Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagrelius, Axel - Lagrenée, Louis Jean François - Lagretten - Lagring - Lagrådet (Konungens) - Lagsaga - Lagsagoman - Lagskipning - Lagspråk - Lagstadd - Lagstiftande församlingen - Lagstiftande kåren - Lagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På L:s 60-årsdag tillägnades honom festskriften
”Bildreproduktionen i Sverige från början av
19:e årh.”
C.
Lagrenée [lagrəneˊ], Louis Jean
François, fransk målare (1724—1805), elev av
Carle von Loo, efter vistelse som Romstipendiat
i Italien kallad av kejsarinnan Elisabet till
Petersburg, där han kvarstannade 3 år som
hovmålare och direktör vid konstakad. 1781 fick
L. ledningen av franska konstakad. i Rom och
blev kort före sin död föreståndare för
Napoleons på krigsbyte grundade museum. Av
L:s formstränga målningar finnas 5 med
klassiska ämnen i Nationalmuseum.
G.V.
Lagretten, se Lagting och Norge,
rättskipning.
Lagring, geol., dels detsamma som
skiktning, d.v.s. egenskap hos en bergart el.
jordart att vara lagrad el. sammansatt av på
varandra liggande lager, varv el. skikt, dels
detsamma som lagerställning el.
lagerbyggnad, vilket såväl betecknar ett lagers
absoluta läge, vågrätt, lodrätt el. stupande, som
dess ställning i förhållande till andra lager,
överlagring, konkordant el. diskordant etc.
K.A.G.
Lagrådet, även kallat Konungens l., en
1909 i Sverige skapad inst. av sakkunniga
jurister för avgivande av utlåtanden över förslag
till nya el. ändrade lagar el. författningar, vilka
för ändamålet överlämnas till L. av K.m:t. L:s
yttrande måste inhämtas, såvitt förslaget avser
allmän civil-, kriminal- el. kyrkolag el.
strafflagen för krigsmakten. L. består av 3
justitie- och 1 regeringsråd, utsedda av sina kolleger för
en tid av 2 år. Sedan led. i L. tjänstgjort under
minst 1 år av tjänstgöringsperioden där, må
detta justitieråd först efter 2 och regeringsråd
efter 1 tjänstgöringsperiod ånyo ingå i L. L.
tillkom för att lätta arbetsbördan för Högsta
domstolen, vilken tidigare hade att yttra sig
över nya lagförslag.
E.K.
Lagsaga, urspr. lagmannens (se d.o.)
muntliga föredrag av lagen å tinget, stundom även
lagen själv, men snart beteckning för
lagmannens ämbetsområde, hans domkrets,
domsaga, i äldre tid även kallad lagmansdöme.
Under medeltiden utgjorde varje landskap i det
eg. Sverige egen l., sammanlagt 9, i regel med
egen lag, se Landskapslag. 1611
frånskildes Norrland från Uppland och bildade
egen l., 1683 tillkommo 4 nya l. för de forna
danska el. norska provinserna. Ytterligare l.
bildades sedan i Norrland och i Dalarne samt
genom uppdelning av Öster- och Västergötland
i vardera 2 l. Antalet minskades dock sedan
och utgjorde 1849, då l. upphävdes, 11.
Finland var äldst egen l., delades 1431 i 2, på
1600-talet i 3, 1776 i 5 l. Då lagmansinst.
upphävdes där 1867, voro l. 6.
E.K.
Lagsagoman kallades lagmannen å Island
under äldre medeltiden.
Lagskipning, se Rättskipning.
Lagspråk. 1) L. el. lagstil, språkform som
användes i lagtext och företer vissa egenartade
drag. Önskvärt för l. är att förena tydlighet
med värdighet. Det bör därför vara noggrant,
kortfattat och kärnfullt, med så få främmande
ord som möjligt men gärna med gammaldags
klang. Ålderdomliga ord och uttryck, vilkas
betydelse är stadgad, passa väl i l. Sv. medeltida
rättsböcker utmärkas av gott l., 1734 års lag
likaså. Sedan har sv. lagstiftning försämrats i
språkligt hänseende, till dess på sista tiden en
avgjord förbättring av l. åter inträtt.
Fortfarande kan dock ett och annat brott mot
fordringarna på gott l. förmärkas i nytillkomna
lagar. — Jfr L. De Geer, ”Om den juridiska
stilen” (i ”Valda skrifter”, 1892); B. Wedberg,
”Lagstil” (1928).
C.G.Bj.
2) Se Lagregler.
Lagstadd, i laga form anställd (förr om
tjänstehjon), enl. äldre tiders legostadga i
husbondens tjänst lagligen stadd tjänare.
E.K.
Lagstiftande församlingen, enl. den franska
konstitutionen av 1791 namn på landets
representation, en enkammarriksdag, vald genom
censusbegränsad manlig rösträtt. Genom
nationalförsamlingens (se d.o.) beslut, att ingen av
dess medl. skulle vara valbar till l.f., kom
denna, som sammanträdde 1/10 1791, att bestå av
politiskt oskolade män. L.f. var ansenligt
radikalare än sin föregångare men räknade ej
lika många politiska begåvningar som denna.
Feuillanterna, församlingens höger, och
centrum hade icke några betydande ledare; inom
vänstern gjorde sig däremot girondisterna —
främst Brissot och Vergniaud — gällande och
genomdrevo krigsförklaringen mot Österrike.
Under den allmänna oron på gr. av
motgångarna under kriget kapitulerade L.f. 10/8 1792 för
en folkresning i Paris, suspenderade konungen
från utövandet av sin myndighet och lät
sammankalla ett nationalkonvent för att slutgiltigt
taga ställning till författningsfrågan.
B.
Lagstiftande kåren, en av den franska
folkrepresentationens båda kamrar under
konsulatet och det första kejsardömet (enda kammare
från 1807). L. utsågs av senaten, en
korporation, som stod i starkt beroende av
statsöverhuvudet (Napoleon). Under andra kejsardömet
i Frankrike fanns även en l. k., vald enl.
allmän rösträtt men med ringa inflytande.
J.E.N.
Lagstiftning, den därpå medvetet inriktade,
andliga verksamhet, varigenom en ny lag
kommer till stånd, i vidsträcktare bemärkelse även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
