Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräfta, Vanlig - Kräftan (astronomi) - Kräftbakterios - Kräftbur, kräftkorg - Kräftdjur (krustacéer)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÄFTAN
der ungdomsstadiet huvudsaki. av växter, bl.a.
hårda, kalkhaltiga, ss. characéer, senare
företrädesvis av djur, levande el. döda. K. kan
även visa kannibalism, särsk. hannarna. Födan
gripes av utvecklade k. med de stora klorna,
varefter den plockas sönder med hjälp av de
stora klorna och överlämnas till käkfötterna
och sedan käkarna för att ytterligare
sönderdelad införas genom munöppningen. Hela
tarmkanalen är klädd av en kitinös hinna, som
i magen bildar dels en tuggapparat av fastare
valkar med tänder (se fig. 3, sp. 214), dels en
filtrerapparat av borst. Endast mycket fint
fördelad föda föres vidare i tarmen, annan
”spottas” ut igen. K:s tillväxt sker endast i samband
med ömsning av skalet. Före denna håller k. sig
gömd och upphör att intaga föda. Hudskiktet
under skalet sväller och blir slemmigt,
muskulaturen dragés in mot kroppen, så att benen
nästan bli tomma. Det gamla skalet brister slutl.
mellan kropp och stjärt, och k. börjar arbeta sig
ut ur det gamla skalet. Enl. gjorda iakttagelser
kan skalömsningen vara avslutad inom 5 min.
men i andra fall taga en tid av 24 tim. Sedan
k. befriat sig från skalet, är den fullkomligt
värnlös och uppsöker hastigt ett säkert
gömställe. Det är nu tillväxten sker, olika i olika
vatten och vid olika ålder, i genomsnitt o. 1 cm.
i längd hos k. av 9—10 cm. längd. Efter
8—10 dagar är det nya skalet hårt. Även
tarmkanalens kitinbeklädnad ömsas, varvid de s.k.
kräftstenarna, liggande invid magväggen (se fig.
3, sp. 214), bli fria, upplösas och tillföras med
blodet skalet för att bidraga till dess
förhårdnande. Så snart det nya skalet hårdnat,
utvecklar k. en utomordentlig aptit. Under 1 :a
levnadsåret (juli—juli) är antalet skalömsningar vanl. 8,
under 2:a 5, under 3:e 2 och sedan till en början
i allm. 1 om året hos honor och 2 hos hannar.
Skalömsningen sker senare mindre ofta och
upphör antagl. hos gamla k. Temp. påverkar
emellertid skalömsningen. Ett kallt år, då
tillgången på föda merendels är mindre, sker
skalömsning mindre ofta. — Honorna kunna
bli könsmogna redan under 3:e, hannarna
under 4:e året, i allm. vid en längd av 7—8 cm.
I sept. börjar könsorganen hos könsmogna k.
att svälla, och under okt.-nov. sker parningen.
Enl. en nyare undersökning skulle, i motsats
till vad man tidigare trodde, en inre
befruktning äga rum. Äggens antal växlar mycket,
dock o. 70 hos k. av 7—8 cm., o. 90 hos k.
av 8—9 cm. längd. Äggen fästas med en
slem-tråd, bildad av ägghöljet, vid borst å stjärtens
simfötter. De avsättas vanl. under dec.-jan.
och kläckas i maj-juli. De nykläckta
larverna ha en starkt välvd bröstsköld och en
jämförelsevis liten stjärt. Under ett par dagar äro
— 211 —
de fästade med en slemtråd, men hålla sig
sedan under 8—10 dagar fast med klorna för
att sedan — efter första skalömsningen —
börja ett fritt levnadssätt. De hålla dock
fortfarande en tid gärna till under moderns stjärt,
dit de skynda vid minsta fara.
K. fångas mest i särsk. k.-burar el.
k.-korgar el. med k.-håv (se d.o.). Enl.
fiskeri-stadgan är fångst av k. förbjuden Vi—7/s kl.
6 e.m. samt Vn—31/i2, men länsstyrelsen kan
förordna, att fredningstiden i visst område skall
börja före Vn. K. under 9 cm. längd, från
pann-hornets spets till fasta kanten av stjärtfenan,
får ej fångas. Värdet av k.-fångsten i Sverige
uppgick 1922—23 till i medeltal 400—500,000
kr. pr år. Importen av k. är stor, 1932 o. 3,s
mill. stycken med ett värde av över 200,000 kr.
Inplantering av k. får på gr. av
kräft-pesten (se d.o.) endast ske efter tillstånd av
Lantbruksstyrelsen. Vid inplanteringen böra k.
först överstrilas med vatten och försiktigt
ned-släppas i vattnet el. utsättas i vattenbrynet.
K. böra försändas torra. De böra ej
inplanteras i vatten, där ålbeståndet är rikt, ty ålen är
en svår fiende till k. Då ägg avstrukna från
moderdjuret gå under, kan någon k.-o d 1 i n g
i eg. mening ej bedrivas. Flera försök ha gjorts
att främja rommens kläckning och ynglets
utveckling genom att på olika sätt hålla
rombärande k. i bassänger, men någon slutgiltig
mete d har ännu ej utexperimenterats. N.R-n.
Kräftan, astr., en stjärnbild, se Cancer.
Kräftbakterios [-å’s], se Betsjukdomar,
sp. 923.
Kräftbur, kräftkorg (se
Fiskredskap), användes i flera olika typer, helt
flätade av vidjor el. bestående delvis av ett
flätverk, delvis av garn el. spiralvriden ribba el.
av metalltråd. Vid bottnen fästes lämplig tyngd.
Upptill finnes en ingång, som fortsätter neråt
i en strut av plåt. N.R-n.
Kräftdjur, klass Crusta’cea (krustacéer),
äro gälandande leddjur med växlande antal
segment, som alla utom det sista, svansfenan,
kunna bära extremiteter. Kroppen, av mycket
olika form, omgives utåt av kitin, som ofta
särsk. i vissa kroppspartier får större fasthet
genom upptagande av kalksalter. Huvudet bär
5 extremiteter, 2 par antenner (fig. 1: 1 och 2),
ofta med talrika leder och tjänstgörande som
sinnesorgan, stundom ombildade till sim-,
gripet. vidfästningsorgan, 1 par kraftiga överkäkar,
mandibler (3), vanl. försedda med palper, samt
2 par svagare, oftast palpbärande maxiller
(4 och 5). De främsta bröstsegmenten ha 1—5
par käkfötter, som även trätt i
näringsupp-tagandets tjänst (fig. 1, 6—8). Dessa segment
sammansmälta vanl. med huvudet till ett
huvud
— 212 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
