Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lappar - Levnadssätt och näringsfång - Bostäder och förrådshus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAPPAR
norrut till Muonio älv, talrikast i Arvidsjaur
samt i Jokkmokk och Gällivare socknars nedre
delar. I allt större utsträckning ha de
emellertid övergått till jord- el. gårdsbruk och blivit
bofasta, varunder renskötseln mestadels blivit
blott en binäring. Endast i Torne lappmarks ö.
del och i en angränsande trakt av
Muonio-nalusta, där jordbruk icke är möjligt, finnas
några familjer, främst ”Vittangi skogslappby”,
som uteslutande ägna sig åt renskötsel. Här
bedrives även denna mer intensivt än numera
på annat håll, och för att kunna följa sin hjord
boflytta familjerna ända till 7 å 8 gånger om
året, under sommaren med klövjekaravan.
Renarna vallas omsorgsfullt året om, med blott
två kortare uppehåll, ett på våren, då korna
söka sina kalvningsplatser, och ett på hösten,
före brunstliden, då renarna släppas fritt för
att över större vidder beta den där ymnigt
förekommande svampvegetationen. Från
midsommar till svamptiden på hösten och efter
denna ytterligare några veckor mjölkas
renkorna dagl., vilket sker i ett samlingsgärde
med ett flertal rökeldar; i det rökhöljda gärdet
får hjorden i fred för flugplågan (renstyng,
broms, knott och mygg) vila ett par tim. före
mjölkningen, varför den nästan självmant
söker sig dit. En renko mjölkar ej stort mer än
en dl. åt gången, men mjölken är fet och
närande. Av den mjölkkvantitet, som ej åtgår för
det dagliga behovet, beredas bl.a. ost och
torrmjölk för vintertiden; renosten är även mycket
omtyckt av den bofasta befolkningen i
kringliggande byar och betingar där ett högt pris.
Det numerära förhållandet mellan de sv.
fjäll- och skogs-1. är ung. 5:1; 1920 räknades
sålunda 2,291 som fjäll-1. och 488 som skogs-1.
Sammanlagt funnos alltså i Sverige nämnda år
2,775 renskötande 1. el. nomader (Norrbottens
län 2,118, Västerbottens län 362, Jämtlands län
jämte Idre 295), vilkas nuv. renantal beräknats
till o. 300,000, representerande ett
national-värde av inemot 10 mill. kr. I Norge är
nomadernas antal ung. 1,222 (fjäll-1.), med ett
renantal 1916 av i runt tal 150,000, och i Finland
endast c:a 400 (dels fjäll-, dels skogs-1.) med
66,000 renar 1927. Från Ryssland finnas icke
några säkra uppgifter, men renskötseln är där
jämförelsevis obetydlig, övervägande skoglapsk.
Under de senare decennierna har renskötseln
företett en stark nedgång; för 50 år sedan var
de sv. nomadlapparnas antal dubbelt så stort
som nu. Men sannolikt torde denna nedgång
snart upphöra. Renskötseln är dock — trots
svåra vintrar med otillräckligt bete, tillfälligt
uppträdande epidemier, ss. klövröta, och
rovdjurens (numera obetydliga) skadegörelser —
en rätt god och säker näringsgren, som föga
beröres av tidens ekonomiska kriser, och så
länge fjällvidderna och de n. skogs- och
myrmarkerna icke kunna utnyttjas på något bättre
sätt, torde den lapska rennomadismen ej
komma att försvinna.
Fiskarlapparna, som i Sverige äro
jämförelsevis fåtaliga, utgöra i Norge, dels som
havslappar (sjöfinner) och dels som
älvlappar (elvefinner), det stora
flertalet. Havs-I. i Finnmarken ha ända sedan
äldsta tider huvudsaki. levat av fiske och jakt
och blott idkat en obetydlig renskötsel., på
många håll icke någon alls, under det att de
västligare och sydligare havs-1. (i Nordland och
Troms) allmänt torde härstamma från fjäll-1.
Älv-1. livnära sig såväl av renskötsel, ung. som
de sv. skogs-1., som av får- och nötavel och av
fiske i älvarna. De finska fiskar-1. äro delvis
älv-1., med gårdsbruk och på vissa håll
skogs-renskötsel vid sidan om fisket, och delvis, vid
Enare träsk, sjö-L, vilka även ss. bofasta i
större el. mindre fiskelägen ofta ha ett rätt
stort antal renar. De ryska 1. leva mestadels
av jakt, fiske och en primitiv skogsrensköts 1.
De v. Kola-1., skolterna, äro i allm.
fiskare, som under sommartiden leva spridda
på skilda fiskeplatser men under högvintern bo
tillsammans i stora byar. På Kolahalvön har
den lapska renskötseln till stor del
undanträngts av de sedan 1887 inflyttade syrjänerna,
vilka här, vanl. med samojediskt tjänstefolk,
idka renskötsel med stor framgång.
överallt, där jordbruk är möjligt, ha fiskar-1.,
skogs-1. och avsigkomna fjäll-1. övergått till ett
primitivt jord- el. gårdsbruk, med framförallt
get-, får- och nötskötsel, och ss. nybyggare
blivit bofasta, varvid de snart blandats med
grannarna av annan nationalitet och
denatio-naliserats. Detta har i stor utsträckning ägt
rum i de sv. lappmarkernas nedre delar.
Bostäder och förrådshus. De lapska
bostäderna förete ett flertal former, vilka kunna
grupperas under 4 huvudtyper: den koniska
klykstångskåtan, den stympat koniska
fjällapps-kåtan, den skogslapska timmerkåtan med
underrede och den norsklapska gammen;
de 3 förstn. kallas gemensamt kåta (på
sydligare lapsk dial. gåte el. kåte, på
nordligare goatte el. koatte). Primitivast är den
koniska klykstångskåtan, som består av ett
antal mot varandra lutade trästänger, bildande en
kon, vilken täckes med duk, näver el. torv; en
enkel stomme bildas av de 3 el. 4 först resta
stängerna (sakkek), vilka ha en grenklyka i
toppen och ställas så, att de med klykorna
binda varandra. Dimensionerna kunna uppgå
till 5 m. i diam, och 4,5 m. i höjd. I könens
spets lämnas vid täckningen en ända till me-
— 919 —
- 920 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
