Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsson, Hans - Larsson, Viktor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARSSON
transscendentalfilosofien. Tendensen är
märkbar i doktorsavh. ”Kants deduktion af
kategorierna” (1893), där upplevelsemomentet i Kants
kunskapsteori betonas och belyses bl.a. med
rön ur den empiriska psykologien; tanken
fullföljes i flera specialstudier (t.ex. ”Viljans frihet”,
1899, ”Gränsen mellan sensation och emotion’ ,
s.å., ”Den intellektuella åskådningens filosofi”,
1920). Vittgripande betydelse för den estetiska
diskussionen fick programskriften ”Intuition”
(1891): kunskapens fulländning är det konkreta
”skådande” av verklighetens sammanhang, som
uppnås i konstnärlig skaparverksamhet; men
denna intuition är själv en logisk process, icke
(som t.ex. Bergson hävdar) en från det
rationella tänkandet artskild uppenbarelse.
Tankegången utföres närmare i ”Poesiens logik”
(1899) och illustreras med ingående
estetiskfilosofiska analyser i en rad essaysaml., från
”Studier och meditationer” (1899) till
”Litteraturintryck” (1926). Ett tredje huvudmoment i
L:s verksamhet är, alltifrån hans
ungdomsverksamhet som folkhögskollärare, intresset för
folkbildningens och över huvud pedagogikens
problem, som behandlas från psykologiska
synpunkter, med front mot formalism och
lär-domsanhopning och sikte på självtänkande, i
sokratisk anda. Förutom i många
praktiskpedagogiska uppdrag, har detta intresse burit
fruki i fackskrifter (”Om bildning och
självstudier”, 1908, ”Rousseau och Pestalozzi”, 1910,
”Kunskapslivet”, 1909, ”Skolformer och
skol-kurser”, 1922) och mycket anlitade, i flera uppl.
utgivna läroböcker (”Lärobok i Sveriges
historia”, 1898, ”Lärobok i psykologi”, 1896,
”Logik”, 1914, ”Filosofiens historia”, 1924). —
Ett stycke in på 1900-talet får L:s alstring en
mer markerat polemisk inställning; hans
kulturradikala uppfattning av intellektets
prövningsrätt gentemot tradition och auktoritet
konfronteras med den antiintellektualistiska
viljefilosofi, som bildar upptakten till ”1914
års idéer” (”Idéer och makter”, 1908,
”Reflexioner för dagen”, 1911). Efter krigsutbrottet
koncentreras hans inlägg i den aktuella
debatten kring fredens och den internationella
rättsordningens problem (”Filosofien och politiken”,
1915). Under världskrigets tryck tillkom det
stora prosapoemet ”Hemmabyarna” (1916),
vari filosofen söker samla upp minnena och
stämningarna från sin barndoms värld för att
hämta ny kraft i umgänget med sin bondestams
enkla och helgjutna mänsklighet.
Fortsättningen ”Idéerna i Stabberup” (1918) sammanfattar
i en serie dialoger den filosofiska och politiska
problemställningen omkr. krigsutbrottet. En
avslutning bildar den med fin
människokännedom och konstnärlig kraft gestaltade novell-
saml. ”Per Ståstdräng” (1924). — Redan tidigt
har L. följt de idealistiska motiven i sitt
tänkande tillbaka till deras ursprung i Platons
idélära; den platonska tendensen framträder
genom hela hans förf.-skap allt tydligare. I
”Platon och vår tid” (1913) rekonstruerar han
filosofens upplevelse av de eviga
problemställningarna och visar hans tankars
aktualitet. Under 1920-talet har han med stigande
energi hävdat nödvändigheten att antaga
objektivt givna och rationellt bestämda normer
för idealbildningen — i opposition mot A.
Hägerströms värdenihilism —, samtidigt som han
tagit fasta på de stora filosofiska riktningarnas
kongruens i strävan att ställa in
livsvärdering-en under den mänskliga gemenskapens ideal
(”Filosofiska uppsatser”, 1924, ”Gemenskap”,
1932). Dessa tendenser behärska L:s filosofiska
huvudarbete ”Spinoza” (1931), där denne
naturalist visas vara en platoniker mot sin vilja.
— L. har utövat ett starkt inflytande på sv.
tankeliv; genom sitt förf.-skap och sin
läraregärning har han icke endast befruktat
vetenskapen inom och utom de filosofiska och
estetiska facken, utan även bidragit till att öppna
filosofiska aspekter över dagsfejdernas
problemställningar. L:s stil, som kombinerar
rättfram enkelhet och subtil nyansering, är ett
mönster för filosofisk prosa. Till L:s
65-års-dag utkom ”Festskrift” (med bibliogr. över
L:s förf.-skap). — L. medarbetar under sign.
H.L. i ”Svensk uppslagsbok”. l.H.
Larsson, Viktor, politiker (f. 18/e 1869),
arbetade i sin ungdom på Aseas verkstäder i
Västerås, där han 1890
valdes till
stadsfullmäktig, i vars
presidium han senare
suttit. 1902 utsågs han
till led. av A.k.,
jämte Thorsson och Nils
Persson i Malmö den
förste
socialdemokraten där efter
Bran-ting. 1906 blev han
platsred. för
”Folket”. I riksdagen har
L. tillhört
Konsti
tutionsutskottet, under åtskilliga år som ordf.
1922—23 fungerade han som kammarens
talman. 1920 valdes han till riksgäldsfullmäktig
men ingick 1924 i Brantings 3:e ministär som
statsråd och chef för Kommunikationsdep. samt
kvarstod som sådan, tills den Sandlerska
ministären avgick i juni 1926. Följ, år valdes L.
till fullmäktig och 2:e deputerad i Riksbanken.
Efter flyttning till Stockholm överflyttades han
till F.k. L. är nu den ende kvarlevande av de
— 979 —
— 980 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
