Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lehár, Franz - Lehautcourt, Pierre - Le Havre - Lehay, J. Ch. Houzeau de - Lehe - Lehesten - Lehmann, 1. Orla - Lehmann, 2. Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEHMANN
senare övergå till
operetten. ”Die
lustige Witwe” (1905),
som hastigt vann
popularitet och fick stor
spridning,
efterföljdes av många andra
operetter, ss. ”Der
Graf von Luxemburg”
(1909),
”Zigeunerlie-be” (1910), ”Das*
Land des Lächelns”
(1929). L:s musik
utmärker sig för
rike
dom av melodier, ofta slaviskt färgade,
konstnärlig utarbetning och verkningsfull
instrumentation. N.B.
Lehautcourt [laåko’r], Pierre, pseud. för
franske militärförf. B. E. Palat (se denne).
Le Havre [loa’vro], stad i Frankrike, se
Havre.
Lehay [loä’], J. Ch. Houzeau de, belgisk
astronom, se Houzeau de Lehay.
Lehe [lè’o], köping i n.ö. Tyskland, se W
e-s e r m ü n d e.
Le’hesten, stad i Thüringerwald, Thüringen,
40 km. n.ö. om Koburg; 1,787 inv. (1925). I
omgivningen finnas Tysklands största
skifferbrott. M.P.
Lehmann. 1) Peter Martin O r 1 a L., dansk
politiker (1810—70), blev student 1827, jur.
kand. 1833,
Höjeste-relsadvokat 1844 och
var 1848—61
amt-man i Vejle; 1840—
48
borgarrepresen-tant i Köpenhamn
och medl. av
Roskil-de ständer, 1851—53
medl. av Folketinget,
1854—70 av
Landstinget, 1856—66 av
riksrådet, 24/s—16/n
1848 minister utan
portfölj, 15/» 1861—
31/i2 1863 inrikesminister. — Utgången ur ett
förnämt ämbetsmannahem, tillägnade sig den högt
begåvade L. stora kunskaper och tidens högsta
bildning. Fadern var tysk, modern danska,
sonen dansk med liv och själ: Danmark med
Sön-derjylland som led i det förenade Norden var
städse hans strävans mål; i andra rummet kom
striden för de nya frihetsidéerna. Vid unga år
blev han studenternas ledare, vacker,
charmerande, en hänförande och flammande vältalare,
en ypperlig och eldig skribent (från 1835 i
”Kjöbenhavnsposten”, från 1839 i ”Fædrelan-
det”). Efter Kristian VHI:s tronbestigning 3/i2
1839 trädde han i förgrunden som de liberalas
huvudagitator; 30/i 1841 manade han bönderna
till brytning med enväldet och dömdes till 3
mån. fängelse, i ständerna höll han eggande tal.
Jämsides härmed kämpade han för ett
Danmark till Eider och för ”vort Fædreland, det
hele store skandinaviske Norden” (vid
studentmötet i Köpenhamn 24/e 1845). Under
frihetsrörelsen i mars 1848 var han Köpenhamns
en-tusismerande talesman; som minister var han
självskriven. Han utövade icke ringa inflytande
på grundlagsutkastet och formulerade detta. F.ö.
hade han icke någon fast ställning i ministären
och avgick nov. 1848 på frågan om Slesvigs
delning. Under kriget hölls han 1849 i tysk
fångenskap. Senare spelade han en stor roll
som nationalliberal ledare; genom arbetskraft
och kunskapsrikedom kom han att bli en av
Landstingets främste, och i de storpolitiska
debatterna i riksrådet ledde han försvaret mot
de ytterligtgående slesvig-holsteinska kraven.
1861 upptogs han i ministären Hall II som
en borgen för genomförandet av
Eiderprogram-met och alliansen — senare unionen — med
Sverige-Norge. Hans förslag till
grundlagsre-vision 1862 dödades av Andræ; han bär
— jämte Hall — huvudansvaret för
författningen av 18/n 1863, anledningen till kriget
1864. Nederlaget och förlusten av
Sönderjyl-land gjorde honom till en gammal man, och
han överlevde blott några få dagar katastrofen
vid Sedan 1870. — Redan 1860 manade han i
Vejle de nationalliberala till motstånd mot
bondevännernas klasspolitik, och 1865—66 sökte
han energiskt stärka Landstingets makt, men
hans politiska inflytande var nu blott ringa. I L.
förkroppsligades den nationalliberala politiken
med förtjänster och fel. Han var idealist och
teoretiker men ingen frashjälte; att hans
oförsiktiga fyndord ofta skadat mer än gagnat,
”O. L:s efterladte Skrifter” (1872—73); ”Af O.
är obestridligt, men ingen har älskat sitt land
och den nordiska tanken högre än han. — Litt.:
L:s Papirer” (1903); J. Möller, ”Om O. L:s Del
i Udkastet til Junigrundloven” (i ”Hist.
Tids-skrift”, R. 9:5, 1926—27); Fl. Dahl, ”Andræ og
Östgrönland” (1932), ”C. G. Andræ’s Taler”
(1933). Fl.D.
2) Alfred Georg Ludvig L., den
föregåendes brorson, psykolog (1858—1921). L. blev
student 1876, polyteknisk kand. 1882, men
redan med sin doktorsavh., ”Farvernes elemen
tære Æstetik” (1884), slog han in på
psykologien och grundläde (efter att 1885—86 ha
studerat i Leipzig hos Wundt) ett psykologiskt
laboratorium i Köpenhamn, blev docent vid univ
1890, prof. 1910. L:s förnämsta arbeten inom
— 1149 —
— 1150 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
