Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbruksinstitut - Lantbruksinstitutet i Rom - Lantbrukskemi - Lantbruksklubbar - Lantbrukskongresser - lantbrukskonsulent - Lantbruksmaskiner - Lantbruksmöten - Lantbruksombud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTBRUKSINSTITUTET I ROM
dertecknat konventionen, som reglerar inst:s
verksamhet. Rominst. kan betraktas som en
statsinst. och är stiftat 1905 på inbjudan av
italienske konungen Viktor Emanuel III efter
förslag av amerikanaren David Lubin. Dess
närmaste uppgift är att samla, bearbeta och
publicera upplysningar om jordbrukets
statistiska, tekniska och ekonomiska förhållanden.
Beslutanderätt inom inst. ha generalförsamlingen
och ständiga kommittén, med var sin i
statuterna fastställda befogenhet. Inst:s verksamhet
ledeS av en generalsekreterare, biträdd av 56
vetenskapligt utbildade medarbetare.
Arbetsresultaten publiceras dels i en årsbok, dels i
niån.-skr. Enl. avtal 1932 skall inst. vara
rådgivande organ åt Nat.förb. H.Fqt.
Lantbruksinstitutet i Rom, se
Lantbruksinstitut.
Lantbrukskemi, se Agrikulturkemi.
Lantbrukskiubbar, lokala opolitiska
sammanslutningar av jordbrukare med ändamål att
genom föredrag, diskussioner, samkväm,
exkursioner m.m. höja yrkesskickligheten. I varje län
finnes minst en och i regel flera sådana klubbar.
Jfr Hushållningssällskap,
Småbrukareföreningar och Sveriges
allmänna lantbrukssällskap.
H.Fqt.
Lantbrukskongresser, större, i allm.
internationella möten för diskussion av frågor rörande
lanthushållningen. Sådana sammankomster
anordnas av flera olika sällskap och föreningar,
ss. Fédération Internationale des techniciens
agronomes och Fédération Internationale de
lai-terie. Av kongresser, som haft relativt många
sv. deltagare, kunna anföras Nordiske
Jord-brugsforskeres Förenings kongresser i
Köpenhamn 1921, Göteborg 1923, Oslo 1926 och
Helsingfors 1929, Congrès international pour
l’éle-vage de 1’espèce bovine 1923 i Haag, World’s
dairy congress 1923 i Washington och 1928 i
London, Den Internationale Mejerikongres 1931
i Köpenhamn och Congrès international de
l’en-seignement agricole 1932 i Rom. H.Fqt.
Lantbrukskonsulent, tidigare benämning för
lantbruksattaché (se d.o.).
Lantbruksmaskiner äro dels arbetsmaskiner,
ss. gödselspridnings-, sånings- och sättnings-,
slåtter- och skördemaskiner, hövändare,
häst-räfsa, potatis- och rotfruktsupptagare,
tröskverk, rensnings- och sorteringsmaskiner för säd
och frö m.m., pressar för stråfoder, elevatorer
och hissar, hackelsemaskiner, kvarnar, kranar
m.m. dels kraftmaskiner, ss. ångmaskiner och
lokomobiler, explosions-, vind-, vatten- och
elektriska motorer. I äldsta tider brukades
endast handredskap, t.ex. handhackan. Efter hand
kommo årder, plog, harv och vält med anspann
av dragare i bruk. Från England och U.S.A.,
som länge voro föregångsländer för
konstruktion och tillverkning av redskap och maskiner
för lantbruket, infördes dylika fabriksmässigt
tillverkade i stor mängd från 1860-talet, särsk.
plogar, sånings-, slåtter- och skördemaskiner,
hästräfsor samt ångtröskverk med lokomobiler.
Efter hand upptogs fabriksmässig tillverkning
av 1. även i Sverige och det med sådan
framgång, att de flesta redskap och maskiner nu
tillverkas inom landet icke blott för det egna
behovet utan även för export. I Statens
maskin- och redskapsprovningsanstalt har såväl
lantbruket som fabrikanterna haft ett värdefullt
stöd. På kraftmaskinernas område har under
senare år en stark förskjutning ägt rum från
ångmaskiner till elektriska motorer för
stationär drift, och explosionsmotorerna ha nästan
undanträngt lokomobilerna samt användas i allt
större utsträckning som traktorer (se d.o.).
Hj.P.
Lantbruksmöten, sammanträden i samband
med utställning av husdjur,
lantbruksprodukter, maskiner, redskap o.d. I de flesta
kulturländer ha sedan länge hållits årliga 1. I Sverige
anordnade man till en början endast
distrikts-möten och länsmöten, vilka fortfarande
förekomma i olika delar av landet. Först 1846 kom
ett för hela landet gemensamt möte till stånd,
vilket då hölls i Stockholm. Sedan ha dylika
allmänna sv. 1. ägt rum i Stockholm 1847,
Norrköping 1848, Malmö 1849, Örebro 1850,
Lidköping 1853, Uppsala 1855, Jönköping 1858,
Göteborg 1860, Karlstad 1862, Malmö 1865,
Stockholm 1868, Göteborg 1871, Norrköping
1876, Malmö 1881, Stockholm 1886, Göteborg
1891, Malmö 1896, Gävle 1901, Norrköping 1906,
Örebro 1911, Göteborg 1923 och Stockholm
1930. Numera äro de allmänna sv. 1.
hushållningssällskapens gemensamma angelägenhet och
anordnas av dem i enlighet med nya stadgar,
fastställda av K.m:t 1931. Ändamålet med 1. är
att främja det sv. lantbruket och dess
binäringar ävensom skogsskötseln, jakten, fisket och
hemslöjden. Fördenskull anordnas vid mötena
utst. av olika slag samt beredes möjlighet till
utbyte av erfarenheter och åsikter i för
näringarna betydelsefulla frågor. De nya
stadgarna föreskriva, att under en tidsperiod av 15 år
må hållas dels ett distrikts-1. inom vart och
ett av de 6 distrikt, vari landet för nämnda
ändamål indelats, dels därefter ett riks-1. Det
första av detta slags distrikts-1. skall förläggas
till Skaraborgs län och öppnas 1935. H.Fqt.
Lantbruksombud äro de personer, som å
hushållningssällskapens sammanträden äga rösträtt.
De utses av hushållningssällskapets medl.
hä-radsvis. Antalet bestämmes av K. m:t och skall
— 887 —
— 888 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
