Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungs-Norrby - Kungsorm - Kungspalm - Kungsparadisfågel - Kungspingvin - Kungsskatt el. kongsskatt - Kungsskjuts - Kungssnäcka - Kungssorg - Kungsspira - Kungssång - Kungstiger - Kungsträ - Kungsträdgården - Kungsvatten - Kungsväg - Kungsådra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGSORM
Grönt kungsljus, Verbascum nigrum.
Efter Francé.
(1933). Huvudbyggnaden, restaurerad 1914, är
av trä i 2 vån. K. tillhörde under medeltiden
Linköpings biskopsstol, sedermera ätterna Vasa
och Banér och från reduktionen Kronan. Th.P.
Kungsorm, se B o a o r m a r.
Kungspalm, Oreodo’xa re’gia, en på
Antillerna inhemsk palmart med smärt, pelarformig
stam, som når en höjd av ända till 50 m.,
par-bladiga blad, stora, hängande kolvar och
bärfrukt. K. är berömd för sin skönhet och odlas
som prydnadsväxt överallt i tropiska Amerikas
städer. En annan av de 6 till släktet O. hörande
arterna, samtliga tropiskt amerikanska, är den
likaledes högvuxna och ståtliga O. olera’cea,
Antillernas kålpalm (se d.o.), vilken lämnar
palmkål. — Bild se pl. vid art. C u b a. O.Gz.
Kungsparadisfågel, se Paradisfåglar.
Kungspingvi’n, fågelart, se P i n g v i n e r.
Kungsskatt el. k o n g s s k a 11, en i Halland
äldre skatt till Kronan, som 1648 inbegreps i
terminsskatten, det halländska namnet på
man-talsräntan (se d.o.). A.Vr.
Kungsskjuts, se Kronoskjuts.
Kungssnäcka, zool., se Val t h o
rnssnäc-k a.
Kungssorg, gammal benämning på tiden
närmast efter en konungs (el. drottnings)
från-fälle samt på de tecken och seder (bl.a.
sorgdräkts anläggande), som förr vida mer än nu
kännetecknade en sådan tid. E.Spr.
Kungsspira, växtart, se Spirsläktet
Kungssång, se Folksånger.
Kungstiger, zool., se T i g e r.
Kungsträ kallas flera i handeln
förekommande, till sin botaniska härkomst delvis icke
säkert kända, hårda och tunga tropiska
trä
slag med violett färg och ofta med
koncentriska, ljusare och mörkare zoner, vilka äro högt
skattade i möbel- och snickeriindustrien. Ett
slags k. erhålles ur Fagræ’a fragrans, andra
förmodligen från vissa tropiska baljväxtsläkten.
O.Gz.
Kungsträdgården i Stockholm, se
Stockholm.
Kungsvatten, a’qua re’gia, en blandning av
3 delar koncentrerad saltsyra och 1 del
koncentrerad salpetersyra. Namnet härrör sig av
att k. har förmåga att lösa nästan alla
metaller även metallernas konung, guld. K:s verkan
beror på att salpetersyran oxiderar saltsyran
till fri klor. Redan alkemisterna kände till k.,
vilket de beredde genom att blanda salmiak
med salpetersyra. G.J.
Kungsväg, äldre, numera ej använd
benämning å allmän landsväg. Jfr Väg.
Kungsådra. I de sv. landskapslagarna
förekomma förbud att stänga båt- och farled,
ävensom att i rinnande vatten hindra fiskens fria
upp- och nedgång. Dessa stadganden ha givit
anledning till uppkomsten av begreppet k. När
det infördes, är ej känt, men det förekommer
i ett aktstycke av 1442. Något regale i fråga
om fisket i vattendrag kände ej de gamla
lagarna, men Gustav Vasa sökte åt k.-begreppet
giva den betydelse, att k. ej blott betecknade
den del av vattendraget, som icke fick stängas,
utan även utmärkte den del, som tillhörde
”konungen” och vari han hade uteslutande
fiskerätt och för vars brukande skatt skulle
erläggas till honom. Han utkrävde t.ex. i flera
fall % av fångsten av lax. Regalprincipen
kunde emellertid ej genomföras; jordägarnas gamla
rätt var för stark. En del av de fisken, som
Kronan kommit i besittning av, behöll den dock,
sedermera benämnda Kronans enskilda fisken.
I 1734 års lag lämnas föreskrifter om k:s
storlek — Vs i djupaste vattnet — och om dess
öppenhållande, men det sägs icke, vilka
ändamål k. avsåge att tjäna. En komplettering
här-utinnan skedde genom 1766 års fiskeristadga,
som avsåg att innehålla samtliga rättsregler ang.
k.; av densamma framgår, att k. då ansågs ha
till ändamål att lämna fisken öppen väg vid
dess vandringar, att tillgodose samfärdseln och
flottningen samt att utgöra skydd mot
upp-dämningsskador. I sagda stadga infördes även
regler för den s.k. mindre k., som skulle
utgöra blott Ve av vattnet och finnas, där k. ej
av ålder varit men där ovanför fanns fiske el.
nyttjades flottled el. fanns vattendämning, som
utan sådan öppning skulle kunna förorsaka
skador å ägor. Dessa bestämmelser i 1766 års
fiskeristadga lämnades i allt väsentligt
oförändrade i 1852 års fiskeristadga. Enl. 1880 års vat-
— 315 —
— 316 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
