Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lavar - Lavasjö - Lavater, Johann Kaspar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAVASJÖ
av svamphyfer omspunna algceller.
Soredie-bildningen är stundom så riklig, att hela 1.
deformeras och förvandlas till en stoftliknande
massa. Dylika, till arten oftast obestämbara
former benämnas Lepra’ria. Hos ett stort antal
1. (t.ex. Clado’nia rangiferi’na) sker den
vegetativa förökningen genom brottstycken av
lavbålen, vilka utväxa till nya individ. —
Svamp-hyferna upptaga vatten med däri lösta
mineral-beståndsdelar och leda detta till gonidierna,
vilka vid sin assimilation bilda organiska
ämnen, som även komma svampen till godo.
Samlivet i lavbålen betraktas än som parasitism, än
som mutualistisk symbios. Då emellertid
goni-diecellerna dela sig långsammare än cellerna
hos de fritt levande algerna, ofta visa sjuklig
utbildning och efter hand dö bort, har man
kallat samlivet hos 1. helotism. — I kemiskt
hänseende utmärka sig 1. genom förekomsten
av egenartade, för dem karakteristiska ämnen,
s.s. lichenin, isolichenin, lavsyror, lavfärgämnen
m.m. Hos vissa 1. bildas i särdeles riklig mängd
oxalsyra, och halten av kalciumoxalat är
stundom anmärkningsvärt hög. — Bortsett från
några få arter, vilka normalt förekomma på
fuktiga ställen, leva 1. på vattenfattigt substrat och
uthärda periodisk uttorkning. De uppträda på
de mest olikartade underlag, jord, stenar,
trädbark m.m., i tropikerna även å blad, och
förekomma i överflödande individantal särsk. i
sub-arktiska trakter, där de täcka stora,
sammanhängande områden och väsentligen bilda den
s.k. lavtundran. I naturens hushållning spela 1.
en synnerligen viktig roll. På nakna klippor
och stenar, där de utgöra vegetationens
förposter, bidraga de genom sin höga halt av
oxalsyra till bergarternas förvittring och bana på
detta sätt vägen för annan växtlighet. Då de
äldre delarna av bålen efter hand dö bort och
förmultna, bilda 1. ett humusskikt, på vilket
högre växtformer, i första hand mossor,
invandra. De på trädstammar förekommande
växa, på få undantag när (Graphis), icke in i
barken, utan fästa sig blott vid ytan. De
åstadkomma skada hos fruktträd, därigenom att de,
jämte det tunna humusskikt de bilda, kvarhålla
fuktighet och på detta sätt förorsaka rötsår,
ävensom därigenom att de tjäna skadeinsekter
till uppehållsort; stundom bringa de även genom
att beskugga blad dessa att försvinna. —
Teknisk betydelse ha vissa 1. för sprittillverkning
och för framställning av färgämnen. Några
begagnas ss. födoämnen. — O. 10,000—15,000
lavarter äro kända. De indelas efter svampens
sporbildningssätt i: 1) Ascoliche’nes, med
undergrupperna Pyrenoca’rpeæ (Pyrenoliche’nes,
kärn-1.) och Discoca’rpeæ (Discoliche’nes,
skiv-I.), samt 2) Basidioliche’nes (se d.o.). Flertalet
tillhöra Discoca’rpeæ, som innefattar ordn.
Conioca’rpi, Graphidi’neæ (med långsträckta)
och Cyclocarpi’næ (med runda apothecier). En
annan indelning av 1. grundar sig på arten av
de i lavbålen ingående algerna. — L. äro kända
sedan övre trias. O.Gz.
Lavasjö, en med ständigt glödflytande lava
fylld vulkankrater. Den mest bekanta 1. är
Lavasjön Halemaumau i Kilaueakratern,
Hawaii. — Bild av ett utbrott i Halemaumau, se
plansch vid art. Hawaiiöarna.
Halemaumau i Kilaueas (se d.o.) krater på
Hawaiiöarna. J.C.
Lavater [läTatar el. lafä’tar], Johann
K a s p a r, schweizisk förf. (1741—1801), präst
i Zürich. Inspirerad
av Gleim, skrev L. en
saml. patriotiska
dikter, ”Schweizerlieder”
(1767). Han
författade också uppbyggliga
betraktelser,
utmärkta av vek, pietistisk
fromhet och
personlig, levande stil
(”Aussichten in die
Ewigkeit”, 4 bd, 1768
—78; ”Geheimes
Ta-gebuch”, 2 bd, 1771—
73), och försökte sig på orimmad religiös epik
efter Klopstocks mönster. Genom en ytterst
vidlyftig brevväxling utövade han ett stort
inflytande och knöt värdefulla litterära
förbindelser. Bl.a. vann han Goethe till medarbetare
i verket ”Physiognomische Fragmente zur
Be-förderung der Menschenkenntnis und
Menschen-liebe” (4 bd, 1775—78), där psykologisk
skarpblick och fin intuition paras med godtyckliga
hugskott och lättvindig konstruktion. Om
denna ”fysionomik” (se d.o.) måste betraktas som
en skenvetenskap, kom den dock att positivt
främja tysk kultur genom det intresse för
psykologiska frågor, den väckte. Den förebådar
även i viss mån frenologien (se d.o.), sådan
denna utbildades av F. J. Gall (se denne). Med
— 1063 —
— 1064 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
