Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krussjuka - Krusskräppa - Krustacéer - Krustistel - Krustlavar - Kruståtel - Krut - Verkan i eldrör - Krutsorter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRUSSKRÄPPA
av en bladloppa, Trio’za viri’dula.
Strutfor-mig hoprullning av körsbärsträdens blad
härrör av en bladlus, Myzus ce’rasi. Hos
persik-blad förekommer en mera oregelbunden
buck-lig och blåsartad missbildning, förbunden med
gul- el. rödfärgning, vilken förorsakas av en
biåssvamp, Exoa’scas (Taphri’na) defo’rmans.
K. nedsätter ofta i hög grad avkastningen.
O.Gz.
Krusskräppa, krussyra, växtart, se R
u-m e x.
Krustacéer, se Kräftdjur.
Krustistel, växtart, se C a r d u u s.
Krustlavar, bot., se Skorvlavar.
Kruståtel, växtart, se Tåtelsläktet.
Krut (från mlty.; eg.: ört och av samma
stam som sv. krydda; betydelsen ”krut”
härrör från krutets likhet med sönderstötta
kryddor), sprängämne (se d.o.), som förbrinner
tillräckligt långsamt för att kunna användas ss.
drivmedel (se d.o.) i eldvapen.
Verkan i eldrör. K:s kemiska omsättning,
explosionen (se d.o.), förorsakar vid
skottlossningen en stark gas- och värmeutveckling,
åstadkommande ett gastryck, som driver
projektilen med stor hastighet framåt genom
loppet (k:s framåtdrivande verkan) och
samtidigt eldröret (vapnet) med mindre
hastighet bakåt (k:s bakåtdrivande el. r e k y 1 e r a
n-d e verkan) samt framkallar spänningar i
eldrörets gods (k:s sprängande verkan).
Sedan tillräcklig gas utvecklats för projektilens
igångsättning, drives projektilen av gastrycket
genom loppet med ständigt ökad hastighet.
Trycket kommer därför att stiga kraftigt i
början, men det faller sedan hastigt, på gr. av att
expansionsvolymen ökas snabbare än den
genom k:s förbränning alstrade gasmassan. Ju
”livligare” gasutvecklingen är i början, desto
snabbare stiger (och faller) trycket, och desto
mera frestas eldröret. För att projektilen med
minsta frestning av eldröret skall få största
hastighet, bör krutet därför vara relativt
”trögt”, så att gasutvecklingen går relativt
långsamt, och helst ”progressivt”, så att
gasutvecklingen sker snabbare, allteftersom
expansionsvolymen ökas snabbare. Jfr tryck- och
hastighetskurvor vid art. B a 11 i s t i k.
Moderna k. möjliggöra en sådan reglering av
gasutvecklingen, genom att deras massa kan göras
tät och homogen och kornformen så avpassas,
att den brinnande ytan och därmed
gasutvecklingen kan hållas konstant el. ökas under
förbränningens fortgång.
Krutsorter. K:s förmåga att förbrinna utan
lufttillförsel beror på dess sammansättning av
ämnen, som kunna förbrinna (”bränsle”, vanl.
kol och väte), samt ämnen, som kunna under -
— 175 —
hålla förbränningen (”förbrännare”, syre el.
syrerika föreningar). Beroende på om dessa
k:s beståndsdelar äro mekaniskt blandade el.
kemiskt förenade med varandra, skiljer man
på huvudgrupperna mekaniska k.
(”rökstarka”) och kemiska k. (”röksvaga”, ofta
oegentligt kallade ”rökfria”). — Av de m e k
a-niska k. är svartkrutet, med avarten
Fig. 1. Tryckkurvorna för livligt och trögt krut
med samma laddningsvikt. P med
mediumtryck.
brunkrut (se d.o.), den enda typen av
större betydelse. Dess vanligaste sammansättning,
”dosage”, är c:a 75% salpeter (KNO3), 15%
kol (C) och 10% svavel (S). Svart-k. har, med
något växlande dosage, från 1300-talet till
senare delen av 1800-talet använts som drivmedel
i eldrör men användes numera vid art. endast
som anfyrning (se d.o.), som sprängladdning i
granatkartescher och övningsgranater och som
satsringskrut m.m. i rör (se d.o.). Dessutom
användes det vid sprängning i stenbrott med
mjuk bergart (bergskrut), vid tillverkning
av fyrverkeripjäser och stubiner samt (mera
sällan) som drivmedel i jaktgevär. Svart-k. ger
vid förbränningen över 50 % fasta
förbränningsprodukter, som förorena loppet, och stark
rök (o. 5 ggr mer än kemiska k.), som
förråder vapnets uppställningsplats och försvårar
snabbeld, då omriktning icke kan utföras,
förrän rökmolnet skingrats. Dess brisans och
sprödhet försvårar den reglering av gasutveck-
Fig. 2. Tryckkurvorna för livligt och trögt
krut med samma maximumtryck (P max); det
tröga större laddningsvikt.
— 176 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
