Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krubban - Krubbitning - Kruciferer - Krucifix - Krueger, Carl Nikolaus Adalbert - Krugersdorp - Krukmakarkonst - Krukowiecki, Jan - Krukträd - Krukväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRUBBITNING
klassen och många ljussvagare. Avståndet
uppskattas till o. 500 ljusår. M-t.
Krubbitning, en hos häst, mera sällan hos
nötkreatur och svin, förekommande ovana att
i el. utan samband med foderupptagning svälja
ned luft, stundom i sådan myckenhet, att
kroppsliga olägenheter, ss. väderkolik, därav
bli en följd. Ovanan tillgår så, att hästen
trycker framtänderna mot el. biter om något
föremål, t.ex. krubbkanten, och
sammandrager vissa på halsens undersida löpande
muskler, varigenom struphuvudet dragés nedåt och
svalghuvudet fylles med luft, som sedan under
ett gurglande ljud pressas ned i magsäcken,
då struphuvudet återtar sitt läge. Somliga
hästar, s.k. luftsnappare, behöva ej ens
något stöd för framtänderna utan nå samma
resultat genom vissa rörelser med huvud och
läppar. Hästen lär sig ovanan under långvarig
stallvistelse, yngre djur av äldre, men den
är även ärftligt betingad. Genom ett
operativt ingrepp kan den tagas bort. V.M-r.
Krucife’rer, seKorsblommigaväxter.
Krucifi’x (av lat. cruciftxus, korsfäst, till
crux, kors, och fi’gere, fästa), skulpterad bild
av Kristus på korset. Dylika
bildframställningar förekomma ända från 400-talet i
målning, mosaik och relief, under första
årtusendet dock ännu sparsamt. Senare blir (i
Västerlandet) framställningen i fri skulptur el.
hög relief. K. prydde altaret, och detta är
alltjämt regel i katolska kyrkan (se Kyrka):
här är k. vanl. av metall, annars av trä. I
altaret kunde även ett i processioner
kring-buret k. nedsättas. Stora k. (av trä) med
Maria och Johannes, stundom de två rövarnas
kors (se Kalvarieberg), uppsattes i
långhuset, vanl. i bågen mellan detta och koret:
t r i u m f-k. Efter reformationen bibehölls k.
ofta i de luterska kyrkorna samt i England,
men icke hos kalvinisterna. Se vidare Jesus
Kristus, konsthistoria, och Kors. E.W.
Krueger [kry’-], Carl Nikolaus
Adalbert, tysk astronom (1832—96), var 1853—62
assistent vid observatoriet i Bonn, där han
jämte Schönfeld var Argelanders medhjälpare
vid arbetet på Bonner Durchmusterung (se
d.o.); därefter prof, och direktor först för
observatoriet i Helsingfors, sedan i Gotha (1876)
och Kiel (1880). I Kiel övertog han även
utgivandet av tidskr. ”Astronomische
Nachrich-ten”. M-t.
Krugersdorp, stad i prov. Transvaal,
Sydafrikanska unionen, 30 km. v. om Johannesburg;
24,587 inv. (1932), därav 13,696 vita. K. är
medelpunkt i det v. Witwatersrandområdet. S.
om K. ligger Doornkop, bekant från L. S.
Ja-mesons revolutionskupp 1896. M.P
— 163 —
Artiklar, som icke återfinnas
Krukmakarkonst, se Keramik.
Krukowiecki [-V:ä’tsRi], Jan, greve, polsk
general (1769—1850). I österrikisk tjänst sedan
1792, inträdde K. 1805 i storhertigdömet
Warszawas armé och blev 1813 general. Vid
resningen 1830 blev han divisionschef i polska
hären och i mars 1831 generalguvernör i
Warszawa. Avlägsnad i maj av Skrzynecki (se
denne), genomförde han i spetsen för de
”radikala patrioterna” med hjälp av
huvudstadspö-beln en statskupp (15/s), bemäktigade sig
överbefälet över armén och blev ss. ”folkvald”
regeringspresident Polens diktator (17/s). Efter
att under Warszawas belägring (sept.) ha
inlett underhandlingar med ryssarna blev han
dock ss. ”förrädare” störtad av
riksdagsmajo-riteten (Vs), deporterades efter stadens fall till
Kazan och fick först efter 3 år återvända till
Polen, där han i Warszawa levde obemärkt
till sin död. S.Bsn.
Krukträd, växtart, se C a r a p a.
Krukväxter, växter, som under längre el.
kortare tid odlas i krukor till prydande av
boningsrum, festlokaler, växthus och stundom
vissa prydnadsanläggningar i det fria. De
kunna indelas i sådana, som huvudsaki.
utmärkas av prydliga blad (se Bladväxter), och
sådana, som odlas för blommornas skull. Ett
mindre antal av de senare består av 1-åriga
växter (vissa begonior, Schiza’nthus, reseda),
ännu färre äro 2-åriga (vissa
Campa’nula-ar-ter). Åtskilliga fleråriga växter behandlas dock
vid odling i kruka som 1-åriga (krysantemum)
el. 2-åriga (cyclamen, toffelblomma). Andra
växter odlas under längre tid på kalljord men
planteras in i kruka och drivas för att under
en kort period tjäna till prydnad inomhus
(Bhodode’ndron, gullregn och åtskilliga härdiga
buskar). De flesta odlas dock år efter år i
kruka. Bland dem finnas busk- el. t.o.m.
träd-artade växter (fuchsior, pelargonior,
hortensior, nerier, rosor, kamelior) och klätterväxter
(Bougainvi’llea, Passiflo’ra och Ja’sminum).
Även örtartade fleråriga växter förekomma
allmänt (begonior, balsaminer, Aspidi’stra,
källor), och bland dem intaga många lökväxter
en särställning genom att hållas i krukor
endast under en kort tid (hyacinter, tulpaner,
narcisser; se Lökväxter). Suckulenter
odlas med stor framgång som k., i sht kaktéer
(se Kaktusväxter), men även åtskilliga
andra typer (Eupho’rbia, Stape’lia,
Mesem-brga’nthemum, crassulacéer; se
Suckulenter). Medan en rätt högt uppdriven odling av
k. förr var vanlig i sv. hem, har denna på
senare tid försvårats, genom att
centralvärmeledning införts i allt flera våningar, vilket
medfört, att luften i bostadsrummen blivit
— 164 —
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
