Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto / 713-714 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagercrantz, 1. Carl Otto - Lagercrantz, 2. Carl Gustaf - Lagercrantz, 3. Vilhelm - Lagercrantz, 4. Herman - Lagercrantz, 5. Otto - Lagercrantz, 6. Gustaf - Lagercrona, Anders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blev han 1739 överste och fick under ryska
kriget, bland vars främsta tillskyndare han var,
talrika viktiga uppdrag. Begagnande sig av den
allmänna desorganisationen inom armén,
svingade han sig upp till ledare för en grupp
holsteinskt sinnade officerare, fick
överbefälhavaren Lewenhaupt med på att L. skulle träda i
underhandling med ryska hovet och avreste till
Moskva, där han knöt förbindelser med hertigen
av Holstein och med en intill landsförräderi
gränsande öppenhjärtighet skildrade arméns
elände. Hemkommen blev han arresterad men
vältrade över ansvaret på Lewenhaupt och
frikändes 1743 av den kommission, som tillsatts
för att döma honom. Vid dalkarlarnas
dumdristiga attack mot huvudstaden hade L.
ledningen av försvaret och visade stor
beslutsamhet; han fick sedan befälet över den styrka, som
sändes upp till Dalarne och kuvade de sista
resterna av upproret.
C.

2) Carl Gustaf L., den föregåendes
brorsons sonsons son, militär och ämbetsman (1816
—67), ägnade sig åt officersbanan och hade
1865 avancerat till överste, när han utnämndes
till landshövding i Jämtlands län. 1866
finansminister, avled han redan 1867 utan att ha
efterlämnat djupare spår i sin
ämbetsförvaltning.
N.H-g.

3) Ludvig Vilhelm August L., den
föregåendes syssling, militär, tonsättare (1825
—86), vid Vendes art.-reg., majors avsked 1878,
skrev pianokompositioner och sånger, bl.a. den
ännu populära ”Tonerna”.
C.

4) Herman Ludvig Fabian L., son till
L.2), industriman, diplomat (f. 29/7 1859). L.

var urspr. officer
men tog som
underlöjtnant 1889 avsked
för att ägna sig åt
Frälsningsarméns
sociala verksamhet.
Han planlade som
fältsekreterare
anläggandet av härbärgen,
vedgårdar och
räddningshem framförallt
i Stockholm. På
Frälsningsarméns
uppdrag sökte L. 1896
att organisera jordbrukskolonier för lågkasten
i Indien men insjuknade och återvände till
Sverige, där han 1899 började omorganisera
det av honom inköpta Virsbo bruk. 1907—10
var L. envoyé i Washington och deltog som
t.f. envoyé i Köpenhamn i 1908 års
underhandlingar om Östersjö- och Nordsjötraktaterna.
Efter 1910 har han varit bosatt i Sverige, där
han intagit en ledande ställning i den mellansv.
bruksvärlden. Han är bl.a. ordf. i styrelsen
för Ferna bruks a.-b., Gimo-Österby bruks a.-b.,
Munktells mekaniska verkstads a.-b. och v.
ordf. i Sv. handelsbankens styrelse. Sedan
1913 är L. ordf. i Sveriges allmänna
exportförening.
T.E-r.

5) Carl Otto L., filolog (f. 26/2 1868), fil. d:r
i Uppsala 1898, docent i grekiska där s.å., i

Göteborg 1907, prof.
där 1913, i Uppsala
1919—33, univ:s
prorektor 1929—32,
rektor 1932—33. Bland
L:s skrifter, som
utmärka sig för stort
skarpsinne och
grundlig lärdom,
märkas, förutom
doktorsavh. ”Zur
griechischen
Lautgeschichte” den
lexikologiska och
begreppshistoriska studien ”Elementum”, en ed. med
utförlig saklig kommentar av en i Vitterhetsakad.
befintlig papyrus av kemiskt innehåll
(”Papyrus græcus holmiensis”, 1913), ”Euripides
Hippolytos” (1922) samt talrika art. i
Pauly-Wissowas ”Realenzyklopädie”.
W.N.

6) Claës Gustaf L., sonson till L.2),
bankman (f. 5/8 1879), fil. kand. 1902,
hovrättsexamen 1905, sekreterare i Bankinspektionen
1912, sekreterare hos
Folkhushållningskommissionen 1916, försäkringsråd 1917—19, direktör i
Stockholms inteckningsgaranti-a.-b. sedan 1918,
överrevisor vid Statens järnvägar sedan 1921,
led. av 1932 års banklagstiftningskommitté. L.
har som styrelseled. i Centralförbundet för
socialt arbete gjort en betydelsefull insats i den
sociala hjälpverksamheten. Han är sedan 1931
ordf. i Nationalekonomiska föreningen.
T.E-r.

Lagercrona, Anders, från 1705 friherre,
krigare (o. 1660—1739), avancerade under
skånska kriget till reg.-kvartermästare, major
1694, överstelöjtnant 1696, generaladjutant
1700, överste 1702, generalmajor av inf. 1704.
L. deltog i slagen vid Lund och Landskrona
och användes ganska mycket av Karl XI i
förvaltningsuppdrag. Även under Karl XII:s
polska krig användes han framförallt för skötseln
av härens ekonomi. 1708 framsändes L., som var
känd för att strängt lyda order, med ett
avantgarde för att bemäktiga sig det viktiga Potjep
men tog miste om vägen och hamnade i
Starodub, som han ej heller besatte — två
ödesdigra misstag. I Bender förgick sig L., som var
en bråkig herre, i konungens närvaro så mot
Grothusen (sept. 1710), att han föll i onåd och
avskedades. Han hemreste 1711 och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>