Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvickdrag - Kvicke - Kvick-lera, -mo - Kvickrot - Kvicksand, kvickmo, kvicklera, flott-sand, -mo, -lera, kvägsand, flytsand, jäslera - Kvicksilver, Hg - Kvicksilverbåglampa - Kvicksilverförgiftning (merkurialism, hydrargyros)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVICKSILVERFÖRGIFTNING
i de finaste luftrörsgrenarna med ty åtföljande
hinder för luftpassagen i sht vid utandningen,
varunder luftblåsorna få en abnorm
utspän-ning. K.-patienter förete påskyndad och
besvärad andning och särsk. utandningen
försiggår under kraftigt bistånd av
bukmuskulaturen, vilket ger sig tillkänna genom s.k.
dubbla flankslag. Perkussion över lungorna ger
klarare ton än normalt och auskultationen
pipande och surrande ljud. Lidandet, som är
obotligt, nedsätter i avsevärd grad djurets
användbarhet. V.M-r.
Kvicke, se Horn, sp. 309.
Kvick-lera, -mo, se Kvicksand.
Kvickrot, en gräsart av släktet Agropy’rum,
som omfattar 32 arter med sammansatta ax
och småaxen sittande skiftesvis i två rader å
strået. A. repens, kvickrot, även benämnd
vitrot, förekommer i Europa, n. Asien och
Amerika, växer allm. i trädgårdar och på
åkrar samt är på gr. av sina meterlånga,
krypande rotstockar ett nästan outrotligt ogräs.
Den innehåller ett sött smakande ämne,
mannit, och har på sina ställen användning söm
fodermedel för hästar. — A. ju’nceum,
strandvete, förekommer på havsstränder,
har smalare, rörformigt inrullade blad med
stickande spets samt gråvita, slutl. vitaktigt
halmgula ax, vilka vid fruktmognaden falla
sönder. O.Gz
Kvicksand, kvickm o, kvicklera,
flott-sand, -m o, -lera, även kvägsand,
flytsand och jäslera (ty. Triebsand), i
olika landsdelar använda benämningar på
fin-jordsavlagringar, bestående av sand, mo, mjäla
och lera, vanl. i blandning av olika
kornstorlekar, vilka ha benägenhet att uppsuga vatten
och därvid lätt uppnå sin flytgräns och bilda
en degartad, segflytande massa. K. förekommer
ganska allmänt i flodbäddar och vid
havsstränder, i sht inom området för tidvattnet, och
utgör ett stort och farligt hinder såväl för
samfärdseln som för vattenbyggnadsarbeten (jfr
F 1 y t j o r d). K.A.G.
Kvicksilver, Hg, grundämne, atomvikt 200,«i,
atomn:r 80, spec.v. 13,595, smältpunkt —38,87°,
kokpunkt 356,95°. K. var känt redan av de
gamla grekerna och romarna och omtalas
första gången av Theofrastos (o. 300 f.Kr.),
som kallade k. för flytande silver (a’rgyros
chyto’s). Dioskurides (o. 50 e.Kr.) använde
namnet hydrargyros (till grek, hydor,
vatten, och argyros, silver). K. har kemiska
tecknet Hg efter lat. hydra’rgyrum. Det framställes
genom röstning av k.-sulfid (cinnober) och
renas genom destillation. K. är vid vanlig temp.
en flytande, silvervit, starkt glänsande metall. I
torr luft oxideras k. icke vid vanlig temp.;
upp
hettat till c:a 300°, omvandlas k. småningom till
oxid, vilken dock vid högre temp. (400°) åter
sönderdelas i k. och syre. K. är olösligt i
saltsyra och utspädd svavelsyra, löses lätt av
salpetersyra och varm koncentrerad svavelsyra.
Förenar sig med halogener och svavel samt ger
med ett flertal metaller amalgamer (se
Kvicksilverlegeringar). K. användes i stor
utsträckning i termometrar, barometrar, som
spärrvätska för gaser, i högvakuumpumpar, i
kvicksilverlampor och i en mängd andra
vetenskapliga instrument, förr som
extraktionsme-del vid utvinning av guld och silver samt i
medicinen och tandtekniken, K. ger med syre
två oxider. K.-o x i d u 1, HgnO, m e r k u r
o-o x i d, utfaller som en svart, i vatten olöslig
fällning vid tillsats av alkalihydroxid till en
merkurosaltlösning; sönderdelas lätt i k.-oxid
och k. K.-o x i d, HgO, merkuroxid,
erhål-les som en gul fällning, om ett mekurisalt
försättes med alkalihydroxid. Vid upphettning av
k. el. merkurinitrat i luft erhålles oxiden som
ett rött kristalliniskt pulver. — Se tab. och art.
Kvicksilvermalmer. G.J
Världsproduktionen av kvicksilver 1930.
(Enl. ”Statistisk årsbok för Sverige”)
Länder
Ton °’0 av
världsproduktionen
Italien ............ 1,933 37,9
Ryssland ............. 113 2,2
Spanien ............ 1,996 39,i
Tjeckoslovakien .... 71 1,4
Förenta staterna .. 743 14,6
Mexico ............... 166 3,s
Asiatiska Turkiet .. 19 0,4
Kina .................. 70 1,4
Världsproduktionen 5,100 100,o
Kvicksilverbåglampa, se Kvartslampa.
Kvicksilverförgiftning (merkurialism,
hydrargyros) uppträder i akut, subakut el.
kronisk form. Akut k. uppkommer, då på
kort tid stora kvicksilvermängder upptagas (t.ex.
intagning av sublimat av misstag el. i
själv-mordssyfte, oförsiktig användning av sublimat
vid operationer etc.). Den för ofta till döden,
genom inflammation ant. i mage och tarm
(svåra buksmärtor, diarré, kräkningar) el. i
njurarna (äggvitesjukdom). Vid akut k. genom
sublimat invärtes bör man snarast giva mjölk
el. hönsäggvita, som utfäller giftet. Subakut
k. uppkommer vid ihållande tillförsel av
måttliga kvicksilvermängder, vanl. vid
kvicksilverkurer mot syfilis. Dess första symtom brukar
vara inflammation i munnen (tandköttet och
tungan), vilken lättare inträder vid dålig
munhygien. Senare tillkomma spottflöde och tecken
— 401 — — 402 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
