Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSKRONA
Johan Gyllenstierna, som verkade för dessa
planer. L. skulle bli en huvudfästning för s.
Sverige, enda stapelstaden i Skåne (de andra
skånska städerna skulle förbjudas driva
utrikeshandel) och förlänas mycket stora
privilegier. Erik Dahlbergh fick i uppdrag att
uppgöra stadsplanen med plats för residens, bank,
mynthus, biskopshus och univ. (”collegium
illustre”). I april 1680 påbörjades arbetena
med befästningsverken och pådrevos med kraft
av Gyllenstierna, som emellertid avled 10/e.
Dahlbergh, som ännu i början av året avstyrkt
Karl XI :s beslut att bygga en stor fästning i
L., kunde nu åter göra sin mening gällande,
och redan 28/o befallde konungen, att det t.v.
skulle anstå med L:s befästande och att
arbets-manskapet skulle avgå till Karlskrona. De
redan uppsatta privilegierna utfärdades ej, och
1682 beslöts, att alla fästningsverk kring
staden skulle slopas och endast citadellet
bibehållas. Ej heller de stora privilegierna av 1663
fick L. behålla länge, utan när de utgingo 1683,
förlängdes de endast på ytterligare 4 år. Själv
var ej staden i stånd att rycka upp sitt
näringsliv. Så kommo de stora krigen under
Karl XII med nya lidanden och bördor, och L.
gick alltmera tillbaka. 1700 funnos i L. 482
mantalsskrivna personer, 1720 endast 346. Med
frihetstiden började emellertid en
uppgångs-period för L. En del industrier (3
tobaksspin-nerier, 1 färgeri, 1 garveri) uppstodo i hägn av
statsmakternas starka industriskydd, men
handeln var ringa. 1748 uppgick den
mantalsskrivna befolkningen till 805. Det dåtida L. hade
ej alldeles samma läge som nu; dess centrum
var liksom nu Rådhustorget, men staden nådde
ej ut till hamnrännan, nuv. St. Hamnbassängen.
Stranden gick fram ung. där gasverket, posten
och Stadshotellet nu ligga. Mellan staden och
hamnen utbredde sig delvis översvämmade
strandängar, och en c:a 400 m. lång brygga
ledde från trakten av Stadshotellet till
hamnen, ung. vid mynningen av nuv. Nyhamn. L.
var bebyggt huvudsaki. med korsvirkeshus,
över vilka reste sig den ståtliga S:t
Johannes-kyrkan (i nuv. Stadsparken) och det från
1580-talet härstammande rådhuset. — Vid 1747 års
riksdag fattades ett beslut, som betydde en
vändpunkt i stadens historia: L. skulle återigen
göras till en stark fästning. Det gamla
citadellet skulle indragas i de fästningsverk, som
man ämnade anlägga kring staden, och ett nytt
skulle anläggas på S. grundet el. Gråen till
såväl stadens som hamnens skydd. Hamnen
skulle inrättas till en av örlogsflottans
stationer. Själva staden ansågs ligga för nära
fästningen; den kunde vid påkommande
fientligheter bli uppbränd och farlig för fästningen.
L. skulle därför flyttas ut på ”sandbanken”,
som låg mellan staden och hamnrännan.
Arbetet med raseringen av den gamla stadens
byggnader och utfyllningarna för den nya
bedrevs raskt. 1753 började den stora S:t
Jo-hannes-kyrkan rivas, 1754 lades grunden till
den nya Sofia Albertina-kyrkan; den invigdes
1788 men stod fullt färdig först 1816.
Förflyttning av staden blev aldrig fullständigt
verkställd, lika litet som befästningsarbetena
någonsin fullbordades. De avbrötos 1788 på gr.
av kriget med Ryssland; 1805 avlystes de
definitivt. 1822 utdömdes L. som landfästning, och
1869 nedlades fästningen fullständigt. De stora
byggnadsarbetena i hamnen, för stadens
förflyttning och för befästningsverken betydde ett
ekonomiskt uppsving för L.; kapital och
arbetsförtjänster tillfördes staden, industrier (3
yllefabriker, 1 sockerbruk 1757, 1 färgeri, 1
tobaksspinneri) och hantverk uppblomstrade,
handeln och sjöfarten voro livligare än
någonsin. Men i och med att befästningsarbetena
avstannade, inträdde åler en nedgångsperiod för
L., som varade in på 1840-talet; först då kom
L. upp i samma befolkningssiffra, som det hade
vid 1800-talets början. 1800 hade L. 3,827, 1810
2,831, 1840 3,800 och 1850 4,139 inv. O. 1800
var L. näst Malmö Skånes största stad men
passerades vid befästningsarbetenas definitiva
nedläggande av Lund och senare, o. 1850, av
Hälsingborg. Från mitten av 1800-talet har L:s
uppsving varit snabbare och varaktigare än
tidigare. Det gamla sockerbruket undergick
under J. Tranchells ledning en storartad
utvidgning, och nya industrier tillkommo. 1865
öppnades L. och Hälsingborgs järnvägar för trafik,
1876 L.-Ängelholms järnväg (sedan 1896
ingående i Västkustbanan), 1893 sträckan
L.—Käv-linge av L.—Lund—Trälleborgs järnväg.
Hamnen, som under alla tider varit L:s eg.
livsnerv, har under de senaste årtiondena, särsk.
1916—20, väsentligen förbättrats och utvidgats.
I samband därmed har genom utfyllningar
skapats den del av L., som ligger s. och s.ö. om
järnvägsstationen och nu helt och hållet
upptages av industrier, magasin o.d. Staden har
brett ut sig utanför de forna vallgravarna, som
efter hand till största delen fyllts igen, nya
stadsdelar ha uppstått, äldre ha ombyggts, och
kring det gamla inre fästningsområdet utbreda
sig nu vidsträckta parker, promenader och en
mängd koloniträdgårdar. L:s folkmängd, som
1865 uppgick till 6,918, 1900 till 14,399 och Vi
1915 till 16,555, ökades på gr. av den starka
industriella utvecklingen under krigsåren till
20,172 1920. Den världskris, som därefter
inträdde, träffade L:s industrier, särsk. de under
världskriget grundade stora företagen öre-
— 821 —
— 822 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
