Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvartärperioden, kvartärtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVARTÄRPERIODEN
amerika, m.fl. områden vilar k. sålunda i regel
direkt på urformationen. Utanför de forna ned
isningsområdena bestå de kvartära
avlagringarna övervägande av dels osorterade, i huvud
sak i orubbat skick liggande vittrings jordar, dels
genom vatten utsvämmade och avsatta sediment
med efter bildningsbetingelserna växlande
beskaffenhet (rullstens-, klapper-, grus-, sand- och
leravlagringar av marin, brack- el.
sötvattens-karaktär, bland de sistn. de viktiga
flodavlag-ringarna; se Jordarter). Härtill komma
olika former av flygsands- och lössbildningar
(vilka delvis äro bundna till det forna
tundrabältet i nedisningsområdenas periferi), dels även
organogena avlagringar, t.ex. torv. Till
kvartära flodavlagringar höra de ss.‘särsk. folktäta
kulturområden bekanta flodslätterna kring
många av de stora floderna (Po, Ganges,
Mississippi, Nilen o.s.v.), vilka under tertiär och
kvartär tid med sitt slam utfyllt forna grunda
inhav el. havsvikar. I mån av landisarnas
avsmältning och tillbakaryckande kommo dock
samtliga nu nämnda kvartära avlagringar att
även bildas inom de forna nedisningsområdena,
där de dels mellanlagra (t.ex. ss. interglaciala
bildningar), dels överlagra (t.ex. ss. postglaciala
leror, torv m.m.) de glaciala avlagringarna.
Dessa senare äro bundna till de forna el. nutida
nedisningsområdena och utgöras av olika slags
moränavlagringar, rullstensgrus och varvig lera
(se Glaciala och Glacifluviala
bildningar). I Fennoskandia täckas sålunda ovan
högsta marina gränsen, om också mycket
ofullst., de glaciala bildningarna av
torvavlag-ringar, delvis även av torrlagda flod- och
sjösediment, nedom samma gräns dessutom av
havsavlagringar (mest leror), i stor utsträckning
dock bortförda av vågerosion under
landhöj-ningsskedet. Samtliga nämnda kvartära
jordarter ha i sin tur sekundärt genom klimatiska
vittringsföreteelser till större el. mindre djup
under markytan överförts till olika slag av
jordmån (se J o r d a r t e r, sp. 567). — Ett av
jordytans mest framträdande drag under k. är den
till de forntida och nutida nedisningsområdena
bundna rikedomen på oreglerade vattendrag
med massor av sjöar, forsar och vattenfall. K:s
erosionsföreteelser äro på gr. av k:s
relativa kortvarighet mindre genomgripande.
Karakteristiska äro särsk. de till
nedisningsområdena bundna glaciala erosionsformerna i
berggrunden (se Iserosion). Floderosionen
har däremot i allm. ej hunnit att utskära mer
djupgående el. mogna dalgångar i
fastlands-blocken el. eljest omgestalta jordytans relief.
Under k. försvagades alltmer de från
tertiärtiden härstammande, då särsk. starka
bergbildande processerna, ss. bergskedjeveckning och
förkastningsrörelser med åtföljande vulkanism.
ehuru de ännu i nutiden fortsätta. Inom vissa
delar av den tertiära veckzonen i Sydasien och
kring Stilla havet synas sålunda allt
fortfarande t.o.m. veckningsrörelserna fortsätta;
förkastningar, jordskalv och vulkaniska utbrott
äro dessutom vanliga. Den isostatiska
jämvikten i jordskorpan är m.a.o. fortfarande starkt
rubbad, och jordytans relief bestämd av den
tertiära orogenien. För jorden i dess helhet
synes dock under k. ej de bergbildande utan de
utjämnande krafterna varit mest verksamma. —
De under k. upprepade klimatväxlingarna
framkallade periodiska ändringar i landismassornas
utbredning och volym, vilket i sin tur
framkallade dels isostatiska belastningsrubbningar i
jordskorpan (se Isostasi), dels stora
växlingar i världshavets allmänna nivå (se E u s t
a-tiska rörelser). Som resultat härav och
av de förut anförda isostatiska
utjämningsrörel-serna av orogen natur äro att märka de under
k. oupphörliga och komplicerade
nivåförändringarna mellan land och hav, inregistrerade
bl. a. dels av en mängd i olika höjdlägen i
landblocken inskurna strandlinjer, dels av olika
generationer av dalterrasser i floddalarna (”dal i
dal”). På gr. av det särsk. gynnsamma
klimatet under den postglaciala tidens s.k.
Litorina-skede (se Klimatförändringar) synas
landismassorna då ha varit mest reducerade
och världshavets nivå genom den stora
tillförseln av smältvatten vid sitt högsta läge, vilket
orsakade omfattande allmän transgression
(Li-torina-Tapes-transgressionen i Fennoskandia).
Under det följ, subatlantiska skedet skedde ett
omslag med tillväxt av landisresterna och
allmänt fallande havsnivå. Såvitt det ur direkta
iakttagelser under den relativt kortvariga
historiska tiden kan bedömas, synes klimatet f.n.
vara i stora drag ung. stabilt. — Under k. visa
växt- och djurvärlden inga mer
genomgripande förändringar. Det alldeles övervägande
antalet arter har fortbestått till nutiden. De, som
dött (t.ex. ullhårig noshörning och mammut), ha
ej sällan gjort detta på gr. av människans
förföljelse. Människan uppträdde redan under
tidig glacial tid, men först under postglacial tid
började hon på gr. av sin hastiga spridning
och förmåga att genom uppfinningar m.m. till
godogöra sig naturkrafterna bli en faktor av
geologisk betydelse och därmed att märkbari
omgestalta jordytan genom sitt ingripande i
växt- och djurvärlden, markytans uppodling, ge
nom sjötappningar och flodregleringar men
kanske främst genom att modifiera och häm
ma de yttre geologiska processerna. — Litt.: A
Erdmann, ”Bidrag till kännedomen om Sveri
ges qvartära bildningar” (1868); K. O. Björ-
— 395 — — 396 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
