Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krupös - Krus, ätt - Krusbräken - Krusbär - Krusbärsbladlus - Krusbärsbladsteklar - Krusbärsbuske - Krusbärsgurka - Krusbärsmjöldagg - Krusbärsmott - Krusbärsmätaren - Krusbärsstekel - Kruse, Peter - Kruse, Wilhelm - Kruse af Kajbala, Carl Gustaf - Kruse, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRUSE
Krupö’s, kallas den slemhinneinflammation,
då ett fibrinöst-varigt exsudat (se d.o.)
avlagras på slemhinnans yta i form av s.k. krupösa
membraner, t.ex. de vita beläggningarna i
halsen vid halsfluss. Den vanliga
lunginflammationen kallas »ckså k., därför att lungblåsovna
vid denna sjukdom fyllas av fibrinöst-varigt
exsudat. T.H-n.
Krus, ätt, se C r u u s.
Krusbräken, växtart, se A 11 o s o r u s.
Krusbär, se Krusbärsbuske.
Krusbärsbladlus, se B 1 a d 1 ö s s, sp. 57.
Krusbärsbladsteklar, se B 1 a d s t e k 1 a r, sp.
64.
Krusbärsbuske, Ribes grossula’ria, av fam.
Ribesia’ceæ, anses förekomma i vild form även
i Sverige, t.o.m. i s. Norrland. Den har varit
i odling redan under medeltiden, men i Sverige
nämnes den som odlad först o. 1600. De mest
storfruktiga formerna ha dragits upp i
England under 1800-talet och infördes i
allmännare odling hos oss först under 1800-talets
senare hälft. Odlingen vann stor utbredning men
gick snabbt tillbaka, efter det att den
amerikanska krusbärsmjöldagen inkommit till
landet och börjat härja buskarna (se M j ö
1-dagg). K. är eljes lätt odlad och har nu åter
börjat planteras i jämförelsevis stor
omfattning. Bären äro högt skattade, dels i friskt
tillstånd, dels till användning i hushållet, ant.
direkt i maträtter el. till beredning av sylt, gelé,
saft och vin. C.G.D.
Krusbärsgurka, se Gurksläktet.
Krusbärsmjöldagg, se M j ö 1 d a g g.
Krusbärsmott, Zopho’dia convolute’lla,
mott-fjäril med gråbruna, framtill brett vitaktiga,
med svart mittpunkt och 2 vita, brunkantade,
vinkelbrutna tvärlinjer tecknade framvingar
med en spännvidd av 26—30 mm. Dess
gulgröna larv angriper krusbär och vinbär, i det
förra fallet levande inuti bären, i det senare i
en silkesvävnad, varmed bären sammanspinnas.
I Sverige är den utbredd till Uppland. E.W-n.
Krusbärsmätaren, fjärilsart, se A b r a x a s.
Krusbärsstekel, Ne’matus (Pteroni’dea)
ribe’-sii, en till växtsteklarna hörande skadeinsekt
på krusbärsbusken. Färgen är hos honan
rödgul, med huvudet och mellankroppens översida
till större delen svarta, hos hannen
övervägande svart; längd 6—7 mm. Larven är 22-fotad,
blekt smutsgrön, med huvud och bröstfötter
jämte borstbärande kitinvårtor svarta. Djurens
utveckling går snabbt, varför 2 å 3
generationer tillkomma under året. K. är i Sverige
krusbärsbuskens värsta fiende bland
insekterna. Även vinbärsbuskar angripas. Det bästa
medlet mot k. är besprutningar av buskarna
med kvassia el. nikontinhaltiga vätskor. S.Bgtn.
Kruse, Peter, se Crusebjörn 1).
Kruse, Wilhelm, lantmätare, patriot och
poet (1674—1739), länslantmätare i Älvsborgs
län 1711—38. K. var en mångsysslare, för
vil-ke nästan intet mänskligt var främmande,
initiativtagare till industriella anläggningar,
verksam ss. fornforskare, intresserad av landsmål,
konstnärligt begåvad men främst känd genom
sina talrika, endast delvis av trycket utg.
dikter. Dessa är av de mest skilda slag:
lärodikter i lantmäterikonst, nationalekonomiska
rim-merier, hyllningsdikter, rimmade inlagor,
psalmer. En särställning bland dem intager ett
antal visor från tiden 1709—16, vilka uppmana
folket till trohet mot konungen och hörsamhet
mot hans bud. De äro — kan man säga — ett
slags politiska agitationsdikter och ha möjl. av
sv. riksmyndigheter omtryckts för att spridas
bland folket. Religiositet och fosterländskt
patos prägla dem. Den okonstlade, folkliga ton,
K. anslår och som i ”Marbons trohet” (1709)
tar sig uttryck i diktning på västgötskt lands^
mål — ett av de första ex. härpå —, förlänar
åt dem ett icke ringa värde. Hans dikt
”Gud-fruktige soldaters och trogne undersåtares
da-geliga uppmuntringskväde” (1712), ofta kallat
”Våra fäder gingo på”, åtnjöt länge en stor
popularitet och omtrycktes i en stor mängd
skil-lingtryck ännu efter 1800-talets mitt. Typiskt
är, att dessa nytryck oftast falla på krigsår.
Dikten har även spelat en roll för Thorilds
”Götamannasånger”. Biogr. av W. Berg (i
”Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohus
läns fornminnen och historia”, 5, 1894)
och S. Bolin (i ”Karolinska förbundets
årsbok”, 1929). B.
Kruse af Kaj bal a, Carl Gustaf,
friherre, krigare (d. 1732), kornett 1676,
sedermera i utländsk krigstjänst, där han
avancerade till överstelöjtnant, överste för Upplands
tremänningskav.-reg. 1700, deltog i Karl XII:s
polska och ryska fälttåg, generalmajor av kav.
1706, fången vid Poltava 1709, hemkom först
1722, generallöjtnant och chef för Västgöta
kav.-reg. 1721, general 1722, avsked 1731. P.S.
Kruse, John Erik, museiman och
konsthistoriker (1865—1914), anställdes, efter studier
i Lund, 1896 vid Nationalmuseum, Stockholm,
där han verkade till 1911, särsk. vid
gravyr-och handteckningssamlingarnas ordnande och
tillgodogörande. Efter en doktorsavh. om H.
Ch. Nordenflycht (1895) upptogs hans
konsthistoriska intresse av P. Wickenberg
(monografi 1901), Carl Larsson m.fl. sv. konstnärer
samt framförallt av Rembrandt: en monografi
(1907), ”Rembrandts färger” (1912),
”Rem-brandts teckningar i Nationalmuseum” (1905—
19), ”Handteckningar av Rembrandt” (1921),
— 169 — — 170 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
