Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kristian II (Tyrann, konung i Danmark, Norge och Sverige) - 3. Kristian III (konung i Danmark och Norge) - 4. Kristian IV (konung i Danmark och Norge)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIAN
på den nordiska unionstronen. K. stod nu som
arvtagare till kung Hans’ mot stormännen
riktade maktpolitik. Han bands av riksrådet
genom en vittgående handfästning. Under de
följ, åren frigjorde sig K. från
handfästningens och rådskonstitutionalismens principer.
Hans ambition att intaga en ställning som
maktfullkomlig konung i tidens anda
stärktes av rådgivare, som han samlade kring sig,
främst holländskan fru Sigbrit, mor till K:s
älskarinna Dyveke, och borgmästaren i
Malmö Hans Mikkelsen. Den första etappen för
befästande av K:s nordiska välde var
Sveriges kuvande. Efter misslyckade militärexp.,
den anmärkningsvärdaste 1518, gjordes en
avgörande kraftansträngning 1520. K:s här slog
Sten Stures, den sistn. stupade, och de sv.
landskapen underkastade sig. 4/n 1520 kröntes
K. i Stockholm som Sveriges arvkonung. Hans
seger utnyttjades av det kungatrogna partiet
i Sverige med ärkebiskop Gustav Trolle i
spetsen, som lyckades få ett antal av Sturepartiets
främsta män och av Stockholms borgerskap
förklarade för notoriska kättare. De
avrättades 8/n 1520 i det s.k. Stockholms blodbad.
Sedan Sverige underkastat sig, gick K. att
förverkliga den nya regimen i Norden. Under
Hans Mikkelsens ledning utfärdades
ekonomiska förordningar, som syftade till att förena
Danmarks borgerskap till en effektiv
handelsmakt, stödd av stora privilegier. Nordens
handel skulle samlas i ett stort handelskompani.
En ny, central lagstiftning begynte. Men
reformerna skapade opposition. Danmarks
riksråd hade redan tidigare haft konflikter med
K., den mest bekanta 1517, då adelsmannen
Torbern Oxe avrättades för förskingring.
Medan Gustav Vasas uppror vann terräng i
Sverige, reste sig Jyllands adel mot konungen. K.
brast i det personliga avgörandet och flydde
1523 till Nederländerna. I Danmark
återupprättades adelsväldet med K:s farbror Fredrik av
Slesvig-Holstein som konung. Stödd av sin
svåger kejsar Karl V, gjorde K. 1531 ett
res-titutionsförsök och begav sig till Norge som
katolicismens banerförare i strid mot sin
tidigare, luteranska övertygelse. Företaget
misslyckades, K. fängslades genom löftesbrott och
hölls i förvar på Sönderborgs slott till 1549,
därefter på Kalundborg till sin död 1559. Ett
uppror av hans anhängare 1533, grevefejden
(se d.o.), kunde ej gagna hans sak. — K. var
en vacker man av stark kroppsbyggnad. Hans
karaktär förefaller ha varit vacklande och ej
motsvarat hans maktambition. — Litt.: C. F.
Allen, ”De tre nordiske Rigers Historie 1497
—1536”, 1—5 (1864—72); L. Weibull,
”Stockholms blodbad” (i ”Scandia”, 1928),
”Dyveke
katastrofen och Torbern Oxe” (i ”Scandia”,
1932). E.Lö.
3) K. III, konung i Danmark och Norge
(1503—59), son till Fredrik I. K:s tyskpräglade
uppfostran bragte honom tidigt i beröring med
den luterska reformationen, han bevistade
med sin hovmästare Johan Rantzau riksdagen
i Worms 1521. Omedelbart efter faderns död
Kristian III. Kopparstick av J. Binck. 1535.
1533 lät K. hylla sig i Kiel som härskare över
hertigdömena Slesvig och Holstein för sig själv
och sina bröder. I Danmark lyckades han ej
genast bli vald till tronföljare; först 1534
hyllade honom en del av den danska adeln, och
först 1536 blev han efter svåra strider (se G r e- _
v e f e j d e n) Danmarks konung. Härefter
upptog han ett energiskt arbete på
centralmaktens nyorganisation. En allmän reduktion av
kyrkans gods vidtogs efter riksdagen i
Köpenhamn 1536, varvid biskoparna fängslats. Fullst.
omläggning av förvaltningen följde, varigenom
adelns maktställning bröts. Samtidigt
minskades riksrådets inflytande. Efter hand
återställdes det goda förhållandet mellan konungen och
stormännen, vilka känt sig hotade av
förvalt-ningsreformerna och K:s förkärlek för
hol-steinska medhjälpare (bl.a. Johan Rantzau).
K:s insats i Danmarks historia motsvarar i viss
mån Gustav Vasas i Sverige; med denne var
K. besvågrad genom sitt äktenskap med
Dorotea av Sachsen-Lauenburg, syster till Gustav
Vasas första gemål. — Litt.: K. Erslev, ”Konge
og Lensmand i det 16. Aarhundrede” (1879).
I.A.
4) K. IV, konung i Danmark och Norge
(12/4 1 5 7 7—28/i 1648), son till Fredrik II, vald
till tronföljare 1580, konung 1588, erhöll en
— 43 —
— 44 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
