Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lausavísur - Lausitz - Lausitzkulturen - Lautaret, 1. Col de - Lautaret, 2. Col du - Lautenschläger, Karl - Lauter - Lauteraarhorn - Lauterbrunnen - Lautrec - Lauzun, Antoine Nompar de Caumont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAUSAVSUR
Lausavisur, se Island, litteratur, sp. 87.
Lausitz [låu’zits], landskap i Tyskland,
mellan Elbe och Oder, består av Ober- och
Nieder-lausitz samt ingår i Sachsen och de preussiska
prov. Brandenburg och Niederschlesien. Från
Lausitzer Gebirge i s., nära 800 m.ö.h., sänker
sig en granitplatå mot nordtyska låglandet, där
Spreewald bildar L:z’ ungefärliga nordgräns.
Låglandet genomdrages i ö.-v. riktning av den
s. landryggen, ett ändmoränstråk med höjder
upp till 150 m.ö.h. Denna genombrytes i n.-s.
av Elbes (Svarta Elster, Spree) och Oders
(Neisse, Bober) bifloder, medan breda
Urstrom-täler gå i ryggens längdriktning. —
Huvudnäringar äro jordbruk, boskapsskötsel och
fruktodling, vartill löss jorden i Oberlausitz och den
feta moränleran i Niederlausitz äro särsk.
lämpade; sandområdena bära skog. L. är tätt
befolkat (o. 150 inv. pr kvkm), och en stor del
av stadsbefolkningen i Zittau, Bautzen, Görlitz,
Cottbus och Sorau lever av industri, särsk. den
gamla textilindustrien. L. beboddes urspr. av
vendiska stammar, som gåvo landet dess namn;
nu äro blott o. 70,000 av vendisk börd. F.Ss.
Under medeltiden begagnades namnet L.
(lat. Lusa’tia) endast om Nieder-L., som fått
sitt namn efter de slaviska (sorbiska el.
vendiska) lusaterna. Tyskarna underkuvade
landet i slutet av 930-talet. 1034 var det
riksfurstendöme, o. 1370 införlivades det med
Karl IV:s bömiska arvland. — Ober-L.
beboddes sedan 600-talet av de slaviska
milzener-na; markgrevarna av Meissen införlivade det
med Tyska riket i slutet av 900-talet. Det
kallades Gau Milska el. (efter stamborgen) Land
Budissin. 1158 överlämnade Fredrik I landet
till Böhmen; under den följ, tiden mottog
Ober-L. en stark tysk invandring. I freden i Prag
1635 avträddes L. till Kursachsen; 1815
kom-mo hela Nieder-L. och större delen av Ober-L.
till Preussen. P.Dhl.
Lausitzkulturen [lau’zits-], den senare
bronsåldern (motsvarande Montelius’ III—VI period)
i s.ö. Tyskland, v. Polen, Tjeckoslovakien samt
angränsande delar av Österrike och Ungern.
Utmärkande för L. äro stora gravfält med
brandgravar under flat mark (el. i högar).
Gravgodset utgöres huvudsaki. av lerkärl, ofta
konstnärligt högtstående (buckelurnor, bild se art.
Bronsåldern). Även byanläggningar och
försvarsverk, ringvallar, äro kända.
Beträffande kulturens ursprung ha olika teorier
framförts; medan en del forskare antaga
invandringar från skilda håll, se andra i L. en inhemsk
utveckling ur Aunjetitzkulturen (se d.o.). P.E.O.
Lautaret [låtarä’]. 1) C o 1 d e L., ital. Colle
delUAutaret, pass på fransk-italienska gränsen,
50 km. v.n.v. om Turin; 3,070 m.ö.h. M.P
2) C o 1 du L., pass i Dauphinéalperna,
Frankrike, 125 km. från italienska gränsen;
2,075 m.ö.h.; genomlöpes av vägen Grenoble—
Brian^on. M.P.
Lautenschläger [låu’-], Karl, tysk
teateringenjör (1843—1906). L. var anställd bl.a. vid
hovteatrarna i München (1880—1902). Han
konstruerade efter idé från den gamla japanska
dockteatern 1896 vridscenen (se d.o.), som blev
av revolutionerande betydelse för modern
scenteknik. L. utgav bl.a. ”Beschreibung einer
Büh-neneinrichtung mit drehbarem Bühnenpodium”
(1904) och ”Die Bühnentechnik im Spiegel der
Zeit” (1906). G.K-g.
Lauter [lau’tar], namn på 3 mindre floder
i Tyskland. Den största är v.-biflod till Rhen,
Bayern, upprinner i s.v. Haardt, flyter förbi
Weissenburg, varifrån den bildar gräns mot
Elsass, samt mynnar i Rhen, 10 km. s.v. om
Karlsruhe; längd 82 km. F.Ss.
Lauteraarhorn [låu/tarä’rhårn], alptopp i
kantonen Bern, Schweiz, n. om
Finsteraar-horn; 4,043 m.ö.h. M.P.
Lauterbrunnen [lau’tarbro’nan], ort i
kantonen Bern, Schweiz, n.v. om Jungfrau; c:a 800
Lauterbrunnen.
m.ö.h., i den natursköna Lauterbrunner Tal
(se fig. 3 vid Dal). Stor turisttrafik. M.P.
Lautrec [låträ’k], fransk konstnär, se T o
u-1 o u s e-L a u t r e c.
Lauzun [låzo’], Antoine Nompar de
C a u m o n t, greve, från 1692 hertig de L.,
fransk hovman och militär (1633—1723), vann
snart efter sin ankomst till hovet Ludvig XIV:s
stora ynnest, blev överste och generalöverste
för dragonerna och fick t.o.m. konungens
tillstånd att äkta Mlle de Montpensier, som
förälskat sig i honom. Då han dröjde därmed,
föll han i onåd, kastades först i Bastiljen och
förvisades sedan men fick efter 9 år återvända
till Paris och torde där ha äktat prinsessan. —
Litt.: Biogr. av M. F. Sandars (1908). P.S.
— 1055 —
— 1056 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
