Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto / 665-666 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lackarbeten - Lack-dye - Lacker - Lackera - Lackfernissa - Lackfärg - Lackläder - Lackmus - Lackmuspapper - Lackolit - Lackskorv - Lacksköldlöss - Lackträd - Lackviol - Lac Léman - Laclos, Pierre Choderlos de - La Condamine - La Condamine, Charles Marie de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lackarbeten ha sedan Chou-tiden framställts
i Kina, där lacken urspr. användes som
konserveringsmedel för trä, vidare sedan mycket
gammal tid i Japan, på Korea och i Indien (särsk.
Siam och Burma). Även i Persien,
Centralasien och Ryssland har lackkonsten varit känd
i årh. I Europa har man framställt lackerade
arbeten efter importerade ostasiatiska mönster
sedan 1600-talets slut. Alla sorters träföremål

Skåp i lackarbete från Fredrik I:s tid. Svensk tillverkning efter engelskt Kinaimiterande arbete. Nordiska museet.

från möbler till toalettartiklar och från dörrar
till svärdskidor ha dekorerats på detta sätt. De
äldsta bevarade l. torde vara en del kinesiska
föremål från Hanperioden. Se Japan, konst,
bl.a. ang. s.k. kanshitsu, och Kina, konst.
G.S.

Lack-dye [läk-da͡i], färgämne, se
Gummilacka.

Lacker. 1) Lösningar av naturliga el.
konstgjorda hartser, cellulosaderivat el. asfalt i
flyktiga lösningsmedel el. i olja. L. användas för
att förse föremål av skilda slag med en
skyddande och förskönande film. Man särskiljer
alltefter lösningsmedlets art flyktiga l. samt
olje- el. feta l. (se Fernissa). —
Cellulosa-l., se d.o. — Ester-l., se Fernissa.
— Japanskt lack, se d.o. — 2)
Sigill-l., blandningar av hartser, vanl.
schellack och kolofonium, med terpentin och ett
färgämne samt ett fyllnadsmedel ss. krita el.
magnesia (se Kitt). Beståndsdelarna smältas
samman under kraftig omröring, och
produkten gjutes i formar. Elastiska sigill-l.
erhållas genom att utesluta fyllnadsmedlet och
ersätta terpentinen med kollodium.
U.Bd.

Lackeˊra, förse med ett överdrag av lack (se
d.o.).

Lackfernissa, se Fernissa.

Lackfärg. 1) Lack el. fernissa, som försatts
med ett lämpligt färgstoff, ger l. i eg. mening,
även kallad emaljfärg. — 2) Stundom,
ehuru felaktigt, detsamma som färglacker,
d.v.s. färgstoffer tillverkade på så sätt, att ett
i vatten lösligt färgämne (t.ex. krapp)
utfälles och fixeras på ett finfördelat olösligt
substrat (oxider och vissa salter av aluminium,
barium, kalcium, bly el. zink). Produkten är
ett hållbart och ljusäkta färgstoff, som
användes till finare färger, tapettryck o.d.
U.Bd.

Lackläder är ant. krom- el. vegetabiliskt
garvat. Med avseende å lackappreturen särskiljer
man kall- och varmlacker. De förra bestå av
kollodiumbomull, löst i amylacetat o.d.
Kollodiumlackläder användes som reseffekt- och
portföljläder samt till beklädnad i automobiler
etc. — Varmlack består av linolja, kokt
tillsammans med turkisk umbra vid en temp. mellan
200—300°C. Linoljelackläder är lackerat
kalv- och getskinn el. mindre oxhud och användes
huvudsakl. för framställning av lackskodon. Jfr
Blankskinn.
S.H-g.

Lackmus (holl. lakmoes), den tekniska
benämningen på ett växtfärgämne, innehållande
azolitmin, användes i den kemiska analysen ss.
indikator (se d.o.), vanl. ss.
lackmuspapper, filtrerpapper, indränkt med l.-lösning,
som av syror färgas rött, av baser blått.
Lj.

Lackmuspapper, se Lackmus.

Lackoliˊt, geol., se Lakkolit.

Lackskorv, se Filtsjuka.

Lacksköldlöss, se Sköldlöss.

Lackträd, se Rhus.

Lackviol, växtart, se Gyllenlack.

Lac Léman [lak lemãˊ] (fra.), se
Genèvesjön.

Laclos [laklåˊ], Pierre Choderlos de,
fransk förf. (1741—1803), privatsekreterare hos
hertig Filip av Orléans och dennes politiske
agent under revolutionen; blev 1792
brigadgeneral och under kejsardömet generalinspektör
för art. i Syditalien. — L:s namn i litteraturen
vilar enbart på den moraliskt vågsamma
brevromanen ”Les liaisons dangereuses” (1782), som
röjer en skarp iakttagare av själslivets
mysterier och i åtskilligt påverkat det senare
1800-talets psykologiska romankonst. — Litt.: F.
Caussy, ”L. d’après des documents originaux”
(1905).
Lff.

La Condamine [lakå̃damiˊn], se Monaco.

La Condamine [lakå̃damiˊn], Charles
Marie de, fransk matematiker och astronom
(1701—74), deltog (1735—43) jämte P. Bouguer
m.fl. i den franska gradmätningsexp. till Peru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>