Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lárisa, Larissa - La Rive, Auguste Arthur de - Larivey, Pierre de - Larix - Larm - Larmfåglar - Larmkvarter - Larmoyant - Lárnaka - Larnaude, Fernand - La Roche, 1. Sophie von - La Roche, 2. Karl von - La Rochefoucauld, ätt - La Rochefoucauld, 1. François de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA RIVE
och persernas fejder i 4:e årh. f.Kr. synes det
ha spelat en viss roll. Vid L. företogos 1902 av
prof. L. Kjellberg, Uppsala, och d:r J. Boehlau,
Kassel, arkeologiska utgrävningar, varvid
påträffades byggnadsverk, skulpturer, keramik
m.m. från tiden 600—500 f.Kr. — Litt.: L.
Kjellberg i ”Språkvetenskapliga sällsk:s i Uppsala
förhandlingar 1900—03” (1904). W.N.
La Rive [lari’v], Auguste Arthur de,
schweizisk fysiker (1801—73), prof, i fysik i
Genève 1823. L. sysslade i tidigare år med
bestämning av värmekapaciteter för gaser o.a.
ämnen. Hans viktigaste arbeten falla inom
elektricitetslärans område, där han bl.a. bidrog
till teorien för elektrolysen och konstruerade en
apparat för demonstration av elektrodynamiska
fenomen samt utförde en del för
galvanoplasti-ken fundamentala experiment. L. uppfann och
demonstrerade 1820 den elektriska ljusbågen
mellan kolelektroder. N.R-e.
Larivey [larivä’], Pierre de, fransk
dramatiker (o. 1540—o. 1612). Som förmedlare
av den italienska teatertraditionen har L. haft
stor betydelse för den franska komediens
utveckling. Hans ”Comédies facétieuses” (2 saml.,
1579 och 1611) återgå på italienska original
men äro utförda i en folkligt frispråkig dialog,
vars naturliga tonfall förebådar Molière. För
vissa scener i ”L’Avare” har denne utnyttjat L:s
mästerverk ”Les esprits”. G.A-m.
Larix, växtsläkte, se Lärkträdsläktet.
Larm (förk. av alarm, se d.o., eg.: till vapen),
krigsv., signal på jägarhorn el. trumma, vilken
gives, då reg. i sin helhet skall uppställas så
skyndsamt som möjligt utan förutgången
uppställning av kompaniernas underavd., el. —
f 1 y g 1 a r m — ss. varning mot fientliga
flygare. Ordet nyttjas även liktydigt med
alarme-ring. E.O.B.
Larmfåglar, Cri’nifer, ett släkte
bananätare-fåglar (se d.o.). Dess 4 arter förekomma i
Afrika, ha långsträckt kroppsform samt tjock,
stark näbb. Deras läte är mycket högljutt.
Födan utgöres av bär och frukter. Y.Ln.
Larmkvarte’r, krigsv., se Kvarter.
Larmoyant [sv. uttal -åaja’gt] (fra.), gråtmild.
Lårnaka, stad på sydkusten av Cypern; 11,725
inv. (1931), en av öns förnämsta hamn- och
handelsstäder. L. är antikens Kition. M.P.
Larnaude [-nå’d], Ferdinand (Fernand),
fransk juridisk skriftställare (f. 1853), 1893
titulärprof. vid Sorbonne i allmän statsrätt. L.
har deltagit i det tekniska utarbetandet av ett
flertal traktater o.d., t.ex. Nat. förb:s akt,
Älandstraktaten m.fl.; jämväl i revisionen av
Code civil (se d.o.). 1894—1904 var han red.
för ”Revue du droit public et de la Science
politique”. Th.
La Roche [larå’f]. 1) Sophie von L., f.
Gutermann, tysk författarinna (1731—1807), var
i sin ungdom förlovad med skalden Wieland,
som gav hennes liv dess litterära riktning. 1754
g.m. en förmögen ämbetsman, gjorde hon sitt
hem till ett centrum för tidens skönandar. Bl.a.
umgicks där den unge Goethe, som varmt
intogs av husets dotter Maximiliane. Som förf,
framträdde L. med brevromaner, påverkade av
engelsmannen Richardson. Mest berömd blev
”Geschichte des Fräuleins v. Sternheim” (2 bd,
1771). A.Bd.
2) Karl von L., tysk-österrikisk
skådespelare (1794—1884), var från 1811 anställd vid
olika teatrar i Tyskland, bl.a. 1823—33 vid
hovteatern i Weimar och från 1833 vid
Burgtea-tern i Wien. Han var en av sin tids mest
lysande karaktärsskådespelare, full av fantasi och
humor och berömd bl.a. som den förste
fram-ställaren av Mefistofeles i ”Faust” (1829). G.K-g.
La Rochefoucauld [laråjfokå’], fransk adels
ätt, känd sedan 1000-talet, erhöll
furstevärdighet 1519, hertiglig 1622. Huvudgrenen utdog
1762; den siste manlige ättemedks dotter var
mor till L.2), från vilken den nu levande ätten
stammar. C.
1) F r a n ? o i s de L., hertig, fransk förf.
(1613—80), den störste franske aforismförf. L:s
levnads första del
inföll under ett oroligt
skede och var fylld av
verksamhet, intriger
och felslagna
förhoppningar. Han
deltog 15-årig i ett
fälttåg i Italien,
intrigerade senare ivrigt
mot Richelieu, var
med i
fronde-uppro-ret under påverkan
av sin älskarinna,
Mme de Chevreuse,
och sårades svårt i striden vid Porte
Saint-An-toine. Allt inbragte honom endast brustna
illusioner, och senare delen av sitt liv tillbragte
han i stillhet under utformandet av de
aforismer, som summera hans livserfarenhet, sedan
han först låtit bokslutet taga formen av
”Mé-moires” (1662). I hans huvudverk, ”Reflexions
ou sentences et maximes morales” (1665; sv.
övers. 1915; ”les maximes” är den vanliga
benämningen), föreligger den desillusionerade
världsmannens vishet i form av korta,
formfulländade, frostigt ädelstenslika satser rörande
dygdens obefintlighet, idealens tomhet och
människohjärtats suveräna egoism. Vänskapen med
ett antal litterära damer, Mmes de Sablé, de
Sé-vigné och de La Fayette, förljuvade i någon
— 959 —
— 960 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
