Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lag (regel) - Lag (lösning) - Laga domstol, rätt forum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
definierade begrepp. En funnen l. kan därför
framställas matematiskt genom en formel, som
anger relationen mellan talvärdena av vissa
storheter. De anförda förhållandena må
belysas av ett ex., hämtat från fysiken. Man låter
en sten falla till marken och bestämmer de
tider, stenen tar för att falla olika vägsträckor,
från utgångsläget räknat. Tid (t) och väg (s)
uttryckas i godtyckliga enheter (t.ex. sek., resp.
cm.). Bildar man kvadraterna på falltiderna
och dividerar motsvarande fallsträckor med
dessa kvadrater, får man en serie talvärden,
tillnärmelsevis lika stora. Gör man om
försöket, finner man på samma sätt nya talvärden,
ung. lika stora som de förra. Idealiserar man
nu resultatet av alla iakttagelserna därigenom,
att alla de funna talvärdena betraktas ss.
identiska, medan avvikelserna tillskrivas
observationsfel, kan man uppställa en formel för
fallrörelse s = konstant × t2, vilken gäller icke
enbart för en enstaka fallrörelse utan beskriver
en fallrörelse vilken som helst. Absolut visshet,
att det ej kan förekomma en fallrörelse, som
sker på helt annat sätt, kan dock ej vinnas
genom experimenten. — Ss. naturlag
betecknar man varje relation, som uttrycker ett
fast, utan undantag giltigt samband mellan
mätbara storheter. Att över huvud
naturfenomenen äro underkastade bestämda l. kan ej
betraktas ss. självklart. Detta skulle förutsätta,
att en kausal princip behärskade alla
naturfenomenen. Medan vid makrokosmos en sträng
kausalitet synes råda, stöter man vid närmare
studium av materiens enskildheter,
mikrokosmos, på avvikelser härifrån. De ss. natur-l.
ansedda sambanden komma därför att
framstå ss. statistiska relationer, som angiva det
sannolikaste förloppet av ett skeende.
N.R-e.
4) Teol. Inom alla religioner finnas bud och
stadgar, som reglera det religiösa livet i dess
olika utformningar, på tidigare stadium i stor
utsträckning sammanfallande med de l., som
reglera samhällslivet över huvud (t.ex. den
mosaiska l. i G.T., som dels innehåller rituella
stadgar, dels förordningar för Israel ss.
nation); ofta anses dessa l. direkt givna av
gudomen själv el. medelbart genom en mytisk el.
verklig l.-stiftare, på högre stadium samlade
och i skrift upptecknade. — Till en av
religionens huvudtyper räknas s.k. lagreligion,
karakteriserad av en stundom till mekanisk
observans (se d.o.) urartad efterlevnad av den i
gudomligt inspirerade böcker kodifierade l. Ss.
typiskt ex. på sådan lagreligion brukar den
efterexiliska judendomen anföras med dess
krav på minutiös lydnad för ”lagens” alla
stadgar och därav följande förvissning om den
”rättfärdiges” säkerhet inför Gud. Mot detta
av l. reglerade rätts- och löneförhållande
mellan Gud och människan opponerade Jesus,
samtidigt som han avvisade den uppfattningen,
att han därmed ville pruta av på l:s giltighet,
fattad ss. Guds helighetskrav på människan
(Matt. 5:17), vilket tvärtom sammanfattas
i det alla andra krav omfattande
kärleksbudet (Matt. 7:12, 22:36—40). I den urkristna
församlingen utbröto snart strider om huruvida
de hednakristna skulle åläggas att hålla Mose
l. el. ej (se Apostlakonventet). Paulus,
som genomdrev deras frihet från densamma,
avvisar sedan i sin teologi l. ss. frälsningsväg,
liktydig med Guds krav på människan, vilket
hon genom gärningar söker fylla, och ställer
däremot evang., liktydigt med Guds kärlek,
uppenbarad i Kristus, som människan endast
genom tro kan mottaga (Gal. 3:11 ff., Rom. 10:4
o.a.). I den kristna kyrkan kom åter
lagsynpunkten in i den katolska kyrkolärans många
löne- och förtjänstsynpunkter i fråga om
människans förhållande till Gud. Härvidlag
återknyter Luther till Paulus, då han hävdar, att
Guds ord rymmer både l. och evang., både
krav på ett heligt liv och budskap om Guds
nåd i Kristus; l:s andel i frälsningsverket är
på sin höjd den att väcka samvetet, krossa den
egna självtilliten och väcka längtan efter Guds
nåd, Guds ”främmande verk” (opus alieˊnum),
medan evang. är Guds ”eget verk” (opus
proˊprium), som ”verkar frälsningen”. I
Konkordieformeln, som fällde utslaget i den s.k.
antinomistiska striden (se d.o.) om ”l:s tredje bruk”,
fastställes l. ss. given för tre orsakers skull: för
att vidmakthålla yttre tukt, för att uppenbara
människors synder och ss. en regel för de
”pånyttfödda” att rätta sitt leverne efter. I senare
väckelserörelser har motsättningen
lag—evangelium spelat en betydande roll, dels i fråga om
väckelsens spec. metod att först till det yttersta
skärpa ångesten inför l. och därefter betona
evang:s överflödande nåd, dels därigenom att,
då vissa riktningar efter hand stelnat i lagisk
efterlevnad av religiösa bud och stadgar,
”evangeliska” motrörelser uppstått, som (någon gång
ända till sedeslös överdrift) betonat friheten i
Guds nåd (för Sveriges vidkommande jfr
Läsare, F. G. Hedberg, K. O. Rosenius).
— L. ss. beteckning för en del av G.T. användes
om 5 Moseböcker (jfr Bibel, sp. 960) och om
de l., som Gud genom Mose gav israeliterna
(jfr Dekalogen).
S.N.
Lag (samma stam som i t.ex. älvnamnet
Lagan, besl. med lat. lacus, sjö), lösning av
socker el. ättika med kryddor för konservering
av frukter m.m.
Laga domstol, rätt forum, se Forum,
jur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
