Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Königsberg in Preussen - Königshütte - Königsmarck, von, ätt - Königsmarck, 1. Hans Christopher von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖNIGSMARCK
mycket tidigt två andra stadsdelar, i ö.
Löbe-nicht (1300) och i s., på en ö i Pregel,
Kneip-hof (1327). Dessa tre stadsdelar voro var för
sig omgivna av murar och hade ända till 1724
egna stadsrättigheter. Slottet (i Altstadt)
härstammar från ordenstiden, blev om- och
tillbyggt dels i slutet av 1500-talet dels i början
av 1700-talet. Där inrymmas nu arkeologiska
och historiska samlingar,
konsthantverksmu-seum samt tavelgalleri. På Kneiphof ligga
domen, från o. 1300, sedan ombyggd till
tre-skeppig hallkyrka, och det gamla rådhuset,
också från 1300-talet. Vid domen reser sig
Im. Kants gravmonument. Av de gamla
stadsmurarna kvarstå Gelber Turm, v. om slottet,
och Blauer Turm, i s.ö. hörnet av Kneiphof.
Kring de gamla stadsdelarna växte nya upp,
Sackheim, Rossgarten, Tragheim m.fl., och
under 30-åriga kriget omslöts hela staden med
befästningsvallar, som funnos kvar till slutet
av 1800-talet. Efter 1900 ha nya stadsdelar
växt upp, huvudsaki. n. och v. om staden
innanför vallarna. K. är icke blott Ostpreussens
politiska utan även dess ekonomiska och
andliga huvudstad. Från K. stråla 10 järnvägar
ut. Pregel är segelbar till Insterburg och står
genom Deime, som mynnar vid Tapiau c:a 50
km. ovanför K., och en kanal förbi Labiau i
förbindelse med Kurisches Haff och Memel.
Med sin uthamn Pillau, vid Frisches Haffs
mynning i Östersjön, är K. förbundet genom
en 33 km. lång, 8 m. djup och 47,5 m. bred
djupränna, Königsberger Seekanal,
färdig 1901, utvidgad 1929. Utom den gamla
hamnen inne vid Altstadt har K. en modern
hamn i v. delen av staden och på s. sidan av
Pregel. 1928 ankommo och avgingo över 3,000
fartyg i denna hamn, och över densamma
befordrades c:a 1,7 mill. ton gods. De viktigaste
exportvarorna äro spannmål, smör och trä.
Vid hamnen finns det europeiska fastlandets
största silo. Där har också uppstått
kvarn-och träindustri (cellulosafabriker). Bland K:s
övriga industrier märkas bryggerier, varv,
tegelbruk, bärnstens- och marsipanfabriker. K. har
univ. (grundat 1544), handelshögsk., högre
teknisk läroanstalt m.m. — K. var vid världskrigets
utbrott ett av Ostpreussens starkaste fästen och
en stödjepunkt för de tyska operationerna där,
särsk. under slutet av aug. och början av sept.
1914 (se Tannenberg). — Litt.: E. Bluhm,
”K.” (1930). F.Ss;E.W.;T.H-m.
Fördraget i K. avslöts 7/i 1656 mellan
Sverige och Brandenburg. Kurfurst Fredrik
Vilhelm mottog däri som län av Sverige
her-tigdömet Ostpreussen, utökat med stiftet
Er-meland, och förband sig att med all sin makt
bistå Karl X Gustav, om denne på gr. av
för
draget angreps i Västpreussen, med 1,500 man,
om angreppet gällde andra av konungen
vunna polska länder. Blott under den sv. härens
starka tryck hade kurfursten gått in på dessa
villkor, och fördraget ändrades snart (se L
a-biau och Marienburg), men för
tillfället tryggade det Karl Gustavs rygg. P.S.
Königshütte [kÖ’nijtshy’ta], stad i Polen, se
Krölewska Huta.
Königsmarck [kö’-], von, sedan 1100-talets
mitt känd tysk adelsätt med stamgodset
Kö-nigsmark i Altmark, nära Osterburg. En gren
av ätten inkom till Sverige under konung
Al-brekts av Mecklenburg tid men försvann under
1400-talets förra hälft; en annan inkom med
nedannämnde K.l), som 1651 blev greve och
vars ätt utslocknade på manssidan med K.6),
på kvinnosidan med dennes syster Amalia
Wilhelmina, g. Lewenhaupt (1663—1740). C.
1) Hans Christopher von K., greve,
krigare (1600—63), f. på Kötzlin i Altmark,
först i
braunschwelg-lüneburgsk, sedermera i kejserlig
krigstjänst, vari han under
mantuanska
tron-följdskriget avancerade till ryttmästare,
avsked 1629, major i
sv. tjänst 1630,
överstelöjtnant 1634,
överste 1636,
generalmajor av kav. 1640,
generallöjtnant 1644,
guvernör i Bremen-
Verden 1645, general 1646,
fältmarskalklöjtnant 1648, greve och riksråd 1651,
fältmarskalk 1655. K. är en av de mest
framstående av de många tyska krigare, som
under 30-åriga kriget följde Sveriges fanor.
Ivrig luteran, torde han ha lämnat kejsarens
tjänst åtm. delvis på gr. av restitutionsediktet.
En äkta kav.-officer, utmärkte K. sig redan i
de lägre graderna för beslutsamhet,
snarrådig-het och snabbhet i sina operationer och förde
sedermera under Torstenson och Wrangel vanl.
befälet över en självständigt opererande
flygande kår. I förmåga att med de besatta
områdenas tillgångar uppsätta nya reg. hade K.
ej sin like, och hans många strövtåg avsågo
många gånger i främsta rummet att på detta
sätt skaffa huvudarmén förstärkningar. Att de
genomströvade områdena därvid ledo svårt, är
otvivelaktigt, i sht som K. ingalunda
försummade sina egna intressen. För Torstenson var
K. en ovärderlig medhjälpare, som bl.a.
inlade stora förtjänster vid förstöringen av
Gallas’ armé 1644, sedermera erövrade
ärkestif
— 585 —
— 586 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
