Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto / 705-706 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerbielke, 3. Gustaf - Lagerbielke, 4. Gustaf - Lagerbielke, 5. Gustaf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med en smidighet, som ofta övergick till
opålitlighet, blev han trots sin ungdom en av

konseljens mest
framträdande medl. Han
hävdade energiskt
tanken på nära
anslutning till
Napoleon och satte
under några mån.
(sedan Ehrenheim i
slutet av mars avgått och
intill dess den
nyutnämnde
utrikesministern v. Engeström
hemkommit) sin
prägel på den sv.
utrikespolitiken. På hösten 1809 sändes han till Paris
för att genom förvärvandet av Napoleons
definitiva beskydd sätta kronan på sitt diplomatiska
verk. Beskickningen blev på gr. av Napoleons
hållning en stor besvikelse, och hemma i
Sverige tog Engeström alltmera bestämt avstånd
från L:s idéer. För att hålla L. undan lät
Engeström honom kvarstanna i Paris ss.
plénipotentiaire ad interim, fr.o.m. nov. 1810 ss. envoyé,
i sammanhang varmed han avlägsnades ur
statsrådet. Missämjan mellan L. och Engeström
ökades alltmer, i maj 1811 fick L. häftiga
förebråelser för indiskretioner, som han skulle ha
begått i fråga om depescher från Stockholm,
och i aug. s.å. beordrades han att omedelbart
komma hem. Men L. hade satt sig i skulder upp
över öronen och var på gr. därav ur stånd att
lämna Paris, där han nödgades stanna till 1814,
en tid t.o.m. insatt på bysättningshäktet.
Hemkommen till Sverige, förblev han tjänstledig i
åtskilliga år, var 1823—27 med icke ringa
framgång direktör vid kungl. teatern och
utnämndes 1825 till en av rikets herrar. I statsrådet
återinkallades han 1831 men spelade här
numera icke någon framträdande roll. — L. ägde
stora litterära intressen och tillhörde sedan
1809 Sv. akad. Vid ombildningen av ”Post- och
inrikes tidn.” till ”Statstidn.” 1834 övertog L.
tidn:s ledning och skrev under sign.
Philalethes en mängd art. här; trots hans fint skurna
penna vunno de dock föga beaktande. Kort
före sin död påbörjade han ett självbiografiskt
arbete, ”Notice biographique sur la carrière
politique du comte G. L.” (utkom 1867, går blott
till 1811).
C.

4) Gustaf L., den föregåendes brorson,
greve, ämbetsman, politiker (1817—95). L.
blev jur. kand. i Uppsala 1838 och e.o. kanslist
i Justitierevisionen s.å. Därefter delade han sin
tid mellan skötseln av fädernegodset Älvsjö
och politisk verksamhet. Han deltog i alla
ståndsriksdagar efter 1844 (led. av
Konstitutionsutskottet 1847—58, ordf. 1850/51, 1853/54,
1856/58, ordf. i Bevillningsutskottet 1859—
60, ordf. bland

riksgäldsfullmäktige 1847
—57, bland
bankofullmäktige 1857—
58). L. tillhörde det
jämförelsevis
framstegsvänliga
konservativa junkerpartiet
(se d.o.) på
Riddarhuset. Hans mest
betydande
riksdagspolitiska insats är hans
uppslag till en
representationsreform
(1850/51), varigenom all personlig
självskrivenhet att utöva riksdagsmannakallet skulle
upphöra men ståndsprincipen och därmed adelns
politiska inflytande som stånd bibehållas.
Han tog även initiativ (1853/54) till upprättande
av en administrativ högsta domstol el.
regeringsrätt, vilket först 1909 förverkligades. 1858 blev
L. landshövding i Södermanlands län, en post,
som han innehade i 30 år. Inom länet åtnjöt
han stort förtroende och var ordf. såväl i
landsting som hushållningssällskap. Vid flera
tillfällen anmodades L. att inträda i regeringen
men avböjde enständigt. Sin mest betydande
insats gjorde han som lantmarskalk vid de två
sista ståndsriksdagarna och sedermera som
F.k:s mångårige talman. Orubbligt lugn,
utomordentligt plikttrogen och säker i formerna,
åtnjöt han en synnerlig auktoritet. Personligen
motståndare till representationsreformen 1865/
66, fogade han sig med förebildlig lojalitet i
det fattade beslutet. Berömda och oförgätliga
äro de ord, med vilka han avslutade
Ridderskapets och adelns sista plenum: ”Lagar kunna
förändras, rättigheter kunna upphöra, men kvar
stå plikterna emot fäderneslandet; och bliva
dessa plikter väl uppfyllda, föga bekymrar det
den sanna adeln, var uti samhället dess plats
ställes”. L. var led. av F.k. 1867—94; talman
var han 1867—76, 1881—91. Att de i bästa
mening aristokratiska traditionerna från
Riddarhuset i t.o.m. förbättrad form överflyttades till
och rotfästes i F.k., är till icke ringa del hans
förtjänst.
E.Ths.

5) Johan Gustaf L., den föregåendes son,
greve, ämbetsman, politiker (f. 3/6 1860), jur.
kand. i Uppsala 1882, v. häradshövding 1886,
amanuens i Civildep. 1887, innehavare av Älvsjö
fideikommiss sedan 1895, led. och sekreterare
i Patent- och registreringsverket 1898, byråchef
där 1914—27. Mångbetrodd lanthushållare, var
L. landstingsman i Stockholms län 1905—15
och tillhörde som högerman F.k. 1909—30, högt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>