Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lefort, François - Lefranc, Abel - Lefrén, Johan Peter - Lefuel, Hector Martin - Leg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEFRANC
njöt V. Golitsyns förtroende men slöt sig efter
statskuppen 1689 till tsar Peter, vann dennes
särsk. gunst, blev 1694 storamiral och
övergeneral med uppdrag att europeisera
krigsväsendet, ledde jämte F. A. Golovin och P.
Gor-don det misslyckade Azovtåget 1695, blev 1697
guvernör i Novgorod och var en av de tre
ambassadörerna i den beskickning till
Västerlandet 1697—98, vari Peter inkognito deltog.
— L. var begåvad, bildad och karaktärsfast
men saknade djupare militära och
diplomatiska insikter och har för det vid hans död
knappast påbörjade inre omdaningsverket ingalunda
haft den betydelse, som tillägges honom. S.Bsn.
Lefranc [lafrä’], Abel Jules Maurice, fransk
litteraturhistoriker (f. 1863), 1904 prof, vid
Col-lége de France. Specialist på fransk
renässanslitteratur, framförallt Rabelais, har L. grundat
Société des études rabelaisiennes och tidskr.
”Revue du XVI:e siècle”. Under hans ledning
utkommer sedan 1912 en kritisk uppl. av
Rabelais’ verk. Bland L:s arbeten märkas: ”La
jeunesse de Calvin” (1888), ”Histoire du Collège
de France” (1893), ”Les idèes réligieuses de
Marguerite de Navarre” (1898), ”Les navigations
de Pantagruel” (1905) och ”Grands écrivains
fran^ais de la renaissance” (1914). I ”Sous le
masque de William Shakespeare” (1918—19)
har L. försökt visa, att Shakespeares skådespel
skrivits av William Stanley, 6:e Earl of Derby.
H.E.
Lefrén [lev-], Johan Peter, militär,
pedagog och politiker (1784—1862), son till teol.
prof, i Åbo Lars
Olofsson L. (1722—
1803),
utexaminerades från Karlberg
1802, blev löjtnant
vid
Fältmätningskå-ren 1806 och deltog
1807 i kårens första
geodetiska arbete,
triangelmätningen
mellan Stockholm
och Uppsala,
bevistade finska kriget, var
stabsadjutant och
ge
neralkvartermästare vid v. armén 1811—14,
blev major vid Ingenjörkåren 1812, bevistade
norska fälttåget 1814, därunder han utförde
viktiga kartarbeten, väg- och
magasinsanlägg-ningar, blev överstelöjtnant i armén 1814,
adlades 1818 (slöt själv sin ätt), blev 1821 t.f.
och var 1824—39 guvernör vid Krigsakad. på
Karlberg, blev generaladjutant i
Generalstaben 1826, generalmajor 1830. chef för
Ingenjörkåren 1837, generallöjtnant i armén 1843,
t.f. president i Krigskollegium 1844,
general
befälhavare i 4:e militärdistr. 1847—56,
överkommendant för Stockholms garnison 1852—
57, general av inf. 1860. — L. ägde i utpräglad
grad pedagogiska intressen. Från 1811
undervisade han i taktik och strategi vid den då
upprättade gemensamma undervisningsanst. för
Fortifikations- och Fältmätningskårerna och
förvärvade genom sina ”Föreläsningar i
krigsvetenskap” (3 bd, 1817—18) anseende som en
av tidens mest framstående militärförf. Som
chef för Karlberg genomförde L. en storstilad
omorganisering av det dittills i lägervall
varande lärov. 1825 insattes han i stora
uppfost-ringskommittén och var där en av förkämparna
för de nya åsikterna om folkundervisningens
förbättring, skolans förening med gymnasiet
till ett lärov., de levande språkens tidigare
införande, gymnastik i alla skolor o.s.v.,
varjämte han föreslog upprättandet av och senare tog
framskjuten del i ledningen av det lärov., Nya
elementarskolan i Stockholm, som skulle i
praktiken pröva de många nya uppslag, som,
icke minst från L:s sida, framkommit. L. var
därjämte led. i en rad kommittéer ang.
för-svarsväsendet. Han hade handlett kronprins
Oskars första krigsvetenskapliga studier och
stod alltid denne synnerligen nära. — Under de
10 riksdagar (1823—60), L. bevistade, gjorde
han sig bemärkt i så gott som alla de stora
frågor, som voro å bane. Representationens
tidsenliga ombildning hade i honom en varm
förespråkare; han ogillade ”lappning” av den
gamla ståndsrepresentationen men bekämpade
även allmänna-vals-principen och framlade i
stället (vid 1834 års risdag) ett förslag till
två-kammarsystem, baserat på val inom de 4
stånden, till vilka borde läggas ett 5:e av ofrälse,
förut icke representerade ståndspersoner.
Realisations- och myntfrågorna ägnade han särsk.
intresse och var en av <je verksammaste
be-fordrarna av decimalsystemet. Genom sitt
varma nit för landets försvar, sin ingående
kännedom om krigsväsendets alla delar, sin
betydande talareförmåga och sitt nobla
framträdande, självständig, orädd och i alla
avseenden en ärans man, framstod L. för en hel
generation som förgrundsmannen inom det
militära Sverige. — Litt.: M. Thulstrup i
”Lef-nadsteckningar öfver Vet. akad:s...
ledamöter”, 1 (1869—73). C.
Lefuel [lafyäT], Hector Martin, fransk
arkitekt (1810—81), blev en av det andra
kejsardömets mest använda byggmästare i
traditionell pompös stil; hans förnämsta arbete var
utförandet av de byggnader, som förena
Louvren med Tuilerierna. Bland andra verk märkes
industripalatset på världsutst. i Paris 1855. E.W.
Leg., mus., förk. för legato (se d.o.).
— 1131 —
— 1132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
