Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagerlöf, 3. Selma - Lagerman, Alexander - Lagermetall - Lagerolja - Lagerqvist, Carl Fredrik - Lagerroth, Fredrik - Lagerserie - Lagerstedt, Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Gösta Berlings saga” och ”Jerusalem”, har L.
fortsatt den egenartade, med stor finhet
genomförda skildringen av sin uppväxt i ”Ett barns
memoarer” (”Mårbacka II”, 1930) och ”Dagbok
för Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf” (1932).
L. är en av de ursprungligaste berättare,
som den nyare litteraturen äger. Hennes
diktnings originalitet beror på att den är djupt
traditionell till form och motiv. Sagan och
legenden äro de urformer, från vilka hon gärna
utgår. I hennes berättelser är icke allt av
denna världen: de döda leva och gå igen; goda
och onda väsen, hörande till folklore el. kristen
tro, bevaka människans steg; mytiska gestalter,
skapade av hennes egen fantasi, uppträda. Det
övernaturliga, som hos henne lika litet som
hos H. C. Andersen för ett blott konstlat liv,
ger rymd åt hennes dikt, och miraklet blir
ofta den kraft, som åstadkommer den episka
rörelsen. Motiven äro de elementärt
mänskliga: kärleken, brottet och döden, hemmet,
arbetet och religionen. Politiska motiv, ss.
socialismen och pacifismen, har hon berört, men de
höra icke lika naturligt till hennes sfär. Hon
synes från början ha varit säkert förankrad
i en kristlig och romantisk åskådning. Mitt
i en tvivelsjuk tidsålder har hon hyllat gamla
ideal och kristliga dygder. För ett
traditionslöst släkte har hon visat traditionens makt.
Den fasta punkten i hennes åskådning är
kärleken, godheten; det onda har för henne
knappast realitet. Kärleken övervinner allt, väjer
icke för de förfallna och brottsliga, frälsar ur
själsmörker och vansinne. Huvudtyperna i
hennes diktvärld äro Gösta Berling, en
braverande, svärmisk hjälte i släkt med Tegnérs
Frithiof, och den tunge, allvarlige och
plikttrogne dalabonden Ingmar Ingmarsson, vars
väsen är ett med den grund, han trampar. De
representera olika sidor i hennes väsen och
diktning: svärmeriet och allvaret, fantasien
och moralismen, det kavaljersmässiga och
puritanska. Dessas förening hos en stor
berättarbegåvning utgör det för L:s förf.-skap eg.
karakteristiska. — Litt.: Biogr. av W.
Berendsohn (på tyska 1927; sv. övers. 1928); se i
övrigt bibliogr. i F. Böök, ”Sveriges moderna
litteratur” (2 uppl., 1929) och H. Schück & K.
Warburg, ”Ill. sv. litteraturhistoria” (3 uppl.,
7, förf. av G. Castrén, 1932).
A.W-n.
Lagerman, Alexander, ingenjör,
uppfinnare (1836—1904), från 1870 anställd vid
Jönköpings tändsticksfabrik, där han gjorde ett
flertal för tändsticksindustrien epokgörande
uppfinningar, bl.a. komplettmaskinen (1892).
Även för boktryckeriet gjorde L. värdefulla
uppfinningar. Av sin efterlämnade
förmögenhet donerade L. ett stort belopp till understöd
åt sv. uppfinnare genom instiftande av
Lagermanska donationsfonden,
vilken efter änkans bortgång 1923 blev
tillgänglig. Fonden förvaltas av Jönköpings
stadsfullmäktige, som utdela understöden efter
förslag av Sv. Uppfinnareföreningens styrelse.
v.S.
Lagermetall, metallegering, som inom
maskintekniken användes i lagerskålar för att bilda
ett tjänligt underlag för oljefilmen mellan
lagerskål och en roterande axel. Vanligaste l. är
vitmetall el. Babbitsmetall (se d.o.),
vars egenskaper äro särsk. lämpade för
ändamålet. Hårda, antimonrika kristaller äro
inbäddade i en tennrik massa, vilken är relativt
mjuk och lättsmält. Denna struktur medför ur
driftsteknisk synpunkt viktiga egenskaper.
Genom efterhand inträdande sättning
(naturligtvis inom absolut taget mycket trånga gränser)
erhålles en (med inskavning oefterhärmlig)
förbättring av ansmygningen mellan axel och
lageryta. Lättsmältheten medför den fördelen,
att om smörjningen av en el. annan anledning
skulle klicka, förstörelsen inskränker sig till
det tunna l.-skiktet; jfr Lager.
v.S.
Lagerolja, se Lager, bot.
Lagerqvist, Carl Fredrik, skådespelare
(1819—97), var 1837—54 och 1863—66 anställd
vid olika sällskap i landsorten, 1854—57 och
1858—63 vid Mindre teatern samt 1857—58
och 1866—88 vid de kungl. teatrarna. L. var
en komisk karaktärsskådespelare med drastisk
uppfinning och torrt humoristisk
framställning. Bland hans roller märkas Orgon i
”Tartuffe”, Don Ranudo de Colibrados, Ölander i
”Ett resande teatersällskap”, Gyllenkrans i
”Advokaten Knifving”, Giboyer i ”Giboyers
son” och Lundestad i ”De ungas förbund”.
G.K-g.
Lagerroth, Lars Fredrik Barthold,
statsvetenskapsman (f. 10/9 1885), fil. d:r 1915,
docent 1917 och prof. 1929 i statskunskap vid
Lunds univ.; 1925—29 lektor vid Nya
elementarskolan i Stockholm. Bland L:s skrifter
märkas gradualavh. ”Frihetstidens författning”
(1915), ”Konung och adel” (1917), ”Psykologisk
verklighet och juridisk fiktion vid tillämpningen
av Sveriges grundlagar” (1925),
”Indelnings- och grundskatteväsendets avveckling” (1927),
”Statsreglering och finansförvaltning i Sverige
t.o.m. frihetstidens ingång” (1928) och i allmän
statslära ”Platons stats- och rättsbegrepp”
(s.å.). — L. medarbetar under sign. F.Lth i
”Svensk uppslagsbok”.
A.Ö-n.
Lagerserie, se Lager, geol.
Lagerstedt, Jacob, köpman, industriidkare
(1655—98). L., vars urspr. namn var
Gavelius, adlades 1698 L. Han drev en omfattande
import av kläde framförallt för arméns behov,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
