Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Königsmarck, 1. Hans Christopher von - Königsmarck, 2. Conrad Christopher von - Königsmarck, 3. Otto Wilhelm von - Königsmarck, 4. Carl Johan von - Königsmarck, 5. Aurora von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖNIGSMARCK
tet Bremen, vars guvernör han därpå var ända
till sin död, och bidrog till att tvinga Johan
Georg av Sachsen att sluta stillestånd.
Sam-ai betet mellan K. och Wrangel var däremot
dåligt; K. underordnade sig ogärna den
betydligt yngre Wrangel, och efter dennes
övertagande av befälet opererade K. nästan hela
tiden självständigt. Hans mest berömda bragd
är stormningen av Lilla sidan i Prag 1648,
där han även förvärvade ett ofantligt byte. I
Karl X Gustavs polska krig kom K. aldrig att
deltaga, han led på vägen dit skeppsbrott
utanför Danzig och hölls fången ända till freden.
Det rika bytet från kriget och Kristinas
frikostighet hade gjort K. till en av Sveriges
rikaste män med furstliga gods både i det eg.
Sverige och i sitt guvernement. P.S.
2) Conrad Christopher von K.,
den föregåendes son, greve (1634—73),
kapten 1651, deltog som chef för ett kav.-reg., som
han 1655 värvat och som bar hans namn, i
fälttågen i Polen och Danmark,
överkommendant i Bremen och Verden 1662, v. guvernör
där 1664 och s.å. generalmajor, rikstygmästare
1673 men gick s.å. i holländsk tjänst och
stupade under belägringen av Bonn. K. blev
genom sitt gifte med en dotter till riksrådet
Herman Wrangel lierad med den sv. högadeln. C.
3) Otto Wilhelm von K., den
föregåendes bror, greve, krigare (1639—88). F. i
Minden, erhöll K. en
synnerligen god
uppfostran, först i
hemmet under Esaias
Pu-fendorfs ledning,
sedermera vid flera
tyska univ.,
överkammarherre 1660,
envoyé till England
1661, ambassadör i
Frankrike 1665,
generalmajor i
kurpfal-zisk tjänst 1667 och
s.å. överste för sv.
Livreg. till häst, gick i fransk krigstjänst
1668, sv. ambassadör i Frankrike 1671,
sv. generalmajor 1672, fransk 1674, sv.
fältmarskalklöjtnant s.å., fältmarskalk 1675,
generalguvernör över Pommern, Rügen och
Wismar 1679, generalissimus över Venedigs
lanttrupper 1685. Av hög börd, rik, begåvad
med ett ståtligt yttre, glänsande militära
egenskaper och en ädel karaktär, gjorde K. en
lysande karriär. I fransk tjänst utmärkte han
sig särsk. i slaget vid Senef. I slutet av 1675
erhöll K. överbefälet i Pommern, som han i
3 år med kraft och skicklighet försvarade,
ehuru läget i längden var hopplöst, då
för
bindelserna med Sverige fortforo att vara
avskurna. Särsk. hans seger på Rügen 8/i 1678
hör till tidens mest lysande bragder. Efter
kriget blev K. generalguvernör i Pommern,
men varken hans stora personliga förtjänster
el. hans nära släktskap med konungen — K.
gifte sig 1682 med dennes kusin Catharina
Charlotta De la Gardie — kunde rädda K.
undan reduktionskommissionens krav.
Förbittrad häröver mottog K. 1685 republiken
Venedigs erbjudande att taga befälet över dess till
stor del av tyska trupper bestående
landstridskrafter i kriget mot turkarna, och Karl XI gav
sitt samtycke. Till namnet stod dock K. kvar
som generalguvernör. K. rättfärdigade till fullo
det till honom satta förtroendet och erövrade
under fälttågen 1686 och 1687 hela Morea. På
hösten 1687 belägrade han Aten, varvid en
bomb träffade det av turkarna som
krutmagasin använda Parthenon och till den klassiskt
bildade K:s stora sorg förvandlade det dittills
ganska väl bevarade templet till en ruin. 1688
belägrade K. Negroponte, då pest utbröt och
svårt härjade bland trupperna. K. greps själv
därav och dog i Modon 15/s. P.S.
4) Carl Johan von K., son till K.2),
greve (1659—86), kämpade under
ungdomsåren i
malteserriddar-nas tjänst och
utmärkte sig för stor
oförvägenhet, kom
omstrålad av legender
om krigs- och
kärleksäventyr o. 1680
till London och
förälskade sig i
Englands rikaste
arvta-gerska, Lady
Elisabeth Percy, vid 13
års ålder änka efter
Earl Henry Cavendish
of Ogle; hon tvangs emellertid av sin släkt att
gifta om sig med en rik parlamentsled.
Thomas Thynne, och K. begav sig på en sjöexp.
till Tanger, därunder han tappert slogs mot
morerna. I febr. 1681 mördades Thynne på
öppen gata i London av personer, som
befun-nos ha mycket komprometterande förbindelser
med K.; denne ställdes inför rätta men
frikändes, ehuru knappast någon tvekan kan
råda om att han var mordets tillskyndare. K.
begav sig nu till farbroderns armé på Morea
och avled här i en febersjukdom. — Litt.: C.
Snoilsky, ”K. och Thynne” (i
”Minnesteckningar”, 1904). C.
5) Maria Aurora von K., den
föregåen-aes syster (1662—1728), erhöll under moderns
ledning en synnerligen god uppfostran och
— 587 —
— 588 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
