Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritiskt tillstånd - Kritiskt tryck - Kritisk volym - Kritkalk - Kritmaner - Kriton - Kritperioden - Kritsystemet, kritformationen - Kritsystemets fauna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRITSYSTEMET
vätska, huru höga tryck som än användas.
Härigenom förklaras de under en lång följd av år
misslyckade försöken att trots användande av
höga tryck kondensera vissa av de vanligaste
gaserna (t.ex. syre och väte), vilka på gr.
därav kallades ”permanenta”. Att bringa dessa i
flytande form lyckades först, sedan det blivit
möjligt att avkyla dem under deras kritiska
temp. (jfr Flytande helium). De
isoter-mer, som svara mot högre temp. än den
kritiska, ha med stigande temp. ett allt jämnare
förlopp och närma sig till formen de
streckade isotermerna upptill till h. på fig., vilka
representera luftisotermer för temp. över
rums-temp. och tillnärmelsevis ha formen av
lik-sidiga hyperbler. En punkt innanför den
pa-rabelliknande, streckade kurvan BB’EC’C
anger ett tillstånd, då en del av ämnet befinner
sig i vätskeform, resten i form av mättad ånga.
Toppunkten av denna kurva är den kritiska
punkten. Vid denna förvinner skillnaden
mellan ångans och vätskans egenskaper. Latenta
ångbildningsvärmet (se d.o.) är = 0, och
detsamma är fallet med kapillariteten (se d.o.)
och inre friktionen (se d.o.). Underkastas
substansen en tillståndsförändring från ett
tillstånd, svarande t.ex. till punkten H, i vilken
ämnet otvivelaktigt befinner sig i gasform, till
ett tillstånd, svarande till punkten G, i vilken
ämnet lika otvivelaktigt befinner sig i
vätskeform, så är det, om tillståndsförändringen
förlöper längs en kurva, som går ovanför
gränskurvan BB’EC’C, möjligt att kontinuerligt
överföra gasen i vätskeform, utan att man kan
säga, var övergången från den ena fasen till
den andra äger rum. Den förste, som
undersökte k.t., var Cagniard de la Tour (1822).
Sedermera har det studerats och metoder för
bestämning av kritiska data utvecklats
framförallt av Andrew, Nadeshdin, Cailletet och
Colardeau, Kamerlingh Onnes, m.fl. I
nedanstående tab. äro kritiska data för några
viktigare ämnen angivna.
krit. temp.
i °C.
krit. tryck
i atm.
etyleter ......... 194 36,7
etylalkohol ... 243 65,3
klorväte....... 52 84,3
koldioxid...... 31 74,8
kväve.......... —147 34,0
luft.................-141 38,o
svaveldioxid... 157 80,2
syre ............... —119 51,7
vatten............... 374 212,2
väte ................—240 13,2
N.R-e.
Kritiskt tryck, fys., det högsta tryck,
varunder ett ämne kan existera i form av mättad
ånga (se Kritiskt tillstånd). N.R-e.
Kritisk volym, fys., den specifika volymen,
d.v.s. volymen av massenheten, för ett ämne,
som befinner sig i det s.k. kritiska
tillståndet (se d.o.). N.R-e.
Kritkalk, under kritperioden avlagrad
kalksten (se d.o.).
Kritmane’r, konsttekn., seCrayonmaner.
Kriton, förmögen atenare, Sokrates’
hängivne, alltid tjänstvillige beundrare och vän, i
Platons dialoger framställd ss. typen för en
hederlig, nyktert förståndig
genomsnittsborga-re. Efter honom är den dialog uppkallad, vari
Sokrates med filosofisk argumentation tillba
kavisar K:s välmenta erbjudande att med sina
pekuniära resurser bereda honom tillfälle till
flykt ur fängelset. H.Sj.
Kritperioden är den sista av de mesozoiska
perioderna, under vilken de till kritsystemet
(se d.o.) hörande bildningarna avlagrades.
Under k. rådde, liksom under den närmast
föregående juraperioden, relativt lugna
förhållanden på jorden utan någon vulkanisk el.
oro-genetisk verksamhet av större mått. Under
förra delen av k. ägde landsänkningar rum
vilka åstadkommo transgressioner av
världshavet över de äldre formationernas
avlagringar, och vid mitten av k. hade havet trol.
större utbredning än under någon annan av
de yngre geologiska perioderna. Under
senaste delen av k. började bergskedjebildande
rörelser, däribland den saxoniska (se d.o.)
veckningen i n.v. Europa, vilka under förra
delen av tertiärperioden nådde sin höjdpunkt
i den alpina bergskedjeveckningen. K.A.G.
Kritsystemet, kritformationen, yeol.,
omfattar de geologiska bildningar, som
avlagrades under kritperioden (se d.o.), bland vilka
märkes den i n.v. Europa i övre delen av k.
förekommande kritan (se d.o.) el. skrivkritan,
efter vilken k. fått sitt namn. Gränsen mellan
k. och det närmast äldre, jurasystemet,
utgö-res i n.v. Europa av en sötvattensbildning,
Wealden (se d.o.), som skjuter sig in mellan
de marina avlagringarna. K. delas i två avd.,
av vilka den äldre innehåller underavd.:
Wealden, neocom och g a u 11, medan
den yngre delas i cenoman, turon,
sett o n och d a n i e n. In. Amerika indelas k. i
marin utbildning i två avd.: comanchean
och cretacean. — Den marina utbildningen
av k. består till övervägande del av kalkstenar
och märgelbergarter och i mindre grad av
sandstenar. Bland kalkstenarna må nämnas
hippuritkalkstenarna, revbildningar, till största
delen uppbyggda av rudisternas (se d.o.) skal,
i sht förekommande i s. och mellersta Europa,
och skrivkritan, som mycket ofta innehåller
konkretioner el. inlagringar av kiselsyra, flinta
(se d.o.).
K:s fauna. I k. spela protozoerna en
betydande roll, och bland dem ha foraminifererna
(se d.o.) där sitt andra maximum, i organogena
— 93 — — 94 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
