Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kuduantiloper, skruvantiloper - Kueichou - Kueit - Kuenen, Abraham - Kuenlun - Kufa - Kufija, keffiye - Kufisk - Kufiska mynt - Kufisk skrift - Ku-fou, Küfu - Kufra - Kufstein - Kuge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUEICHOU
ligt mindre (mankhöjd 1 m.) är lilla k
u-d u n, 5. imbe’rbis, från Östafrikas
skogsområden. H.B-n.
Kueichou, prov, i s.v. Kina (se karta vid
d.o.); 186,623 kvkm.; 11,291,261 inv. (1926).
Huvudstad är Kuei-yang. K. är ett
svårframkom-ligt platåland, bestående i ö. av en lägre
högslätt, i v. och n. av en högre, åtskilda av den
stora Chinganförkastningen (se Kina, sp. 357).
över båda platåerna stryka rätt höga,
markerade bergryggar. En stor del av K. består av
per-mokarbonisk kalksten; här härskar
karstland-skapet. Blott Vs av befolkningen är kineser,
de övriga utgöra rester av äldre stammar, vilka
hålla sig kvar i bergen och karstområdena.
Jordbruket är huvudnäring och producerar ris,
majs, vete. JF.
Kueit [-ei’t], se Kuwait.
Kuenen [ky’nan], Abraham, holländsk
teolog (1828—91), prof, i exegetik i Leiden, en
av den moderna bibelforskningens banbrytare
(se B i b e 1 k r i t i k). K:s förnämsta arbete är
en inledning till G.T. (3 bd, 1861—65, på tyska
1887—94), där han framlade för forskningen
grundläggande synpunkter på Moseböckernas
textkritiska problem. S.N.
Kuenlun, se K u n 1 u n.
Kufa, al-Küfa, ruinstad i Irak, s. om
Babylons ruiner. På kalifen Umars befallning
an-lades 638 K. som ett militärläger men utbyggdes
snart till en stad, som alltmera växte i storlek
och betydelse för att slutl. 750 bli det
abba-sidiska kalifatets huvudstad. Sedan den nya
huvudstaden Bagdad 762 anlagts, gick K. alltmera
tillbaka och förföll från o. 1200 fullst. K. vai
berömt för sina lärde, särsk. språkmän; se
Arabisk litteratur, sp. 79. G.O-r.
Kufi’ja, k e f f i y e, en duk av siden, som för
beduinerna i n. Arabien är den vanliga
huvudbonaden. Den fyrkantiga, gula el. gul- och
grönrandiga duken vikes diagonalt, en flik
faller över nacken, de två andra hänga ned vid
sidorna men kunna till skydd för sol, vind el.
obehöriga blickar dragas fram över ansiktet.
K. fasthålles av en i två varv om huvudet lagd,
svart snodd av- kamelhår med brokiga
bandknutar, kallad ’ikål, ’agäl. G.O-r.
Kufisk (vardagligt, urspr. trol. studentslang),
kuriös, ”mystisk”, efter kufiska mynt (se
Arabiska mynt och Kufisk skrift), som
dels se kuriösa ut, dels väl betraktats som ett
något kuriöst studieobjekt. E.No.
Kufiska mynt, se Arabiska mynt.
Kufisk skrift, en form av den arabiska
skriften, som fått sitt namn efter den stad, al-Kufa,
där den först officiellt brukades. Den är en
från lapidarskrift utvecklad kantig skriftform,
som från 700-talet i ett halvt årtusende
använ
des för koraner samt inskrifter på byggnader
och mynt. Efter hand blev k.s. alltmera
konstlad, överlastades med prydnader i form av
blommor och arabesker och förstods knappast
utanför de yrkesmässiga skrivarnas krets. Den
utträngdes av den enklare rundskriften. G O-r.
Ku-fou, K ü f u, ort i prov. Shantung, Kina,
n.ö. om Tsi-ning. K. är Konfucius’ födelseort,
där även hans grav och ett stort minnestempel
befinna sig. Templet är en av den kinesiska
barockens förnämsta skapelser från o. 1300.
Berömda äro i sht förhallens rikt skulpterade
stenkolonner. Även Lu-konungarnas gravar
med stenkolosser från o. 100 e.Kr. befinna sig
i K. G.S.
Kufra, ital. Cufra, oasgrupp i Libyska öknen,
550—850 km. från kusten, ytterst isolerad och
svårtillgänglig. K. består av 5 oaser: c:a 18,000
kvkm., 4,000 inv., araber. Huvudort är El Tag,
medelpunkt för Senussi-orden. K. beröres av
den ö. karavanvägen genom öknen och
besöktes första gång av G. Rohlfs 1879 (”K.”, 1881),
andra gång av Rosita Forbes 1921. Sedan 1919
ingår K. i italienska Libia. M.P.
Kufstein [köTJtäln], stad i Nordtyrolen,
Österrike; 4,163 inv. (1923). K. ligger i Inndalen,
vid foten av Kaisergebirge och är en omtyckt
turistort. På en klippa ligger Geroldseck,
fästning till 1872, nu museum. M.P.
Kuge, se Japan, sp. 330.
Kufstein och fästningen Geroldseck.
— 243 —
— 244 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
