Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinehamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTINEHAMN
uppförde den senare här ett kronobruk, om
fattande masugn, hammarsmedja, såg, kvarn
m.m., och förlänade 1582 platsen
stadsprivile-gier under namnet Bro men ändrade sitt
beslut och gav 1584 privilegierna åt Karlstad.
Anledningen därtill var den, att hertig Karl
kort efter 1582 fann, att Bro var mindre
lämpligt som plats för bruksrörelse, och flyttade
denna till Nykroppa. Emellertid utvecklade sig
järnhanteringen i Värmland. Järnexporten och
livsmedelsimporten över Bro ökades avsevärt
och därmed Bros betydelse som handelsplats.
1642 förnyade drottning Kristinas
förmyndareregering stadsprivilegierna, och Bro blev stad
under namnet K. Det var alltså den
uppblomstrande järnhanteringen, som gjorde K. till stad.
K. har sedan i sin tur varit en orsak till att en
bruksrörelse uppväxt i de närmaste socknarna
kring staden. De ojämförligt flesta av dem,
som anlade bruk i Värmland, voro näml,
borgare, från början besatta i Karlstad el. K., nå
gon gång i Göteborg el. Mariestad. Det kapital,
som förtjänats på handel el. andra
stadsnäringar, användes i många fall till anläggandet av
stångjärnsbruk ute på den omgivande
landsbygden. K. var knutpunkten för trafiken
mellan Bergslagen och Vänern. I början kunde de
med järn lastade båtarna ej gå längre än till
Hytte vid sjön Matlångens s. ända, varifrån
järnet kördes till Bro, men in på 1630-talet
grävdes den s.k. Norsbäckens kanal mellan
Matlången och Bergsjön, varefter järnet
fraktades båtledes till Sjöändan vid sistn. sjös
sydspets, c:a 10 km. n.n.ö. om K. När K. blev
stad, fingo borgarna monopol på körslorna
mellan Sjöändan och K. Efter hand övertogos
dessa ”Sjöändskörslor” av bönderna i
Var-nums, ölme och Ljungsunds socknar och
ersattes 1850 av en liten järnväg. För den
värmländska järnhanteringen blev K. den
kommersiella huvudorten genom fastingsmarknaden,
som 1686 överflyttades dit från Karlstad. De
affärer, som där avslutades, blevo bestämmande
för följ, års priser och konjunkturer på
järnmarknaden. Från mitten av 1800-talet fick K.
bättre kommunikationer, industrier uppstodo,
och staden gick en hastigare utveckling tillmötes.
Folkmängden ökades från 1,430 1805 och 2,056
1850 till 3,577 1870, 6,755 1900 och 11,514 1920.
— Närke-Värmlands reg. hade 1684—1816 sin
övningsplats vid K.
Särsk. stor betydelse för K. har Inlandsbanan
haft; den öppnades för trafik till Storfors 1873,
till Persberg 1876, till Mora 1891. Den är icke
blott en viktig utfartsväg för den värmländska
järnindustriens utan även för Dalarnes
skogsprodukter. I samband med järnvägarnas
tillkomst och fördjupningarna av Trollhätte kanal
(jfr K a r 1 s t a d, sp. 24’ förbättrades K:s
hamnförhållanden. Varnaa har uppmuddrats till 3,a
m. djup fram till torget och har en kajlängd
av 1,300 m.; Yttre el. Djuphamnen vid
Var-numsviken har en kajlängd av 165 m. vid 5,2 m
vattendjup. 1930 ankommo och avgingo 1,904
fartyg om 303,958 nettoregisterton, därav 267
om 92,467 ton i utrikes fart. De viktigaste
exportvarorna äro trävaror, pappersmassa,
järn och järnmalm, importvarorna kol och
koks, järn, järnmalm, svavel, glaubersalt och
spannmål. — Någon industri att tala om fanns
icke i K. förrän under senare hälften av
1800-talet. Stadens äldsta och tillika största industri
är K:s mekaniska verkstad, anlagd 1859,
världsbekant ss. turbinverkstad och tillhörande Karl
stads mekaniska verkstads a.-b.; tillverknings
värde pr år 4,5 mili. kr., arbetarantal o. 400.
Bland övriga industrier märkas: L. A. Larssons
gjuteri och mekaniska verkstad (85 arbetare;
motorer, pumpar, brandsprutor), A.-b. Sv.
stållinor (60 arbetare), Industri a.-b. Furuplywood
(150), K:s träförädlingsfabrik (35), Bröderna
Engblom & co. (20; borst- och penselfabrik)
m.fl. 1931 hade K. 44 industriella anläggningar
med sammanlagt 1,071 arbetare. — K. har
högre allm. samlärov. (fr.o.m. höstterminen 1931,
tidigare samrealskola), elementarlärov. för
flickor, småskoleseminarium, praktisk skola,
hantverksskola för blinda; länssjukstuga,
epidemisjukhus; knappt 2 km. n. om staden lig
ger Mariebergs sjukhus (hospital med plats
för 800 patienter). I K. utgivas
”Kristinehamns-tidningen” (1 gång i veckan), ”Nya
Kristine-hamnsposten” (3) och ”Värmlandsposten” (3).
Det äldsta stadsområdet begränsades av de
nuv. Staketgatorna, N., S., V. och ö., så
benämnda efter det plank el. staket, som under
lanttullarnas tid helt och hållet omgav staden.
Stadsplanen är mycket regelbunden inom
denna del av K.; ett motsatt förhållande är
rådande inom de villabebyggda stadsdelar,
Villastaden, Smedby, Enserud, Kurlanda,
Djurgården, Kvarnbyn etc., som omgiva den gamla
staden. Flera stora eldsvådor ha övergått K., bl.a.
1777, då staden nästan helt och hållet
nedbrann, och 1893, då ett 50-tal gårdar på båda
sidor om Kungsgatan, K:s huvudgata, lades i
aska. Av äldre byggnader finns det i K. föga
kvar, men både torget och några av
sidogatorna göra ett ålderdomligt intryck.
Stadsförvaltningens el. drätselkammarens hus vid Inre
hamnen är uppfört 1771 på källarvalven efter
den förut omnämnda Bro sätesgård. Den s.k.
Wahlundska gården vid S. torget tjänstgjorde
under fastingsmarknaderna som
landshövdings-residens; tillhör nu staden och inrymmer bl.a.
stadsbibl. Den ståtliga kyrkan, som anses vara
— 71 — — 72 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
