Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristian (furste av Braunschweig-Lüneburg) - 1. Kristian (Christian, Christiern) I (konung i Danmark, Norge och Sverige) - 2. Kristian II (Tyrann, konung i Danmark, Norge och Sverige)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIAN
skåpet utpressade
pengar värva en här
och därmed uppträda
som vinterkonungens
försvarare. Varken
K:s fältherreförmåga
el. hans
sammanrafsade skarors
krigs-duglighet bestodo
emellertid provet vid
mötet med Tilly och
hans här; han blev
slagen, först vid
Höchst 1622, sedan vid Stadtlohn 1623. I dansk
tjänst deltog K. i fälttågen 1625—26. P.S.
Danmark. 1) K. (Christian el.
Christiern) I, konung i Danmark, Norge
och Sverige (1426—81), det Oldenburgska
konungahusets grundläggare, son till greve
Did-rik den lycklige av
Oldenburg och
Del-menhorst. Redan
tidigt omhändertogs K.
av sin morbroder,
hertig Adolf av
Sles-vig och Holstein, och
hyllades som dennes
efterträdare. Då
Kristofer av Bayern avled
1448, vände sig
Danmarks råd till hertig
Adolf med
erbjudande av unionstronen,
och då hertigen avböjde, gick budet till
hans systerson. 28/g 1448 hyllades K. som
Danmarks konung på Viborgs landsting. De
närmaste åren upptogos av unionsstrider. Sveriges
nye konung, Karl Knutsson, sökte återförena
Gotland med Sverige och fördriva Erik av
Pommern från ön. Genom skicklig och
hänsynslös diplomati parad med lyckade
över-rumplingsaktioner bortmanövrerade K.
svenskarna från Gotland och isolerade Karl
Knutsson bland östersjömakterna. Samtidigt befäste
K. sin makt i Norge, stödd av en övervägande
opinion i landet. Sedan de nordiska
riksrådens fredspolitik strandat efter
Halmstadmö-tet 1450, förberedde konungarna K. och Karl
krig, som utbröt 1451 och med avbrott
varade till 1457. K. var den överlägsne men
vann inga avgörande fördelar. Samtiden
tillskrev hans krigsrörelser en beräknad
utmatt-ningstaktik. Gingo K:s planer i denna riktning,
lyckades de. Karl fördrevs 1457 från Sverige
av ärkebiskop Jöns Bengtsson och dennes
släktkoalition inom sv. riksrådet, K.
inkallades, valdes och kröntes zh s.å. till sv. konung.
K. sökte nu att befästa kungamakten i sina ri-
Kristian II. Kopparstick, tillskrivet J. Binck
— 41 —
— 42 —
Artiklar, som icke återfinnas
nnder K, torde sökas under C.
ken efter tidens principer. Sonen Hans
hyllades som tronföljare, finansförvaltningen
stramades åt, stormännen trängdes tillbaka.
Resultatet blev för Sveriges vidkommande
upp-iror 1464 under ledning av Oxenstiernorna
och följ, år under Axelssönerna och Sturarna
samt Karl Knutssons återkallande. K.
lyckades efter Karls död uppnå en acceptabel
fredsuppgörelse i Stockholm 1471, blev emellertid
anfallen av Sturarna och besegrad på
Brun-keberg. Följ, år slöts fred i Kalmar på
grundval av status quo. K. återvann aldrig
Sverige. Hans svaga finanser ledde till att
Sles-vig-Holstein en tid hotade att övergå till
brodern Gerhards händer. K. var en storväxt,
personligt tapper och vinnande man. E.Lö.
2) K. II, i Sverige ofta kallad K. Tyrann,
konung i Danmark, Norge och Sverige (1481
—1559), son till konung Hans och dennes
drottning Kristina. K. fick en demokratisk
uppfostran, då han i sin barndom vistades i
Hans Bogbinders hus i Köpenhamn. Sina
kunskaper inhämtade han under humanistisk
ledning. Tidigt blev K. använd i offentliga värv.
Hans personliga ställning befästes, då han 1487
hyllades i Danmark som tronföljare, 1489 i
Norge och 1497—99 i Sverige. Under
1500-ta-lets första år började han av sin fader
anväii-das som härförare och administratör och
gjorde en betydande insats i kampen mot den sv.
upprorsregeringen. 1506—12 styrde K. Norge
som ståthållare. 1513 efterträdde han sin far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
