Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lav - Law, släkt - Law, John - Law, Bonar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAW
Lav, bot., se Lavar.
Law [lä], engelsk släkt, seEllenborough.
Law [lä], John, skotsk-fransk finansman
(1671—1729). Son till en förmögen guldsmed
och bankir i
Edinburgh, nödgades L.
efter en stormig
studietid i London på
gr. av en duell fly till
Holland. Här
studerade han ekonomi, i
sht bankväsendets
organisation. Kring
sekelskiftet härskade
en optimistisk
speku-lationsstämning i
Västeuropas
ekonomiska centra.
Bank
bildningar, som drevo statslånerörelse samt
sedelutgivning, och kompanier för
kolonialhandel, voro tidens modeföretag. Aktier i
dylika företag kunde med god vinst säljas på
den uppblomstrande, livaktiga börsmarknaden.
Denna psykologiska miljö förstod L. att
utnyttja. Genom spekulation och spelbankrörelse
grundläde han först en ansenlig förmögenhet.
I samband med diskussionen om upprättandet
av en bank i Skottland framlade L. plan för
en dylik i en inlaga till skotska parlamentet
och i skriften ”Money and trade considered”
(1705). Han anslöt sig till en merkantilistisk
skola, som ville ersätta metallmynt med
papperspengar och genom inflation stimulera
näringslivet. Papperspengarna skulle utlämnas
genom lån mot säkerhet i jordegendom.
Förslaget antogs dock ej. 1708—15 reste L., en
typisk representant för projektmakarna, en
denna tid vanlig företagartyp, från residens till
residens på kontinenten för att söka vinna
gehör för sina bankidéer. Fulländad världsman,
av ståtligt yttre, en djärv spelare, knöt han
talrika förbindelser med hoven. Trots att L.
stöddes av hertigen av Orléans, vann ej hans
plan för en fransk statsbank anklang (1715).
Men följ, år fick han koncession på en
privatbank i Paris, vars aktiekapital till 3/4 skulle
inbetalas i deprecierade statsskuldsedlar, som
därigenom skulle försvinna från marknaden.
Företaget var en växel-, depositions- och
sedelbank. Fulländat ledd erhöll banken snart
sedelmonopol och blev 1718 statsbank. Efter
mönster av det engelska Söderhavskompaniet
organiserade L. 1717 Compagnie d’Occident,
vanl. kallat Mississippikompaniet, med
handelsmonopol på de franska nordamerikanska
kolonierna. Dess aktiekapital på 100 mill.
livrés skulle inbetalas i statsskuldsedlar;
fordringsägarna förvandlades härigenom till
aktie
ägare i kompaniet. Aktierna kastades ut på
börsen. Genom en väl iscensatt reklam, i
vilken koloniernas rikedomar hänfört skildrades,
gjordes de begärliga. En våldsam spekulation
följde. 1718 fick kompaniet tobaksmonopol,
1719 absorberade det äldre franska kompanier,
varigenom hela Frankrikes kolonialhandel kom
i dess händer, och ombildades till Compagnie
des Indes. Börsen på Rue Quinquempoix blev
en tid medelpunkten för den europeiska
spekulationen; trots nyemissioner stego
aktievärdena enormt. Samtidigt sänkte banken
diskontot och ökade omsättningsmedlen. Genom sin
inflationspolitik ville L. göra staten skuldfri,
samtidigt som han centraliserade nationens
finansiella och ekonomiska liv. Kompaniet
erhöll 1719 myntregalet och skatteförpaktningen.
1720 blev L. generalkontrollör; banken
sam-manslogs med kompaniet. Men 1720 sviktade
förtroendet för de höga aktiepriserna. Trots
bankens stödaktioner föllo aktierna
katastrofalt. Spekulationen vände sig till realvärden,
och en stark prisstegring satte in. Banken, som
lovat inlösa sedlarna, belägrades och måste
begära anstånd; regeringen avlyste de
deprecierade sedlarna som lagligt betalningsmedel.
I dec. 1720 passerade L. gränsen som flykting
och utblottad. Trots de starka
förmögenhets-förskjutningar, som kraschen medförde,
verkade inflationen stimulerande på det franska
näringslivet. Även om L:s system ej förmådde
sanera statens finanser, ökades dock ej
skuldbördan. — L. erhöll 1720 inbjudan till
Ryssland som finansiell expert, uppehöll sig en tid
i Köpenhamn och bosatte sig senare på
regeringens inbjudan i England. Han dog relativt
fattig i Venedig. — Av den rika litteraturen
om L. se A. Thiers, ”Histoire de L.” (1858);
J. V. Tallqvist, ”Merkantilistiska
banksedelteorier” (1920). P.N-m.
Law [lä], Andrew Bonar, engelsk
politiker (1858—1923), f. i New Brunswick,
Cana-da, av skotska
föräldrar, fick sin
uppfostran i Skottland,
inträdde 1900 som
konservativ i
underhuset och ställde sig
snart på J.
Chamber-lains sida i striden
om tullarna. 1902
blev han
understatssekreterare i
handels-dep. I striden om
Lloyd Georges
budget 1909 intog L. en
bemärkt men ganska moderat hållning. Den
mo-deration, han visat under de strider, som splitt
Uppslagsbok. XVI. ___ 1057 ___
34
— 1058 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
