Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lafrensen, 2. Niclas, d.y. (Lavreince) - Lag (gäng) - Lag (regel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gravyrer, nådde L:s inträngande sedeskildringar
en popularitet, som ännu icke bleknat. L. är
representerad i en mängd in- och utländska
muséer, bl.a. med ett tiotal verk i Louvren.
Nationalmuseum äger närmare 50 miniatyrer
och 13 av L:s förnämsta gouacher, bl.a. ”Tre
damer som musicera”, ”Musicerande herrar och
damer i landskap” och ”Kortspelande damer”.
— Litt.: O. Levertin, ”N. L. d.y.” (1899); K.
Asplund, ”Två gustavianska mästare” (1924;
avbildningar av gravyrer efter L.); ”Hj.
Wicanders miniatyrsamling” (1920).
G.V.
Lag (till stammen i sv. lägga; eg.: det lagda),
varv, skikt; mindre sammanslutning (av
kamrater, arbetare o.d.), ”gäng”; sällskap; (gott)
skick m.m. Förr även i betydelsen ”hela
ena sidans kanoner”, ”bredsida”, ”salva”,
t.ex. i uttrycket giva (avfyra) glatta laget el.
fullt lag.
E.H.
Sportv., ett visst antal idrottsmän, som
representerar en förening, nation o.s.v. i tävling.
Härvid kan l. ant. på förhand vara uttaget (ev.
med reserver), el. ock få de, som under själva
tävlingen nå bästa resultat, utgöra det
slutgiltiga l. Dylik tävling kallas lagtävlan i
motsats till individuell tävlan. Vissa
idrottstävlingar (i fotboll, bandy m.fl.) äro a priori att
anse som lagtävlingar.
O.K-gh.
Lag (till stammen i sv. lägga, väl besläktat
med lat. lex, lag, som dock även kan föras till
leˊgere, samla). 1) Fil. L. är ett sammanhang,
enl. vilket det ena följer ur ett annat.
Huvudskillnaden mellan l. är den mellan naturlagar
och normlagar. De förra grunda sig på
orsaksförhållandet: mot dem kan ingen bryta.
Även de psykiska förloppen ha sin orsakssida
(jfr Associationspsykologi) och sina
naturlagar. Normlagarna, logiska, moraliska,
juridiska, estetiska, kan man i viss mening bryta
emot. Ett barn kan få 7 + 5 att bli 13, men
det finns ett logiskt tvång, som förr el. senare
driver fram resultatet 12; det ena stämmer
annars ej med det andra. Detta
sammanhangstvång är ej alltid lika lätt att se i moral och
estetik, men ända från Sokrates’ tid ha
filosofer sökt — gentemot relativismen (se d.o.) —
visa, att särsk. de moraliska normerna ej äro
godtyckliga konventioner, vanor, som kunna
växla från tid till tid, utan att de djupast bottna
i objektiva förhållanden, i människans natur;
el. ock, från religionens synpunkt, i Guds
vilja.
H.L.
2) Jur., eg. det förelagda, fastställda; rätten
stöpt i alldeles bestämda ordalag, i skriftligt
upptecknad el. i minnet bokstavstroget
bevarad form; enl. modernare uppfattning: en av
rättens källor, av statsmakten i bestämd
ordning antagen och fastställd saml. rättssatser
av generell innebörd; mera allmänt men mindre
egentligt: sammanfattningen av alla de inom
en stat gällande rättsreglerna, rätten (se d.o.)
ss. sådan; i äldre germansk tid (t.ex. i sv.
domarereglerna n:r 32—34) även om svarandens
lagbestämda värjemålsed. I nyare tid har
Montesquieus maktfördelningslära varit av
avgörande betydelse för bestämmande och avgränsning
av begreppet l. Denna lära har också satt spår
i lagstiftningsproceduren. Befogenheten att stifta
nya l. ansågs tillkomma folkets representanter,
ant. ensamma el. i förening med statschefen,
men med övervikt åt folkinflytandet.
Emellertid är begreppet l. mycket skiftande i de olika
länderna. I flera inbegripas därunder
föreskrifter av mera spec. el. temporär art, men i allm.
frånskiljas specialstadganden i särsk.
förordningar, och dessa kunna i viss omfattning
utfärdas av statschef el. regering, förutsatt att
de ej strida mot tidigare lag och dess anda.
Om tillblivandet av nya l. se Lagstiftning,
Initiativ, Folkomröstning och
Referendum. I Sverige skall en ny l.
kungöras i ”Sv. författningssamling”, och den
träder i kraft ant. å dag, den själv bestämmer el.,
om sådan ej föreskrives, 4 veckor från den dag,
den utkom i tryck i författningssamlingen. En
l. kan upphöra att gälla, ant. därigenom att
den uttryckligen upphäves el. den strider mot
senare tillkommen lag (lex posteˊrior
deˊrogat prioˊri) el. slutl. om den ej mera tillämpas i
rättslivet och uraktlåtenheten lämnas
obeivrad. Som allm. regel gäller, att ny l. ej får
återverkande kraft på rättsförhållanden, som
uppstått och fått sitt innehåll bestämt enl. äldre
lag. Vid övergångstiden måste alltså ny och
gammal l. tillämpas jämte varandra i skilda
fall. Som en l. av högre rang anses ofta l.
om statsskicket, se Grundlag. — Jfr
Lagbok.
E.K.
3) Naturvet. Vårt vetande om naturen och
naturfenomen vilar på iakttagelser och försök.
Genom försök får man reda på, vad som sker
under vissa givna betingelser. Lyckas det att
sammanfatta erfarenheterna och resultaten av
en mängd försök under ett enkelt uttryck, kan
man uppställa en l., som anger den närmare
arten av sambandet mellan olika storheter.
Detta samband kan vara ant. av kvalitativ el. av
kvantitativ natur. Inom de s.k. exakta
naturvetenskaperna betecknar en l. i allm. uttrycket för
ett kvantitativt samband mellan olika
storheter. Dock förekommer det emellanåt, att
uttrycket ”lag” missbrukas, i det att det användes
även vid sådana tillfällen, då det vore riktigare
att tala om ”regel”. Uppställandet av
kvantitativa l. möjliggöres därigenom, att de exakta
naturvetenskaperna laborera med fasta, strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
