Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kroppsstraff - Kroppstadfors bruk - Kroppstemperatur - Kroppsvisitation - Kroppsvärme - Kroppsvätska - Kroppås - Krosigk, Ludwig (Lutz), greve von Schwerin von - Kross - Krossmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROSSMASKINER
kastration, brännmärkning. K. ha i germansk
rätt inkommit från kanonisk rätt, som
upptagit dem från romersk och mosaisk rätt. De
spelade en stor roll under medeltiden och
början av nyare tiden. I Sverige avskaffades
stympning med 1734 års lag, och mera
utpräglade k. förekomma numera över huvud icke
hos oss; jfr Skärptfrihetsstraff. R.B-l.
Kroppstadfors bruk, A.-b., se Åmotfors
Pappersbruks a.-b.
Kroppstemperatur. Den energiomsättning,
som äger rum genom näringsämnenas
förbränning, är förknippad med värmeproduktion. På
gr. härav är organismernas temp. i allm. högre
än omgivningens. Bland ryggradsdjuren ha
däggdjur och fåglar en ganska konstant k.; alla
andra djurs k. är beroende av omgivningens.
Man skiljer därför mellan jämnvarma
(egenvarma) el. varmblodiga djur (h o m o i o t e
r-m a) och växelvarma el. kallblodiga (p o i
kilo ter ma). Däggdjurens k. varierar normalt
mellan 35,5 och 40,5° C. Djur i vinteride ha
dock en k., som föga överstiger yttertemp. och
förhålla sig ss. poikiloterma djur. Fåglarnas
k. är i allm. högre än däggdjurens: 39,5—44° C.
Kallblodiga djur i vila antaga i det närmaste
omgivningens temp. De avgiva värme till
omgivningen. Vatten med grodor el. kräftor i
en behållare har en högre temp. än samma
vattenmängd utan djur. I bikupor är
inner-temp. ända till 20° högre än utanför.
Den vuxna människans normala k.
växlar mellan 36,5—37,5°, mätt i ändtarmen. I
munhålan är den o. 0,3° lägre och i axelhålan o.
0,5° lägre. Människans k. visar regelbundna
växlingar. Den är i allm. lägst kl. 3—7 och
högst kl. 18—19, sannolikt huvudsaki. beroende
på variationer i muskelrörelsernas omfattning.
Vid stark avkylning kan k. sjunka betydligt.
Man har iakttagit hos en man 23°, medvetslös,
men sedermera tillfrisknad. I allm. kan man
säga, att vår kropp lättare fördrager en
sänkning av k. än en höjning av densamma. Den
högsta k., som man iakttagit hos människa,
torde vara 43,9° vid ett fall av reumatisk feber.
Om k. i övrigt vid feber se d.o. K:s reglering
sker på i huvudsak 3 olika sätt: 1) Genom
reglering av den blodmängd, som genomströmmar
huden: ökad blodtillförsel (hudrodnad) stegrar
värmeutstrålningen från kroppen, minskad
genomströmning bevarar kroppsvärmen. 2)
Genom svetta vsöndring: vid svettens avdunstning
från huden bindes en stor värmemängd.
Härigenom är det möjligt för människan att utan
höjning av k. uppehålla sig i en atmosfär, vars
temp. överskrider k. Förutsättningen härför
är, att luften ej är fuktighetsmättad och att
kläderna ej binda svettavdunstningen. Hos
— 153 —
Artiklar, som icke återfinnas
djur, som ej kunna svettas, t.ex. hunden,
träder vattenavdunstningen från tungan under den
ytliga och hastiga Hämtningen i svettningens
ställe. 3) Genom kemisk reglering: ökning av
ämnesomsättningen vid avkylning. Detta torde
huvudsaki. ske genom mer el. mindre ofrivilligt
muskelarbete, köldskakningar, frossbrytningar.
Samarbetet mellan dessa olika faktorer
dirigeras genom ”värmecentrum”, ett nervcentrum,
som är beläget i mellanhjärnan. Detta centrum
sättes i aktivitet genom varje förändring av det
genom detsamma strömmande blodets temp.
Det kan ävenledes retas genom operativt
ingrepp, ”värmestick”, och genom kemiska
medel. Åtskilliga febermedel verka
temp.-sänkande, delvis genom den narkotiserande inverkan,
de ha på värmecentrum. Wk.
Kroppsvisitation [-fo’n], undersökning av
någons kropp, kläder o.d., ss. rättslig
tvångsåtgärd benämnd kroppsrannsakan (se
d.o.). R.B-l.
Kroppsvärme, se Kroppstemperatur.
Kroppsvätska kallas den vätska, som finnes
i djurens kroppshåla. Hos djur med öppet
blodkärlsystem är skillnaden mellan k. och blod
ingen, är däremot blodkärlsystemet slutet
avviker k. i sammansättning mer el. mindre från
blodvätskan och lymfan. O.C-n.
Kroppås, föga bruklig benämning å ryggås,
takås, taknock: den övre vågräta begränsningen
av ett åt två sidor fallande yttertak. G.W.W.
Krosigk, Johann Ludwig (Lutz) von,
1925 adopterad ss. greve von Schwerin
von K., tysk ämbetsman och finansexpert (f.
1887), förutvarande ministerialråd i preussiska
finansministeriet, riksfinansminister under F. v.
Papen juni 1932, under K. v. Schleicher dec.
s.å. och under A. Hitler sedan jän. 1933. Th.
Kross, krossmaskin (se d.o.).
Krossmaskiner utgöra maskiner för
kross-ning (se d.o.) av råämnen och produkter av
huvudsaki. oorganiskt ursprung. I k.
förekommer alltid krossning genom slag, ehuru
densamma i vissa fall är kombinerad med
krossning genom nötning el. målning. Till g r o
v-krossmaskinerna äro att hänföra
dels Blakes tuggare el. käftkrossar, dels Gates
krossar el. spindelkrossar. Fig. 1 visar en
längdsektion av en tuggare, där 1 är
stativet, i vilket den fasta käftplattan 5 är infästad;
den rörliga käften 3 är också försedd med en
käftplatta 4. Med tillhjälp av excentern 2,
bryt-brickorna 6 och spännfjädern 10 bibringas
käften 3 en hastigt pendlande rörelse. De stycken,
som skola krossas, matas in vid övre änden av
plattorna 4 och 5 och sträva på gr. av
tyngdkraften att vandra ned mellan dessa men
utsättas under vägen nedåt för slagen av den
— 154 —
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
