Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kväkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVÄKARE
att gå ed och bära vapen. Efter restaurationen
höllos hundratals k. i fängelse för brott mot
Konventikelakten (jfr Konventikel) av
1664. Slutl. erhöllo de genom William Penn
(se denne) 1682 en fristad i Nordamerika i
Pennsylvania. Här utförde Penn sitt ”heliga
experiment”: fullst. religionsfrihet, demokrati
och humana metoder mot indianerna (man
mötte dem obeväpnad och köpte jord i st.f. att
annektera den). I och med religionsfrihetens
proklamerande i England 1689 inträdde
rörelsen i ett lugnare skede, vilket också
karakteriseras av sträng observans, särsk. i klädedräkt
och uppträdande. Till den starkt framträdande
avgränsningen från ”världen” bidrog givetvis,
att k. liksom andra nonkonformister (se d.o.)
först 1828 fingo fulla medborgerliga rättigheter.
Allmänt verkande för hederlighet och sunda
affärsmetoder, rönte de stor framgång som
köpmän och industriidkare
(livsmedelsbranschen), även som förvaltare av andras medel.
Inom filantropin gjorde de stora insatser, särsk.
under 1700-talet, och blevo banbrytare för
slaveriets upphävande (John Woolman, Anthony
Benezet), för förbättrad fångvård (Elisabeth
Fry) och sinnessjukvård (William Tuke).
Deras intresse för uppfostran och undervisning var
från början starkt och framsynt och deras
skolor goda. J. Lancaster,
växelundervisningsmetodens uppfinnare, är den mest namnkunnige
av deras skolmän. — Det underskattande av
bibel och historisk kristendom, som blev en
följd av läran om ”det inre ljuset” (se nedan)
och under 1700-talet lett till ett nästan fullst.
avvisande av gudstjänstens undervisande
moment, föranledde under början av 1800-talet en
”evangelisk” reaktion med starkt betonande av
bibelns auktoritet. Utvecklingen påskyndades
härvidlag av en rationaliserande riktning bland
nordamerikanska k. med Elias Hicks i spetsen,
som 1827 skilde sig från de övriga (h i c
k-s i t e r). Ett närmande mellan rörelsens olika
grupper skedde först 1920 på en All friends’
conference i London. Under mellantiden hade
rörelsen undergått en genomgripande
förändring, förberedd genom en mera omfattande
bildning och utmynnande i en djupare och mera
vidgad syn på dess spec. grundtankar och
förpliktelser. Den moderna k.-rörelsen kan
dateras från mitten av 1890-talet, då bl.a. John W.
Rowntree (se denne) lärde sina trosfränder en
historisk uppfattning av bibeln, krävde en hög
kunskapsstandard av samfundets medl. och ett
verksamt deltagande i arbetet för de sociala
frågornas lösning. Mest känd torde han vara
som grundläggare av K:s bildningscentrum och
internationella högsk. Woodbrooke college nära
Birmingham. K:s från begynnelsen klart
paci
fistiska ståndpunkt, vilken de på nytt
bekräftade under världskriget 1914—18, och
vittomfattande hjälpverksamhet bland fångar,
flyktingar o.a. nödlidande ha ställt dem i
medelpunkten för internationellt och socialt arbete.
De sympatier, som The Society of friends väckt
hos ett stort antal moderna människor, som stå
främmande för andra religiösa samfund,-torde
bero dels på dess relativa frihet från dogmer
och religiösa ceremonier, dels på dess
betonande mindre av synden och fallet än av
människans möjligheter att växa till i andligt
avseende. Liksom alla mera betydande tankar
inom k.-samfundet kunna de nyssnämnda ledas
tillbaka till dess grundtanke: tron på det ”inre
ljuset” (jfr Joh. 1). Detta finnes ss. ett frö till
gudomligt liv hos alla, kristna såväl som
hedningar. Det identifieras ej med samvetet men
utvecklas genom lydnad för detta till
kongenia-litet med bibelns personligheter och med
Kristus. Ty ”det inre ljuset” tänkes ock ss. ett
mer och mer medvetet samband med Kristus
och ss. hans inneboende i människan. K:s
gudstjänst består i att under gemensam tystnad
förbida Andens ledning och så stärka sambandet.
Någon predikan hålles ej, men den, som känner
sig manad att tala till församlingen, har rätt
att bryta tystnaden. Till en början fixerade
man ej ens tiden för gudstjänsterna, än mindre
gudstjänstformerna. Musik förekom ej, och
gudstjänstlokalerna voro ytterligt enkla. Denna
form av andakt kvarstår i det väsentliga
oförändrad. Intet religiöst samfund har mera
konsekvent än k. genomfört det allmänna
prästadömets idé. Intet särsk. prästerskap finnes
alltså. De meetings for sufferings, som bildades
för att sörja för de fängslades familjer under
förföljelserna i rörelsens begynnelsetid, gåvo
upphov till en fortgående organisation.
K.-grup-per inom ett smärre område sammanslöto sig
till ”månadsmöten” (monthly meetings), dessa
åter till kvartalsmöten (quarterly meetings) och
en hel landsorganisation (yearly meeting).
Samtidigt med att rörelsen organiserades, försvunno
de extatiska dragen. — Redan på 1670-talet
sammanfattade Robert Barclay (se denne) i sin
”Theologiæ veræ christianæ apologia” k:s
religiösa åskådning. Deras nutida åskådning
studeras bäst i ”Christian discipline of the
reli-gious society of friends” (1. ”Christian life”,
1922, 2. ”Christian practice”, 1926, 3. ”Church
government”, 1917). K. förekomma talrikast i
England (191,000) och Amerika (119,000), ett
fåtal församlingar finnas i Danmark, Norge och
Tyskland. — Litt.: W. C. Braithwaite, ”The
be-ginnings of quakerism” (1912), ”The second
period of quakerism” (1919); E. Grubb, ”What is
quakerism?” (1919); R. M. Jones, ”The later
— 427 —
— 428 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
