Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lehmann, 2. Alfred - Lehmann, 3. Edvard - Lehmann, Carl Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEHMANN
den teoretiska psykologien äro ”Hovedlovene
for det menneskelige Fölelsesliv” (1892), ”De
sjælelige Tilstandes
legemlige Ytringer”
(1898) och
”Grundzü-ge der Psychophysio
logie” (1912). Men
dessutom förde L:s
levande intresse för
psykologiens
användning på olika
livsområden till arbeten
som ”Övertro og
Trolddom” (2 bd,
1893—96), ”Den
individuelle sjælelige Ud-
vikling. Grundtræk af den pædagogiske
Psykologi ’ (1913) och ”Störst Udbytte af legemligt og
aandeligt Arbejde” (2 bd, 1919). V.K-r.
3) Johannes Edvard L., den föregåendes
kusin, religionshistoriker (1862—1930). F. i
Köpenhamn, där
fadern var prof, i
oftal-miatrik, växte L. upp
i en miljö, präglad av
gammaldags fromhet
och förfinad kultur,
som fick största
betydelse för hans
utveckling. Efter
studier i Köpenhamn
avlade han teol.
kand.-examen där 1886 och
vistades sedan en tid
i Lund, där han
mot
tog djupgående intryck av Pehr Eklund (se
denne). 1892—97 studerade L. vid skilda univ.
i Tyskland, Holland, England, Frankrike och
Italien. Hans huvudintresse knöts till den nu
framträdande religionshistoriska forskningen,
men han bedrev även omfattande
språkforskningar, framförallt i gammalpersiska språket.
Resultatet blev avh. ”Om Forholdet mellem
Religion og Kultur i Avesta”, på vilken han 1896
disputerade i Köpenhamn. Sedan följde hans
mest betydande religionsvetenskapliga verk
”Zarathustra. En Bog om Persernes gamle
Tro” (2 bd, 1899—1902). 1900 blev han docent
i religionshistoria vid Köpenhamns univ., och
under de närmaste åren utgav han två av sma
mest kända arbeten, ”Mystik i Hedenskab og
Kristendom” (1904) samt ”Buddha” (1907),
båda övers, till ett flertal språk. 1910 kallades
L. till prof, i religionshistoria och
religionsfilosofi vid Berlins univ. men stannade här endast
till 1913, då han kallades som förste innehavare
av den nyinrättade professuren i teologisk
en-cyklopedi och teologiska prenotioner vid Lunds
univ. Här verkade han till uppnådd
pensionsålder 1927, då han slog sig ned i Köpenhamn,
där han (1929) utgav ett betydande arbete om
Grundtvig. Av L:s mera fackvetenskapliga
arbeten märkas vidare ”Sören Kierkegaard” (i
”Die Klassiker der Religion”, 8—9, 1913),
”Religionsvetenskapen”, 1 (1914), ”Stället och
vägen” (1917), ”Myter och sagor på väg genom
världen” (i ”Myter och sagor”, 1, 1925). L. har
dessutom utg. ”Textbuch zur
Religionsgeschich-*te” (1912), ”Illustrerad religionshistoria” (1924),
4 uppl. av ”Lehrbuch der Religionsgeschichte
begründet von Chantepie de la Saussaye” (1924
—25; jämte A. Bertholet). — L. har gjort en
betydande insats i den religionshistoriska
forskningen, även om hans arbete icke varit av
direkt banbrytande natur. Det kritiska
detaljarbetet låg honom mera fjärran; i stället var
han syntetikern, som med intuitiv vidsyn och
genial kombineringsförmåga sökte påvisa de
stora utvecklingslinjerna och i glänsande
språkform kunde framlägga forskningens
resultat. Ingen torde här i Norden ha gjort så
mycket som L. för att popularisera
religionsvetenskapen (”Religionerna. Kortfattad
religionshistoria”, 1918, 4 uppl. 1928; ”Religionens
värld” i ”Natur och kultur”, 58, 1926) och
väcka intresse för den i breda lager. Detta
sammanhängde med att han var en
utomordentligt framstående essayist på vitt skilda
områden (”Uppfostran till arbete”, 1909, 2 uppl.
1920; ”Almueliv og Eventyr”, 1910; ”Romantik
och kristendom”, s.å.; ”Lighedens Land”, 1917;
”Män och deras tro”, 1920; ”Kvinnor”, s.å.,
2 uppl. 1921; ”Tvedräkt och endräkt”, 1922;
”Livets gång”, 1923, 2 uppl. 1924) och
populärföreläsare; en aldrig sinande ström av
tidn.-art. och -revyer flöt ur hans kvicka och
eleganta penna, och som föreläsare var han lika
eftersökt i alla de nordiska länderna. — L.
redigerade de till avd. religionshistoria hörande
artiklarna i bd 1—5 och medarbetade under
sign. Edv.L. (E.L.) i bd 1—7 av ”Svensk
uppslagsbok”. — Litt.: Minnesteckningar av E.
Briem i ”K. Humanistiska
vetenskapssamfundets i Lund årsberättelse”, 1929—30, av V.
Grönbech i ”Festskrift udg. af Köpenhamns
Univ.”, 1930; O. Holmberg i ”Madonnan och
järnjungfrun” (1927). Efr.B.
Lehmann, Carl Peter, dansk-svensk
målare (1794—1876), var en synnerligen
produktiv porträttmålare (skall ha utfört närmare
5,000 bilder), som under flera årtionden reste
omkr. i Skandinavien och Ryssland, slutl.
bosatt i Sigtuna. Porträtten, vanl. i olja och i
mindre format, utmärka sig ofta, vad ansiktet
beträffar, för stor likhet; i konstnärligt
avseende stod L. annars icke högt. L. har också
— 1151 —
— 1152 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
