Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kväve, N - Kvävebakterier - Kvävebalans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVÄVEBAKTERIER
Är vid låg temp. en djupblå vätska, som redan
under 0° börjar sönderfalla i k.-oxid och
k.-dioxid. Med vatten ger den salp et er sy
r-1 i g h e t, HNO2, som endast är beständig i
kalla, starkt utspädda vattenlösningar.
Salter-na kallas nitriter. Natriumnitrit,
NaNO2, användes inom den organiska kemien
vid diazotering och har därför stor teknisk
betydelse vid framställning av azofärgämnen.
A m m oni umni t ri t, H4NNO2, användes för
framställning av rent k. Kvävedioxid,
NO2, bildas vid blandning av k.-oxid med luft
och framställes genom upphettning av t.ex.
bly-nitrat: 2 Pb(NO3)2 = 4NO2 + 2PbO + O2. Är en
brunröd, starkt giftig gas med karakteristisk
lukt. Den kan lätt förtätas till en brunröd
vätska (kokpunkt 22,4°), som vid ytterligare
avkylning under polymerisering stelnar till en
färglös kristallmassa (smältpunkt —10,2°) med
sammansättningen N2O4, kvävetetroxid.
Kan uppfattas som en blandad anhydrid till
salpetersyra och salpetersyrlighet och
omsätter sig med alkali under bildning av en
blandning av nitrat och nitrit. K.-dioxid är ett
kraftigt oxidationsmedel. Kvävepentoxid,
N2O5, salpetersyrans anhydrid, kan
framställas vid behandling av salpetersyra med
fosforpentoxid:
2 HNO3 + P2O5 = N2O5 + 2 HPO3. Den
viktigaste och beständigaste av k:s syror är
salpetersyra, HNO3. Den framställes
tekniskt numera huvudsaki. genom förbränning
av ammoniak, framställd enl. Haber-Bosch’s
metod (se Kväveindustri).! mindre
skala och laboratoriemässigt framställes den
enklast genom destillation av en blandning av
salpeter och svavelsyra vid låg temp.
Salpetersyra är i rent tillstånd en färglös, i luften
rykande vätska med spec.v. 1,52. Fryser vid
—42° och kokar vid 86°, varvid den långsamt
sönderdelas. Även av ljus sönderdelas den
långsamt vid vanlig temp. Är blandbar med
vatten. Färgar huden gul. Salpetersyra är ett
kraftigt oxidationsmedel. Den oxiderar svavel
till svavelsyra, fosfor till fosforsyra o.s.v.
Löser alla metaller med undantag av guld och
några platinametaller under utveckling av
ni-trösa gaser. Egendomligt nog angripas vissa
metaller, som med största häftighet lösas i
utspädd salpetersyra, icke av högkoncentrerad.
Sålunda angripas varken järn, krom el.
aluminium. Detta fenomen kallas passivering.
En del organiska ämnen oxideras häftigt av
salpetersyra, varvid de fullst. kunna
förstöras. Andra ge vid lägre temp. under
inverkan av koncentrerad salpetersyra s.k.
nitro-föreningar, innehållande gruppen —NO2,
bunden direkt till kol. På salpetersyrans
oxide
— 431 —
rande och nitrerande inverkan beror
huvudsaki. dess tekniska användning. Som
oxidationsmedel användes den t.ex. för
framställning av fosforsyra ur fosfor, oxalsyra ur
kolhydrat, svavelsyra enl. blykammarprocessen
etc. Inom färgämnesindustrien använder man
salpetersyrans nitrerande inverkan, och största
delen av de k.-haltiga organiska färgämnena
framställas med tillhjälp härav. Vidare
användes salpetersyran för framställning av
nitro-glycerin (eg. glycerylnitrat) ur glycerin,
nit-rocellulosa (bomullskrut och kollodium) av
cellulosa, pikrinsyra och över huvud nästan
alla k.-haltiga sprängämnen. Användes vidare
för framställning av nitrater och som
lösningsmedel för de flesta metaller. Salpetersyra
användes under namnet skedvatten (av
tyska scheiden, skilja) för att skilja guld från
silver. En blandning av saltsyra och
salpetersyra går under namnet kungsvatten (se
d.o.). Röd rykande salpetersyra
är koncentrerad salpetersyra, som innehåller
lösta k.-oxider och verkar ännu mera energiskt
oxiderande än vanlig salpetersyra.
Salpetersyrans salter, nitraterna, framställas vanl.
genom att lösa motsvarande metaller i
salpetersyra el. genom att neutralisera den med
motsvarande hydroxid el. karbonat. Alla
oorganiska nitrater äro lättlösliga i vatten. Vid
upphettning sönderdelas alkalinitraten i nitrit och
syre, under det att nitraten av de tunga
metallerna sönderdelas i motsvarande oxid och
k.-dioxid. På gr. av den lätthet, varmed
nitraten vid högre temp. avge syre, användas de
som oxidationsmedel. Vattenlösningar av
nitrat verka icke i nämnvärd grad oxiderande.
— Kvalitativt påvisas salpetersyra och
nitrater ant. därigenom att, då en mättad lösning
av ferrosulfat skiktas över en svavelsur
lösning, beröringsytan blir brunfärgad el.
medelst en lösning av difenylamin i svavelsyra,
som vid spår av salpetersyra blåfärgas.
Kvantitativt bestämmes salpetersyra medelst nitron
(se d.o.), en komplicerad organisk förening. G.J.
Kvävebakterier, se Kvävesamlande
bakterier.
Kvävebala’ns i djurkroppen kallas
skillnaden i vikt mellan intaget och avlämnat kväve.
Vid utfodringsförsök bestämmes kvävehalten
dels i fodret, dels i alla avlämnade produkter,
varefter k. uträknas enl. följ, schema:
I fodret .. gr. kväve
„ träcken „ „
„ urinen
„ mjölken „ „
„ svetten „ „ inalles gr. kväve
kvävebalans = + gr. kväve.
— 432 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
