Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Könsceller, sexualceller, han- och honceller, gameter - Könsdimorfism - Könsdrift, brunst - Könsfortplantning - Könsfördelning - Könskaraktärer - Könskromosomer - Könskvot - Könskörtlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖNSDIMORFISM
den andra — förlöper emellertid på ett
avvikande sätt, i det att modercellens
kromoso-mer ej ss. vanligt klyva sig på längden och
de olika hälfterna fördelas på dottercellerna,
utan halva antalet kromosomer går över i den
ena och halva i den andra dottercellen (fig. 4).
De mogna äggen och sädeskropparna ha
sålunda endast en halv kromosomuppsättning
(fig 4, 3). De äro haploida, modercellen
dip-loid (se d.o.). Då vid befruktningen
sädeskrop-pens kärna förenar sig med äggets, erhålla den
nya individens celler åter det för arten normala
antalet kromosomer. O.Gz;H.W.;H.B-n.
Könsdimorffsm, biol., se D i m o r f i s m.
Könsdrift, libi’do sexua’lis, brunst, är den
drift, som leder människor och djur till
samlagets el. parningsaktens fullgörande. K.
begynner i individens liv vid könsmognaden (se d.o.)
och kan fortvara även vid hög ålder. Hos
kvinnan avtager den efter klimakteriets (se d.o.)
inträde, hos mannen vid varierande ålder.
Hos djuren är den ofta begränsad till en
viss kortare tidsperiod (brunsttid, löpning,
lektid). K:s psykiska fenomen äro intimt
knutna till kroppsliga processer, framförallt till den
inre sekretionen från könskörtlar och främre
hjärnbihanget samt till könsorganens tillstånd.
Genom insprutning av hormoner från de
nämnda körtlarna kan man hos djur framkalla de
förändringar i könsorganen, som känneteckna
brunst: förstoring av livmodern och avsöndring
av ett visst cellbestånd i slidan hos honan samt
förstoring av sädesblåsorna hos hannen.
Omvänt medför ett borttagande av könskörtlarna
(kastrering) alltid ett upphörande av k.
Däremot synas de psykiska fenomenen vid k. ej
kunna framkallas på ett typiskt sätt hos
människa genom insprutning av något av de
hittills kända könshormonerna. K. är näml, även’
i hög grad nervöst betonad, icke blott genom
nödvändiga idéassociationer från hjärnan utan
även genom könsorganens nervösa apparat. Det
senare förhållandet visas därav, att k.
höggradigt försvagas el. upphör omedelbart efter
köns-aktens fullgörande; ett förhållande, som icke
kan tillskrivas en plötsligt inträdande förändring
i hormonernas koncentration el. verkan. Wk.
Könsfortplantning, se Fortplantning
och Befruktning.
Könsfördelning, bot. Hos det stora flertalet
gömfröiga växter är blomman tvåkönad
(hermafrodit) och bär såväl ståndare som pistill
(monoklini). Alla nakenfröiga och många
gömfröiga ha enkönad blomma, där sålunda endast
det ena könet utvecklats (diklini). Alltefter
ståndarnas och pistillernas fördelning hos
blommor och individ särskiljer man olika typer. De
viktigaste äro: 1) moneci och 2) dieci, då alla
blommorna äro enkönade samt ståndare och
pistiller finnas på samma (t.ex. hassel, al,
valnötsträd) el. skilda individ (vide, poppel,
humle), 3) andromoneci, 4) gynomoneci och 5)
tri-moneci (cenomoneci), om på samma individ
finnas såväl tvåkönade som han- (nysrot, vissa
arter av lönn och måra), resp, honblommor
(väggört, aster, prästkrage) el. han- jämte
honblommor (Sapona’ria ocymoi’des), 6)
andro-dieci och 7) gynodieci, om vissa individ av
samma art ha tvåkönade, andra han-
(fjäll-sippa), resp, honblommor (backtimjan,
brunört), 8) trieci, då vissa individ ha tvåkönade,
andra han-, andra åter honblommor (ask,
vin-ranka, sparris). Äro hos ett individ vissa
blommor könlösa (utan ståndare och pistill), talar
man om 9) agamoneci, 10) agamandreci, 11)
agamogyneci och 12) agamogynomoneci, allt
eftersom förutom könlösa förekomma
tvåkönade blommor (olvon), resp, hanblommor (vissa
korgblomstriga), honblommor (vissa
korg-blomstriga) el. ock tvåkönade jämte
honblommor. Ss. polygami sammanfattar man de under
3—8 anförda fallen av k., som pleiogami vissa
dem emellan förekommande övergångar, ss.
mellan 3 och 6, 4 och 7 o.s.v. O.Gz.
Könskaraktärer, hos skildkönade former de
karaktärer, vari de olika könen avvika från
varandra. Man skiljer härvid på primära k.
el. sexualkaraktärer, vilka direkt hänföra sig
till könsorganens utbildning, och sekundära k.,
som sakna anatomiskt samband med
könsorganen och för fortplantningen äro av
underordnad betydelse, men vid uppsökandet av honan,
vid parningslekar och parningsstrider kunna
spela stor roll. De äro utbildade blott hos
vuxna individer och framträda ofta endast under
kort tid (parningstiden). Hos ryggradslösa djur
förekomma sekundära k. mera allmänt endast
hos leddjuren; sin högsta utveckling nå de hos
fåglar och däggdjur, hos vilka nästan alla
kroppsdelar kunna uppvisa könsolikheter. Vanl.
äro de mindre framträdande hos honor än hos
hannar, vilka ofta genom kraftigare
kroppsbyggnad, lysande färger, utbildning av sporrar,
kammar, horn och starkare hårbildning (man,
skägg), avvika från honorna. H.B-n.
Könskromosomer benämnas de hos många
skiljkönade organismer påvisade, med hänsyn
till sin utbildning avvikande kromosomerna, som
jämte andra faktorer innehålla de
könsbestäm-mande arvenheterna. Se Könsbestämning
och Ärftlighet. J.R.
Könskvot, se Könsproportion.
Könskörtlar äro äggstockarna (ovarierna)
hos honan och testiklarna hos hannen. För-
— 595 — — 596 —
Artiklar, som icke återfinnas under K. torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
