Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagstiftning - Lagstil - Lagståndet fång - Lagsökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äldre lag upphäves, ändras el. auktorativt
förklaras. Oegentligt och mindre noggrant kallas
stundom även resultatet av l., lagen, för l. I en
enväldigt styrd stat sker l. genom beslut
av regenten ensam, men givetvis anlitar han
medhjälpare vid utarbetande av lagtexten. I
moderna konstitutionella stater tillkommer l.
regelrätt under samverkan mellan regering och
folkrepresentation, därvid initiativet (se d.o.)
kan utgå från endera av dem, men ej sällan,
formellt, endast från riksdagen; stundom äger
även folket självt förslagsrätt, se
Folkinitiativ och Referendum. Förarbetena för
vidlyftigare el. viktigare l. sker som regel
genom särsk. organ, ofta benämnda kommitté
el. kommission (se t.ex. Lagberedningen,
Lagkommittén,
Processkommissionen,
Strafflagskommittéen) el. genom tillkallade sakkunniga.
Mindre lagärenden förberedas inom vederbörande
dep. I Sverige skall allmän civil- och
kriminallag stiftas av konung och riksdag gemensamt;
för stiftande av ny kyrkolag fordras därjämte
kyrkomötets bifall. I dessa fall måste Lagrådets
yttrande inhämtas. Jämväl i åtskilliga andra
fall, t.ex. kommunallagar, skall enl. särsk.
bestämmelse l. ske gemensamt av konung och
riksdag. Sedan gammalt utövar sv. konungen,
förr ensam, numera jämte sina ministrar, en
vidsträckt ekonomisk och administrativ l., men
sedan 1800-talet har i stor utsträckning l. även
i sådana frågor skett i samförstånd med
riksdagen. Tar K.m:t initiativ i en lagfråga,
avlåtes kungl. proposition i ämnet; utgår
initiativet från riksdagen, väcker enskild
riksdagsman motion i saken. Även
justitieombudsmannen och militieombudsmannen få föreslå ny l.
Sedan vederbörande utskott avgivit utlåtande,
ev. med ändringsförslag, går ärendet till
kamrarna var för sig, och deras samstämmiga
beslut erfordras jämte slutligen konungens
samtycke, där hans proposition ej antages
oförändrad. Dessförinnan skall i ovan angivna fall
Lagrådets och statsrådets yttrande inhämtas,
om så ej redan skett. Härefter utfärdar
(promulgerar) konungen lagen, och den
offentliggöres (publiceras) i ”Sv. författningssamling”
att träda i kraft viss dag el. ock 4 veckor från
det den utkom i tryck. — Litt.: N. Herlitz, ”Om
l.” (1926—30).
E.K.
Lagstil, se Lagspråk 1).
Lagståndet fång. Enl. äldre sv. rätt skulle
vid försäljning el. pantsättning av fastighet
denna under i lag bestämd tid och form
erbjudas (”stå”) till inlösen av säljarens
fränder el. (vid pantsättning) pantsättaren själv.
Begagnades ej inlösningsrätten, var nye
ägarens fång lagståndet, och fastebrev för honom
utfärdades. Se Bördsrätt, Hembud och
Uppbud.
E.K.
Lagsökning, jur., erbjuder för vissa fall
borgenär en enklare och snabbare utväg för
indrivning av förfallen gäld än vanlig
domstolsprocess. Lagstadganden ang. l. återfinnas i 2 kap.
Utsökningslagen. — L. kan ske för en till
betalning förfallen fordran, grundad å skuldebrev
el. annan urkund (dock ej växel el. check), som
utgör bevis för fordringen. På ett brev, däri en
skuld erkännes, kan man således ej lagsöka —
brevet är icke någon urkund — och ännu
mindre på en vanlig räkning. Om räkningen är
utställd köpmän emellan och av mottagaren
lämnats utan anmärkning 3 mån., kan den
emellertid enl. särsk. stadgande (i 1855 års K.f.
ang. handelsböcker och handelsräkningar)
användas för l. Formen för l. är skriftlig
ansökning till överexekutor (se d.o.) om åläggande
för gäldenären att utgiva betalning. Vid
ansökningen skall i styrkt avskrift fogas den
fordringshandling, borgenären åberopar. Grundas l.
å ett i fast egendom el. fartyg intecknat
skuldebrev, står det borgenären fritt att söka
betalning allenast ur den intecknade egendomen, i
vilket fall han har att vända sig mot
egendomens ägare. — Behörig är i allm. överexekutor
i den ort, där gäldenären är mantalsskriven el.
någon tid uppehåller sig. — Om icke någon
förutsättning för ansökningens upptagande till
prövning brister, förelägger överexekutor
gäldenären att avgiva skriftlig förklaring över
ansökningen inom viss tid från det l.-handlingarna
blivit honom delgivna, vid äventyr att målet
ändå avgöres. Borgenären har att ombesörja
delgivning samt att till överexekutor ingiva
bevis härom. Vidare skriftväxling förekommer i
regel ej. — Inför överexekutor i stad kan,
under vissa förutsättningar, ett muntligt
förfarande ersätta det skriftliga. — Om
gäldenären ”nekar sin hand och förskrivning”,
d.v.s. bestrider den åberopade
fordringshandlingens äkthet — vilket är straffbart, om
det sker mot bättre vetande —, blir målet ss.
tvistigt förvisat till domstol. Vad gäldenären
eljest kan ha att invända mot borgenärens
krav, måste för att vinna beaktande styrkas
med skriftliga bevis. Undantag medgives endast
för invändning därom, att gäldenären blivit
tvungen el. förledd att utgiva
fordringshandlingen. För att ett kvittningsyrkande av
gäldenären skall kunna bifallas, kräves, att
motfordringen är så beskaffad, att gäldenären därå
kunnat lagsöka borgenären. — Utslag skall
givas ofördröjligen. Utslaget innefattar, frånsett
undantagsfall, då ansökningen ej upptages till
prövning, ant. att gäldenären ålägges
betalningsskyldighet vid äventyr av utmätning el. att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
