Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagutskott - Lagvadd sak - Lagvrängning - Laharpe, Jean François de - Laharpe, Frédéric César - La haute volée - Lahdensuo, Jalo - La Hire, Philippe de - Lahn - Lahnda - La Hogue - Laholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGVADD SAK
tieombudsmannens och militieombudsmannens
ämbetsberättelser, diarier och registratur. L.
fördela själva ärendena mellan sig. I början
av varje riksdag antaga de till rättesnöre
här-utinnan vissa allmänna grundsatser, som år för
år pläga följas. Till första 1. pläga hänvisas
granskningen av ovannämnda ombudsmäns
ämbetsutövning, frågor om lagstiftning i
privaträttsliga ämnen enl. giftermåls-, ärvda-,
jorda-och handelsbalkarna el. därmed besläktade
lagar, den allmänna strafflagsstiftningen,
kyrko-rättsliga frågor m.m. Till andra l:s
verksamhetssfär höra bl.a. frågor rörande styckning el.
skifte av jord, vattenrättsfrågor samt en mängd
ärenden, fallande under den sociala
lagstiftningen i vidsträckt mening. J.E.N.
Lagvadd sak, ålderdomligt uttryck för
vädjad sak, d.v.s. tvistemål, som genom vad dragits
under högre rätts prövning.
Lagvrängning, lagtillämpning efter lagens
bokstav, ej efter dess rätta mening. Jfr
Advokatyr.
Laharpe [laa’rp], Jean Franfois de,
fransk förf, och kritiker (1739—1803). L.
författade till en början ytliga småpoem i
rokokons stil för att sedan ägna sig åt tragedien.
Hans maniererade talang väckte Voltaires
intresse, och under dennes beskydd blev L.
litteratur- och teaterkritiker i ”Mercure” 1768.
Hans inflytelserika ställning bekräftades genom
inval i Franska akad. ’1776. 1786 påbörjade
han vid det nygrundade ”Lycée”-inst. sina
litteraturhistoriska föreläsningar, ”Cours de
lit-térature ancienne et möderne” (16 bd, 1799—
1805). På dessa grundar sig hans rykte som
den slutande klassicismens smakdomare. G.A-m.
Laharpe [laa’rp], Frédéric César,
schweizisk politiker (1754—1838), advokat,
upplysningsman, var
1782—93 av Katarina
II av Ryssland
anställd som lärare för
hennes sonsöner
Alexander och
Konstantin (se A 1 e x a
n-d e r I). Han ägnade
sig sedan åt Vauds
frigörelse och var den
eg. drivkraften till
Frankrikes
inblandning i Schweiz’
angelägenheter och
upp
rättandet av Helvetiska republiken. 1798—1800
led. av Helvetiska republikens direktorium,
ingrep L. djupt i händelsernas gång. 1800—16
bosatt i Paris, trädde han under denna tid i
förbindelse med sin forne lärjunge Alexander I.
Han återvände 1816 till Schweiz. P.Dhl.
La haute volée [åt våle’] (fra.), ”det höga
ståndet”, nu något föråldrat uttryck för
”samhällets grädda”, ”the upper ten”.
Lahdensuo [la’-], J a 1 o Toivo, finländsk
jordbruksexpert och politiker (f. 1882),
lant-mäteriexamen 1905, fil. mag. 1910, rektor för
Lappo lantbrukslyceum 1915—26, ordf, i
råd-givningskommittén hos överbefälhavaren under
inbördeskriget 1918, led. av enkammaren (agrar)
sedan 1921, lantbruksminister under Ingman
1924—25, försvarsminister i Sunilas
regeringar 1927—28 och 1931—32,
kommunikationsminister under Kallio 1929—30; fullmäktig i
Finlands bank 1926, ordf, sedan 1932. Th.
La Hire [la i’r], Philippe de, fransk
matematiker (urspr. konstnär) (1640—1718), prof,
vid Collège de France, Paris, 1682, deltog i den
av Picard planlagda gradmätningen. I sitt
betydelsefulla arbete ”Sectiones conicæ in novem
libros distributæ” (1685) utvecklar han en teori
för de begrepp, som senare kallats poler och
polarer (se d.o.). H-r.
Lahn [län], h.-biflod till Rhen, upprinner i
Rothaargebirge i Westfalen och flyter i en
naturskön dal mellan Taunus och Westerwald
förbi Marburg, Limburg och Ems samt mynnar
strax ovanför Koblenz; längd o. 220 km.;
segelbar från Giessen. M.P.
Lahnda, det indo-ariska språket i v. Punjab,
vilket nära ansluter sig till sitt grannspråk i s.,
s i n d h i; fjärmare står 1., trots betydande
sekundär påverkan, det ö. Punjabs språk,
pun-jabi. — Litt: ”Linguistic survey of India”, 8
(1919). C.F.
La Hogue [å’g], se La Hougue.
Laholm (fsv. Laghaholm, till namnet på
Lagan).
1) Stad i Hallands län, ung. mitt på den
bördiga sydhalländska slättbygden och vid
Lagan, 8 km. ovanför dess mynning i
Laholmsbukten; ll,oi kvkm., därav 10,68 land (1927
utgjordes 8,79 kvkm. av åker); 2,687 inv. (1933).
L. är mycket gammalt; det omnämnes
redan under 1200-talet i Valdemars jordebok i
samband med Lagaholms slott, som
var beläget på en ö i Lagan och hade stor
strategisk betydelse, då det behärskade den
enda broövergång, som ända in på 1700-talet
fanns över Lagan inom Halland. Under krigen
mellan Sverige och Danmark belägrades och
intogs, förstördes och återuppbyggdes slottet
flera gånger. Under Kristian IV:s tid
ombyggdes och utvidgades det och dess befästningar
väsentligt, men 1676 blevo de på Karl XI :s
befallning raserade. Betydande lämningar av
slottsanläggningen ha framkommit vid
utgrävnings- och konserveringsarbeten, som påbör-
— 751 —
— 752 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
