Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvävebalans - Kvävecementering - Kvävedioxid - Kvävefria extraktivämnen - Kväveindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVÄVEINDUSTRI
Då k. är =+ 0, befinner sig organismen i
kvävejämvikt. Positiv k. anger ökning och
negativ k. minskning av mängden kroppsäggvita.
H.Fqt.
Kvävecemente’ring, tekn., se C e m e n t
e-ring.
Kvävedioxi’d, se Kväve.
Kvävefria extraktivämnen, se Foderan
a-1 y s.
Kväveindustri, kemisk-teknisk industri för
framställning av för jordbruket och tekniken
viktiga kväveföreningar. Huvudkälla för
framställning av kväveföreningar voro tidigare
sal-peteravlagringarna i Chile (se C h i 1 e s a 1 p
e-t e r) samt även ammoniak, som erhölls som
biprodukt vid koks- och gasverk. Men då
ammoniak på detta sätt endast erhölls i begränsad
mängd, uppstodo allvarliga farhågor, hur länge
lagren i Chile skulle räcka med den för varje
år alltmer stegrade efterfrågan, vilken ännu
vid sekelskiftet höll sig kring några
hundratusen ton men senare växt till mill. ton. Om
icke något annat råmaterial kunde tillgås, skulle
det i längden bli omöjligt att förse jordbruket
med de nödvändiga kvävegödningsmedlen och
katastrofal livsmedelsbrist uppstå. Den tanken
låg då nära till hands att söka utnyttja luftens
kväve, som finnes i obegränsade mängder, men
svårigheten var, att detta kväve endast med
stora svårigheter kan ingå föreningar med
andra ämnen under bildning av de värdefulla
kväveföreningarna. — Den första lösningen av
kväveproblemet gjordes 1903 av norrmännen
B i r k e 1 a n d och E y d e medelst den s.k.
ljusbågemetoden, som bygger på att
luftens kväve och syre vid hög temp., c:a 3,000°,
förenas till kväveoxid. Den höga temp. erhålles
medelst en elektrisk ljusbåge, varigenom luften
får stryka. Den bildade kväveoxiden reagerar
sedan med mera syre under bildning av
kvävedioxid, som med vatten ger salpetersyra.
Genom att låta denna syra inverka på kalksten
erhålles sedan kalksalpeter, N o r g e s a
1-p e t e r. 1905 grundades Norsk hydro-elektrisk
kvælstof aktieselskab, som byggde stora
anläggningar med central i Notodden. Den
nödvändiga kraften erhölls genom utbyggning av ett
flertal stora kraftanläggningar, den största vid
Rjukanfoss, Europas högsta vattenfall. En
liknande metod, ehuru med något annorlunda
tekniskt utförande, utarbetades av Schönherr
i Tyskland. En slutgiltig lösning för att fylla
världsbehovet av kväve var dock ej
ljusbågemetoden, då den är starkt energiförbrukande och
lönar sig endast på sådana ställen som i Norge,
där man kan räkna med mycket billig kraft;
det första steget var dock taget. — En annan
metod, som nästan samtidigt framkom, var
kalkkvävemetoden, som grundar sig på
kalciumkarbids förmåga att vid hög temp.
förena sig med kväve och övergå till
kalcium-c y a n a m i d, kalkkväve,
karbidkvä-v e. Den är bunden till namnen F r a n c k och
C a r o. Den första fabriken byggdes 1905 i
Piano d’Orta i Italien. 1913 igångsattes
framställning av kalkkväve i Sverige vid Stockholms
superfosfatfabriks a.-b:s anläggning vid Ljunga
-verken. — I Sverige grundades även A.-b.
Kväveindustri, som sökte utnyttja en av ingenjör
Thorsell gjord uppfinning, men trots att stora
summor nedlades på experiment- och
anläggningskostnader, misslyckades försöken, och
någon produktion kom aldrig till stånd. — Den
f.n. viktigaste metoden är
ammoniaksyn-tesen, som under kriget utvecklades i
Tyskland, när detta land, avstängt från import av
Chilesalpeter, var i starkt behov av kväve för
gödningsämnen och sprängämnen. Metoden
grundar sig på teoretiska undersökningar
utförda av N e r n s t och H a b e r och
utformades tekniskt av Haber och B o s c h. Enl. denna
metod (H a b e r-B o s c h-m e t o d e n) få kväve
och väte inverka på varandra vid en temp. av
500—700° och ett tryck av 175—200 atm. i
närvaro av katalysatorer (se d.o.), varvid under
energiutveckling ammoniak bildas.
Ammonia-ken bearbetas sedan på ammoniakföreningar el.
oxideras till salpetersyra med tillhjälp av
katalysatorer enl. metod, som urspr. utarbetades av
O s t w a I d. — Genom arbeten av C 1 a u d e,
Casale, Fauser, Mon t-C e n i s har
am-moniakmetoden ytterligare fullkomnats, och k.
har under de senaste åren varit föremål för en
stark utveckling. I såväl Sverige som Norge
framställes numera kväve även enl.
ammoniak-metoden. — I tab. 1 är upptaget förbrukningen
av kväveprodukter under de senaste åren. Av
tab. 2 framgår dels den underordnade roll, den
fordom så viktiga Chilesalpetern spelar i världs-
Tab. 1. Förbrukningen av kväveprodukter i
ton kväve.
Syntetiskt 1924/25 1928/29 1929 30 1930 31
kväve ....... 786,800 1,452,630 1,586,904 1,377,005
Chilesalpeter 363,000 419,450 363,893 244,300
1,149,800 1,872,080 1,950,795 1,621,305
Tab. 2. Tillverkningskapacitet 1931/32 i ton.
Syntetisk ammoniak ............ 2,560,700 65,io %
Chilesalpeter ................... 500,000 12,72 „
Biproduktammoniak ............... 472,000 12,oo „
Kalkkväve ....................... 361,700 9,io „
Ljusbågemetoden .................. 21,000 O.ss „
Andra förfaranden ................ 18,000 0,46 „
produktionen, dels det dominerande
inflytande, den syntetiska ammoniaken har. Faran
för kvävebrist existerar icke längre. Tvärtom
är produktionskapaciteten, 4 mill. ton, f.n. nära
3 gånger större än avsättningsmöjligheterna.
— 433 — — 434 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
