Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulspruta - Kulsprutegevär - Kulsprutekompani - Kulsprutenäste - Kulstapel - Kulstötning - Kult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULSPRUTEGEVÄR
Fig. 12. Dansk Madsen-kulspruta (lätt;
kul-sprutegevär).
sikte och korn, liknande gevärets, även av
rikt-instrument med kikare och vattenpass för
indirekt riktning (vid tunga k.) samt av
luft-värnsriktmedel (vid luftvärns-k., se d.o.). —
Transportsätten för rörliga kulsprutor
äro både k ö r n i n g (på kärror) ,klövjning
(på hästar) och b är ning (av manskap). —
F 1 y g p 1 a n-k. äro dels rörliga, som riktas
av spanaren, dels fasta, som riktas av
föraren genom hela flygplanets inriktande mot
målet. Då fasta k. skjuta ”genom propellerfältet”,
förses de med synkroniseringsanordning för
undvikande av kulhål i propellern. —
Organisation. Närmast före världskriget hade i
utländska arméer i regel varje inf.-reg. ett
k.-kompani med 6—8 k. I Sverige voro de 1900
antagna Hotchkiss-k. sammanförda i
k.-batterier vid Positionsart.-reg. Under och efter
världskriget ha de moderna k:s stora eldkraft
Fig. 13. Tysk Gast-kulspruta, 2-pipig (lätt;
kulsprutegevär).
föranlett en väsentligt ökad tilldelning till inf.
av detta vapen. Numera ingår i varje
inf.-bataljon ett k.-kompani med 12—16 k. (i Sverige
f.n. 6). Under de senaste åren har man
dessutom börjat tilldela även lägre förband än
bataljon ett antal k. (genomfört bl.a. i Ryssland,
under prövning i Sverige). Även kav. har
k.-skvadroner och k.-tropper. För skydd mot
låg-höjdsanfall av flygare förses dessutom alla
truppslag med luftvärns-k. R.Sbg.
Kulsprutegevär (förk. kg), automatvapen för
hel- el. halvautomatisk eld, som kan betjänas
av en man. Vikt 7,5—10 kg. K. är icke
väsentligt skilt från lätt kulspruta. Det användes mest
i halvautomatisk (patronvis) eld men kan avge
kortare eldskurar i helautomatisk eld till
skillnad från ”automatgevär” (se H a n d e 1 d v
a-p e n, sp. 538), som i regel endast kan avge
halvautomatisk eld. Det första vapnet av denna
typ var M a d s e n s k. el. lätta kulspruta,
konstruerad i slutet av 1800-talet. Senare ha
liknande vapen av många olika modeller konstruerats
och införts i alla arméer, 1921 i Sverige
(Colt-Browning). — K:s eldkraft, som kan
jämställas med 5 gevärs, utnyttjas icke ss.
kulsprutans genom vapnens sammanförande i
särsk. förband utan genom att gevärsinf:s lägsta
enhet, gruppen, förses med ett k., betjänat av
en k.-s k y 11. — Se fig. och tab. vid K u
1-spruta. — Jfr Eldhastighet. R.Sbg.
Kulsprutekompani består i Sverige av 3
plutoner, var och en försedd med 2 tunga,
lavette-rade kulsprutor, vilka under förflyttning
normalt föras på kärror men även kunna klövjas
på hästar el. bäras av servismanskapet. E.O.B.
Kulsprutenäste, gängse benämning för en
förstärkt, ofta av hinder omgiven eldställning
för kulsprutor. K. komma till användning
under försvars- och ställningsstrider och bilda
stommen för den övriga, för lätta inf.-vapen
avsedda ställningen. E.O.B.
Kulstapel, en regelbundet upplagd,
pyramid-formad stapel av rundkulor till art.-pjäser. Se
fig. 2 vid Kanontillverkning. Flera k.
bildade tillsammans en k u 1 g å r d. R.Sbg.
Kulstötning, en gren av kast (se d.o.) i
allmän idrott. Kulan är rund, av järn el. av
mässing med blykärna samt med en minimivikt av
7,257 kg. (juniorkulorna 3,6 och 5,5 kg.). K.
sker från en kastring med 213,5 cm. diam. På
dess framsida skall vid tävling m.m. vara
fastsatt en stoppbräda av 120 cm. längd samt 10
cm. höjd och bredd. Mätning sker från
nedslagets närmast ringen liggande punkt till
ringens innerkant. Kulan vilar huvudsaki.
på fingrarna och får vid kastet ej föras bakom
axeln. Vid k. gäller som grundprincip att på
det begränsade området (inom ringen) låta
tillgängliga krafter (kroppens rörelse framåt med
hjälp av främre benets pendling, sträckning av
stödbenet, uppresning av överlivet,
framskjut-ning av kastsidan samt sträckning av
kastarmen) i rätt följd och vid rätt tidpunkt inverka
på kulan i kastriktningen. — Järnkulor avlöste
på mitten av 1860-talet de förut brukliga, ofta
tyngre och otympliga stenarna. Även tyngre
kulor på t.ex. 10 kg. användas vid k., dock ej
i allmän idrott. O.K-gh.
Kult (lat. cultus, till co’lere, dyrka, jfr Kub
tur), de genom sed el. lag fastställda
cere-moniösa handlingar, varigenom människan
uppehåller förbindelsen med sin gudom. Till
— 271 —
— 272 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
