metod, som möjliggjorde noggranna
bestämningar av kristallstrukturen. Debye och
Scherrer upptäckte (1916) ett förfarande, vid
vilket det interferensfenomen fotograferades,
som uppkommer, då röntgenstrålning får in-
Lauediagram för olivin. Enl. Rinne.
- 27 —
falla mot ett pulver av kristaller av
mikroskopisk el. submikroskopisk storlek
(Debye-Scherrerdiagram). Vid denna
metod behövde ej ss. vid de föregående
metoderna kristallsystemet vara känt, och ej heller
fordrades ss. vid dessa stora, väl utbildade
kristaller. En ny metod för k. har nyligen
skapats av Davisson och Germer genom
upptäckten av de interferensfenomen, som
uppträda, då elektronstrålar träffa kristaller, och vilka
enl. vågmekaniken (se d.o.) komma till stånd
genom böjning i kristallerna av mot
elektronstrålarna svarande materievågor. — Litt.: P.
P. Ewald, ”Kristalle und Röntgenstrahlen”
(1923); W. H. & W. L. Bragg, ”X-rays and
crystal structure” (4 ed. 1924); W. H. Bragg,
”An introduction to crystal analysis” (1928).
N.R-e.
Kristallaxel, se Kristallsystem.
Kristalldete’ktor, elektrotekn., se
Detektor.
Kristalldrus, se D r u s.
Kristallelektricitet, se
Piezoelektrici-tet.
Kristallgitter, fys., se K r i s t a 1 1 s t r u
k-t u r och Gitter.
Kristallglas, tekn., se Glas.
Kristallglasbruken, A.-b., De svenska,
grundat 1932, ensamförsäljare för A.-b. Kosta
glasbruk, Kosta, Reijmyre bruks a.-b.,
Rej-myra, Eda a.-b., Eda glasbruk, A.-b. Alsterfors
glasbruk, Målerås, samt A.-b. Alsterbro
glasbruk, Alsterbro. — Ett bolag med samma
namn bildades 1903 för tillverkning av
glasvaror samt för förvärv av aktier i sv. glasbruk;
då det 1930 övergick till enbart
förvaltningsorgan, ändrades namnet till A.-b. Sv.
glas-bruksintressenter. J.L-n.
Kristallin(isk)a bergarter uppkomma genom
kristallisering av mineralsubstanser och bli
därför till struktur och mineralens
sammanfog-ningssätt kristalliniska (i motsats till klastiska).
Hit höra alla magmabergarter och kemiska
sediment, t.ex. bergsalt, gips (alla massformigt
kristalliniska) samt de kristallina skiffrarna
(skiffrigt kristalliniska). G.Fn.
Kristallin(isk)a skiffrar, metamorfa,
skiff-riga, vanl. kristallina bergarter, genom ändring
i tryck och temp. (vanl. vid
bergskedjeveck-ning) så starkt förändrade, att de till sitt
ursprung ej el. blott med svårighet låta sig
igenkännas. De ha från början ant. varit
eruptiv-bergarter (s.k. ort o-k.s.) el.
sedimentbergarter (s.k. para-k.s.). De för k.s:s karaktär
bestämmande faktorerna äro väsentligen
ur-sprungsbergartens kemiska sammansättning
samt vid omvandlingen rådande tryck och
temp. Den förra ändras i regel icke, ehuru
— 28 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
