Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto / 701-702 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lager - Lager (växt) - Lagerart - Lagerberg, ätter - Lagerberg, 1. Sven - Lagerberg, 2. Carl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot rost samt för att smörja kul- och
rullhållare smörjas l. med fett. L. äro i förhållande
till glid-l. dyrbarare, men äro mycket
energibesparande, fordra ringa tillsyn och äro
mycket hållbara. De användas med framgång även
på så krävande ställen som i vevstaks- och
vevaxel-l. för snabbgående explosionsmotorer
(se fig. 4).
v.S.

Lager, Laurus, släkte av fam.
lagerväxter. Laurus noˊbilis, ett i Syrien
vildväxande, i Medelhavsländerna allmänt planterat
träd, har i vilt tillstånd 4—9 m. hög och

Lager, Laurus nobilis (det stora trädet t.v.), i en olivlund vid Gardasjön.

ända till 6 dm. tjock stam, glatta,
glänsande, lansettlika blad, blommor i bladvecken och
stenfrukt. De starkt aromatiska bladen
(lagerbärsblad) ha torkade användning som krydda,
till inläggning, som inpackningsmedel för
sydfrukter m.m., de mogna, torkade frukterna
(lagerbär) som krydda och till beredning av
lagerolja (lagerbärsolja), en smörlik, grönfärgad,
kornig massa, bestående huvudsakl. av
laurostearin jämte cineol och pinen. L., i det gamla
Hellas helgad åt Apollon, är i konst och
vetenskap en symbol av renhet, ära och
upphöjdhet (lagerkransar). — En annan art, Laurus
canarieˊnsis, förekommer på Kanarieöarna och
Madeira.
O.Gz.

Lagerart, benämning på de värdelösa
mineral, mest silikater, amfibol-, pyroxen- och
granatmineral samt glimmer, klorit och talk,
vilka vid lagerformade malmförekomster ligga
närmast malmen och bilda en gränszon mellan
denna och de omgivande bergarterna. Jfr
Bräcka, Gångart och Skarn.
K.A.G.

Lagerberg, adliga och grevliga ätter,
stammande från häradshövdingen i Visingsborgs
grevskap Lars Jonsson (1515—94), vars sonson
med samma namn (1608—88), förvaltare av
Visingsborgs grevskap 1660—80, 1687 adlades L.
Dennes yngste son, L.1), blev 1719 friherre
och 1731 greve, hans sonson, L.2), 1758 friherre
men tog icke introduktion. — Litt.: C.
Lagerberg, ”Ätterna L.” (1894), ”Lars Jonsson L:s
descendenter” (1915).
C.

1) Sven L., greve, militär och ämbetsman
(1672—1746), kom 1690 i krigstjänst,

avancerade till major 1709,
blev svårt sårad vid
Poltava, vistades
sedan hos Karl XII i
Turkiet, sändes 1710
av kungen till khanen
av Krim, som efter
L:s bedrivande gjorde
ett anfall mot
Ryssland, deltog i
fälttåget 1711 och har
om sina
upplevelser härvid
efterlämnat en värdefull
dagbok (utg. av M. Lagerberg 1896), var
närvarande vid kalabaliken i Bender och blev
efter hemkomsten från Turkiet 1717
generalmajor. Efter kungens död en av de ledande i
krigsbefälets aktion till förmån för Ulrika
Eleonora, deltog han i arbetet på statsregleringen
1719 och visade härunder en så utomordentlig
energi och duglighet, att han av ständerna 1720
enhälligt kallades att bli Statskontorets
president. 1723 lantmarskalk, lyckades han med
sin fasta men hovsamma ledning utjämna de
svåra motsättningar, som hotade spränga
riksdagen, och blev s.å. riksråd. Under striderna
mellan holsteinska partiet och Arvid Horn
intog han en självständig mellanställning men
anslöt sig småningom öppet till den sistn. och
förblev under hela dennes maktperiod en för
sin duglighet, särsk. i statshushållningsfrågor,
av alla respekterad medl. av riksrådet, fick
sitta kvar även efter Horns fall och var t.o.m.
allvarligt i fråga vid kanslipresidentsvalet. Även
under hattregimen bevarade han sin fasta
självständighet och sökte efter förmåga
bekämpa alla omogna överdrifter.
C.

2) Carl L., friherre, den föregåendes
brorson, jurist (1708—67), assessor i Svea hovrätt
1747, justitiekansler 1753. Från 1738 hade L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>