Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto / 663-664 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lachmann, Clara - Lachmann, Karl - Lachmannska fonden - Lachmider (lakhmider) - Lachner, 1. Franz - Lachner, 2. Ignaz - Lack - Lackadiverna - Lackalänga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jakob Lachmann på Charlottenlund i Skåne.
Genom testamentariskt förordnande hade hon
anvisat en del av sin efterlämnade förmögenhet
till bildande av ”Clara Lachmanns fond för
främjande av den nordiska samkänslan”.
Stiftelsen, som förfogar över ett kapital av o.
1,900,000 kr. och har sitt säte i Göteborg,
består av 2 svenska, 2 danska och 1 norsk led.
Av fondens räntemedel ha årl. anslag lämnats
för stödjande av föreningarna Nordens
verksamhet. Därjämte har stiftelsen igångsatt
utgivandet av det kulturhistoriska samlingsverket
”Nordisk kultur”, som avser att i 30 bd lämna
en helhetsbild av den nordiska odlingen.
R.H-m.

Lachmann [laˊχman], Karl, tysk filolog
(1793—1851), prof. i Königsberg 1818, i Berlin

1825. L. var jämte
Jakob Grimm grundare
av den germanistiska
vetenskapen i
Tyskland. Hans betydelse
ligger huvudsakl. på
det textkritiska
området, där L.
överflyttade den klassiska
filologiens metoder på
forskningen över den
medelhögtyska
epiken. Fin språkkänsla
och ovanligt sinne för
metrik visar L. i sina kritiska ed. av bl.a. ”Der
Nibelunge Not und die Klage” (1826), Walther
von der Vogelweide (1827; ny uppl. av C. v.
Kraus, 1923), Hartmanns ”Iwein” (tillsammans
med Benecke, 1827). Betydelsefullt är arbetet
”Ueber althochdeutsche Betonung und
Verskunst” (1831). Helt övergiven är däremot L:s
teori om Nibelungeneposets uppkomst ur 20
självständiga ”Lieder”, framställd i ”Ueber die
ursprüngliche Gestalt des Gedichts von der
Nibelunge Not” (1816). L. utgav även ett flertal
arbeten på den klassiska filologiens område,
särsk. rörande de homeriska sångernas
uppkomst. Sin skarpsinniga textkritiska metod
använde L. också på en modern tysk klassiker,
Lessing, vars ”Werke” utkom i 13 bd 1838—40
(3 Aufl. i 21 bd 1886—97). L:s ”Kleinere
Schriften” utgåvos i 2 bd 1876.
Rth.

Lachmannska fonden [laˊχ-], se
Lachmann, Clara.

Lachmiˊder (lakhmider), en arabisk
furstesläkt av den sydarabiska stammen Lachm,
vilken under 3:e—6:e årh. e.Kr. regerade som
persiska vasaller i s. Mesopotamien med
al-Hira som huvudstad. L. lågo i så gott som
oavbrutna strider med ghassaniderna i Syrien,
bysantinernas bundsförvanter, och
beduinstammarna från Nadjd, som under Kindafursten
al-Harith för en kort tid, o. 525—528, fördrev
lachmiden al-Mundhir från al-Hira. Medan
befolkningen i al-Hira till största delen var
kristen, bekände sig l. till persisk religion.
Deras välde störtades o. 602 av perserkonungen
Chosroës II. — Litt.: G. Rothstein, ”Die
Dynastie der Lahmiden in al-Ḥīra” (1899).
G.O-r.

Lachner [laˊχnər]. 1) Franz L., tysk
tonsättare (1803—90). L. erhöll den första

musikundervisningen av
sin far, som var
organist, och kom för
vidare utbildning till
München och senare
till Wien, där han
knöt
vänskapsförbindelse med Franz
Schubert. Hans
huvudsakl. verksamhet
blev förlagd till
München, där han var
anställd som
kapellmästare vid
hovoperan 1836—65; hans insats för musiklivets
höjande i denna stad var betydande. Bland
L:s arbeten märkas särsk. 7 orkestersviter; han
skrev också symfonier, operor, oratorier och
kammarmusik m.m.
N.B.

2) Ignaz L., den föregåendes bror, musiker
(1807—95), blev efter att ha varit kapellmästare
i några tyska städer hovkapellmästare i
Stockholm 1858—61, varefter han överflyttade till
Frankfurt a.M.
N.B.

Lack (ytterst pers. lak), se Lacker och
Kitt.

Lackadiverna, eng. Laccadive islands (av
sanskr. Lakcha dvipa, de hundratusen öarna),
en grupp av korallöar och -rev i Indiska
oceanen, c:a 300 km. utanför Malabarkusten,
lydande under brittiska presidentskapet Madras;
1,927 kvkm. Blott 9 öar om 200 kvkm. äro
bebodda; 16,046 inv. (1931), övervägande
muhammedaner. Inv. äro mopla, kända som utmärkt
sjöfolk. Från L. utföras kokosfibrer, kopra,
sköldpadd och kaurisnäckor. Huvudort är
Kavarati, o. 2,000 inv. — L. anses ha koloniserats
under 800-talet från Malabarkusten. De
upptäcktes 1498 av Vasco da Gama och lydde under
Portugal till o. 1545, då de kommo under rajan
av Cannanore. Sedan 1791 stå de under brittisk
överhöghet, till 1877 med egna hövdingar.
M.P.

Lackalänga, s:n i Torna hd, Malmöhus län,
s. om Kävlinge; 10,97 kvkm., därav 10,86 land;
1,693 inv. (1933), därav 1,029 i Furulunds
municipalsamhälle; 8,99 kvkm. åker (1927; 82,8 %
av landarealen), 0,10 kvkm. skogsmark. —
Pastorat: Stävie och L., Torna kontrakt, Lunds
stift.
M.P.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>