Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krukväxter - Krumbacher, Karl - Krumcirkel - Krumelur - Krumhorn - Kromhornat får - Krumlinde, Olof - Krummacher, Friedrich Wilhelm - Krummedige (Krummedike), ätt - Krummedige, 1. Henrik - Krumtimmer - Krumpen, ätt - Krumpen, 1. Otte - Krumstav - Krup, krupp - Krupong, kärnstycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRUPONG
allt för torr för k. — Litt.: A. Holzhausen,
”Våra växter och blommor inomhus” (1924).
C.G.D.
Krumbaeher [kro’mbazar], Karl, tysk filolog
(1856—1909), först gymnasiallärare, sedan
innehavare av en i München åt honom upprättad
professur i
bysantinsk och nygrekisk
litteratur. K. är
bysantinologiens (se
d.o.) förnyare och
omskapare. Hans
uppgift blev att åt
bysantinskt språk,
bysantinsk historia
och litteratur giva en
självständig, från
forngrekiskan
frigjord ställning.
Studiet av bysantinska
språket förenades med studiet av nygrekiskan.
Även bysantinsk konst blev nu föremål för
självständigt studium. De för en större allmänhet
betydelsefullaste av K:s vetenskapliga arbeten
äro ”Geschichte der byzantinischen Litteratur”
(2 Aufl. 1897) och den av K. mönstergillt red.
”Byzantinische Zeitschrift” (från 1891). Lm.
Krumcirkel, se Måttverktyg.
Krumelu’r (romaniserande bildning till sv.
krum, krokig), kroklinje, snirkel, släng (i skrift).
Kruinhorn (ty. Krummhorn, fra., eng.
crom-orne, ital. cromorno), träblåsinstrument med
dubbelt rörblad och vanl. 7—8 tonhål å den
övre, raka delen av röret och stundom 2 å den
nedre, halvcirkelformigt böjda. Brukligt i sht
under 1500- och 1600-talen. D.F.
Krumhornat får, se F å r r a s e r, sp. 631 och
pl.
Krumlinde, Carl Olof Theodor,
landskaps-och marinmålare (f. 31/s 1856). Efter elevåren
vid Konstakad. fortsattes studierna i Paris 1880
—82. Sedan 1900 är K. bosatt i Helsingborg.
Sina flesta motiv har han hämtat från Kullen,
där han i sällskap med C. Skånberg och O.
Jernberg vistades redan 1878. K. är
representerad i olika skånska museer samt i Göteborgs
museum. A.A-g.
Krummacher [kro’mazar], Friedrich
Wilhelm, tysk reformert teolog (1796—
1868), kyrkoherde i Berlin och hovpredikant i
Potsdam, liksom fadern Friedrich Adolf
K. (1767—1845, präst i Bremen), produktiv
förf, av på sin tid mycket lästa
uppbyggelse-skrifter, av vilka flera finnas i sv. övers. S.N.
Kru’mmcdige (Krummedike), urspr.
från Holstein stammande adelsätt, nämnd
redan på 1100-talet, under 1300—1500-taIen
representerad i Danmark, Norge och Sverige,
ut
slocknad på 1500-talet. — Litt.: ”Danmarks
Adels Aarbog”, 20 (1900). C.
1) Henrik K., norsk-dansk storman (o.
1464—1530), blev tidigt riddare, norskt riksråd
och länsman på det viktiga Bohus, var en av
konung Hans’ mest betrodda män och utmärkte
sig i hans krig mot Sverige. Härunder lät han
1502 mot given lejd nedhugga sin personlige
fiende Knud Alfsen (Tre rosor), som ställt till
uppror i Norge. Detta väckte stor förbittring,
och K. förflyttades nu till Danmark och blev
danskt riksråd. 1571 blev han länsman på det
viktiga Varberg men råkade sedan i onåd hos
Kristian II, varför han 1523 övergick till
Fredrik I och åt denne vann s. Norge. Härigenom
ådrog sig K. det norska självständighetspartiets
hat, han miste sina län och blev landsförvisad
men återvann 1528 sin ställning. K:s enda
dotter var g.m. Eske Bille. P.S.
Krumtimmer, krokvuxet trävirke, vanl. ek,
som genom sin naturliga form lämpar sig för
krökta stävar, bottenstockar, knän till balkar
m.m. för fartyg och båtar av trä. T.Hrn.
Krumpen, dansk adelsätt, känd sedan
början av 1300-talet, utslocknad med nedannämnde
K.l). En bror till denne var biskopen i
Börg-lums stift Stygge K. (d. 1551), en av de
hetsigaste av den gamla katolska hierarkiens
män, 1523 en av ledarna av upproret mot
Kristian II och 1533 motståndare till Kristian III:s
val, 1536—42 fängslad, slutl. länsman på
As-mildkloster vid Viborg. C.
1) O 11 e K., storman (1473?—1569), torde
i utlandet ha förvärvat krigserfarenhet,
eftersom han, utan att förut ha spelat någon större
roll, 1520 erhöll befälet över den stora
anfalls-hären mot Sverige. Detta uppdrag utförde K.
synnerligen väl och kom i stor nåd hos
Kristian II. 1523 övergick han dock till Fredrik I
och blev s.å. riksråd. 1525 kommenderade K.
exp. till Gotland och anlitades ofta även i
diplomatiska värv. Under grevefejden spelade K.
en tvetydig roll och avsattes vid Kristian HI:s
seger som riksråd. 1542 intogs han dock på
nytt i rådet och blev
nordiska sjuårskriget
vägrade han på gr. av
sin höga ålder att taga
befälet över hären och
måste därför 1567 avgå
som riksmarsk. P.S.
Krumstav, se K r ä k 1 a.
Krup, k r u p p (eng.
croup), strupdifteri,
äkta strypsjuka, se
Difteri, sp. 341.
Krupong [-å’ij] (fra.
croupon), kärnstyc-
Krupong.
— 166 —
— 165 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
