Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulstötning - Kult - Kultbröd - Kultdrama - Kultföreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTFÖRENINGAR
Kulstötning (fransmannen R. Paoli i
lands-matchen i allmän idrott Sverige—Frankrike
30/g 1925).
k. kan man räkna likaväl ett primitivt
samhälles religiösa danser o.d. som högre
religionsformers gemensamma offer, böner m.m. Det
gemensamma handlandet är betecknande för en
k., vilken, åtm. inom organiserade
religionssamfund, ofta utövas i samhällets el. den
enskildes namn av därtill utsedda personer,
präster. K. kallar man emellertid också en enskild
människas t.ex. offer till sin gud. Om kristen
k. se Gudstjänst. — Den organiserade k.
bevarar gärna en ålderdomlig karaktär. De
tankar, som en gång varit förenade med en viss
form av gudsdyrkan, kunna förändras, men
själva ceremonialhandlingarna bli kvar. Till
dessa kunna då komma att knytas myter, som
skola försvara och förklara k.: s.k. k u 1 t m
y-t e r. Bland olika folks bevarade myter har
man numera börjat uppfatta allt flera som
dylika kultmyter. Sålunda är myten om
Demeter (se d.o.) en typisk sådan, där en
primitiv agrarisk växtlighetsmagi omklätts i
mytens form. När en myt, t.ex. i de eleusinska
mysterierna (se Eleusis), av de i k.
deltagande dramatiskt framställes el., ss. i den
grekisk-katolska kyrkans gudstjänst,
återlösnings-verket symboliskt återges och prästen så att
säga agerar Kristus, talar man om ett kul
t-drama. Th.P.
Kultbröd, religonsv., bröd för kultbruk. De
mest typiska ex. på k. äro nattvardsbrödet i
kristendomen, de judiska skådebröden (2 Mos.
25:30; 37:10; 1 Sam. 21:6) och det för den
judiska påskfesten föreskrivna osyrade brödet
(2 Mos. 12:8; 23:15). Liknande k. torde ha
använts hos de flesta åkerbrukande folk i såväl
Gamla som Nya världen, dels till offer, dels
för sakramentalt bruk el. föreskrivna för vissa
kultfester. Från Norden kan t.ex. nämnas, att
4 bröd lades fram i Tors helgedom i Trond
heim. Från k. bör man dock skilja festbröd,
som bakas av bättre material och i vackrare
former än vardagsbrödet blott för att höja
feststämningen och vara till prydnad, ss. lussikatter
vid Lucia-firning och julkusarna (se Jul), vilka
icke kunna sägas direkt ha med kult att skaffa.
Jul- och såkakor, kultbrödens sista ättlingar i
Sverige. Nordiska museet.
Däremot kan såkakan (se J u 1) i viss mån
sägas ha karaktär av k., ehuru de till den knutna
föreställningarna snarare äro av magisk än eg.
religiös art. — Litt.: E. Reuterskiöld, ”Till
frågan om uppkomsten af sakramentala måltider”
(1908). v.S-iv.
Kultdrama, se Kult.
Kultföreningar, se Frankrike, sp. 108.
— 273 —
— 274 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
