Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lanner, Joseph - Lannerdahl, Carl Erik - Lannerstjerna, Johan Magnus - Lannes, Jean - Lanolin - La nouvelle Héloïse - Lanrezac, Charles Louis - Lans - Lansad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANSAD
Lanner, J o s e p h
Franz Karl,
österrikisk danskompositör
(1801—43). Bland L:s
kompositioner, som
uppgå till o. 200,
märkas särsk. hans
valser. L. utvidgade
formen för den gamla
valsen och blev
därigenom skapare av
den eg. wienervalsen,
som efter honom
od
lades med ännu större framgång av Joh.
Strauss, far och son. N.B.
Lannerdahl, Carl Erik, nykterhetsman
(1842—1933). L., som tidigare var
målarmästare, nedlade ett mycket omfattande arbete inom
nykterhetsrörelsen. Särsk. ägnade han sin kraft
åt Templarorden, vars förste chef han var
(1885—99). Th.Dn.
Lannerstjerna, Johan Magnus, förf.
(1758-—97). Under sin pagetid hos Gustav III
visade L. vittra anlag, som vederbörligen
uppmuntrades. Sedan han i onåd dragit sig
tillbaka från hovet, bosatte han sig i Strömstad
och ägnade sig åt en omfattande förf.- och
översättarverksamhet. Mest känd är komedien
”Äfventyraren el. Resan till månans ö” (1790).
Sv. akad. tilldelade honom s.å. det Lundbladska
priset. G.A-m.
Lannes [lan], Jean, från 1808 hertig av
Montebello, fransk krigare (1769—1809), var
först färgare, frivillig
1792, generalmajor
1796, i Egypten 1798
—99, generallöjtnant
1799, deltog i
Bru-mairekuppen, förde
vid tåget över
Alperna avantgardet och
slog österrikarna vid
Montebello. Som
sändebud i Portugal
(1801) var L. föga
lämplig och
återkallades snart. 1804
marskalk, tog han i fälttågen 1805—07 en
be-römlig, ofta avgörande del. 1809 erövrade L.
Zaragoza, utmärkte sig därpå i fälttåget mot
Österrike men blev vid Esslingen dödligt sårad
och dog strax därefter. Utomordentligt tapper,
snabb i beslut och handling, var L. en av
Na-poleons bästa generaler. Biogr. av Thoumas
(1891) och av hertig Charles de Montebello
(1900). P.S.
LanolFn, Adeps lanæ cum a’qua, en salva,
bestående av 75 delar ullfett (vattenfri lanolin)
och 25 delar vatten. Användes som
grundbeståndsdel i salvor och kosmetiska medel för
hudens vård. J.H.
La nouvelle Héloise [la noväT elQi’z], se J.
J. Rousseau.
Lanrezac [läraza’k], Charles Louis
Marie, fransk militär (1852—1925), officer vid inf.
1870, överste 1901, brigadgeneral 1906,
divisionsgeneral 1911, avsked 1917. L. deltog i
1870—71 års krig, blev därefter
generalstabsofficer, 1912 led. av högsta krigsrådet och var
1912—14 armékårchef. Vid världskrigets
utbrott blev L. chef för 5:e armén, men
entledigades av Joffre 3/b 1914 från befälet på gr. av
meningsskiljaktigheter med denne och
utnämndes till generalinspektör för inf. Han har utg.
”Le plan de campagne fran^ais et le premier
mois de la guerre” (1921). — Litt.: F.
Enge-rand, ”L.” (1926). E.Bz.
Lans (fra. lance, av lat. la’ncea, eg. keltiskt).
1) Stångvapen, ur vars enklaste form, spjutet,
mot slutet av 1100-talet riddarlansen
upp-kom. Denna var urspr. en enkel stång med
spets och fördes fritt av ryttaren. Spetsens form
varierade; under densamma fästades ofta en
liten fana med heraldiska emblem. Mot
1400-talet blev 1. tyngre och kraftigare och fördes
då stödd under armen. Den försågs nu med
handläge el. grepp och stundom med skydd
för handen, s.k. brytskiva. Denna form av
1.-stång blev sedermera den allmänna och
kvar-levde länge som tornerlans (jfr T o r n e
r-s p e 1) och till våra dagar som fanstång.
Fotfolket förde på 1500-talet en längre, lättare
1.-typ, utan handläge, som på 1600-talet i piken
fick en längd av ända till 6 m. Mot slutet av
1600-talet kom l. ur bruk i Västeuropa men
fortlevde i Östeuropa, där särsk. de polska
lansryttarna, ulanerna, på 1700-talet voro så
högt i anseende, att 1. återinfördes i det övriga
Europa, även av Gustav III i Sverige, och
bibehölls under hela 1800-talet ända till
världskrigets utbrott. I Sverige avskaffades 1. 1879.
G.W.F.
2) L. el. g 1 a v e n kallas från mitten av
1300-talet den kring riddaren grupperade minsta
enheten i medeltidens härar. Den utbildades
vidare särsk. i Frankrike, där
ordonnanskompa-nierna (se d.o.) bestodo av ett visst antal 1.,
samt av kondottiärerna. Sammansättningen
växlade, men 1. omfattade vanl. 6—9 man, bland
vilka funnos både skyttar — ofta beridna —
och fotsoldater med blanka vapen. P.S.
Lansa’d, ett s.k. skolsprång, varvid hästen
först lyfter upp framdelen och därefter kastar
sig framåt samt tager mark med bakbenen först.
L. användes ofta felaktigt om störtsprång, som
— 873 —
— 874 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
