Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leicester, 1. Robert Dudley, Earl of - Leicesterfåret el. Dishleyfåret - Leich - Leichhardt, Ludwig - Lei-chou-halvön (Lui-) - Leichtentritt, Hugo - Leiden, Leyden (stad)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEIDEN
drag att å Eriks vägnar utmana L. till envig
och senare att låta lönnmörda honom, uppdrag
som dock ej blevo förverkligade. L:s fiender
inom den engelska aristokratien slöto sig 1561
—62, för att motverka L:s ställning hos
Elisabet, till Erik av Sverige som kandidat till
drottningens hand. L. fortfor emellertid att befästas
i Elisabets gunst. T.o.m. William Cecil måste
tidvis skenbart ställa sig på hans sida trots L:s
spanskvänliga utrikespolitiska inriktning;
drottningen gjorde honom 1564 till Earl of L. och
framförde honom s.å., ovisst med vilken
mening, som giftermålskandidat åt Maria Stuart.
— Hans intimitet med drottningen avtog med
tiden; han gifte sig 1576 med änkan efter
earlen av Essex, varigenom han blev styvfader till
Elisabets senare gunstling Essex (se denne);
efter att äktenskapet en tid hemlighållits, blev
det ett par år senare bekant för Elisabet. L.
var därefter tidvis i onåd men fick 1585 befälet
över en engelsk hjälpexp. till de protestantiska
Nederländerna och blev ståthållare där; han
lyckades emellertid illa med sitt uppdrag och
återkallades inom kort. — En lysande
företrädare för den elisabetanska tidens
hovmanna-typ, saknade L. politisk förmåga och djupare
begåvning; hans plats i Englands historia är
betingad av hans ställning som Elisabets
gunstling, ej av någon politisk el. militär insats.
— Litt.: Någon modern biografi över L. finnes
icke; bland specialundersökningarna kan
nämnas E. Bekkers avh. ”Elisabeth und L.” (1890),
som behandlar höjdpunkten i L:s
gunstling-skap. I den sv. gesanten Nils Gyllenstiernas
rapporter från London 1561—62 finnas
intressanta uppgifter om L. W. Scotts bekanta
roman ”Kenilworth” behandlar L. och Amy
Rob-sart. LA.
Leicesterfåret [lä’sta-] el. D i s h 1 e y f å r e t,
engelsk långullig, vithuvad ras av gruppen
glansulliga får (se Får raser). Rasen
renodlades av R. Bakewell (se denne) på gården
Dishley i Leicestershire. L. blev sedan
föräd-lingsmaterial vid bildandet av Englands
långulliga raser. Till Sverige ha importerats ett
fåtal baggar av denna ras att användas till
korsning med lantras. H.Fqt.
Leich [lal^] (fra. lai), urspr. beteckning för
en sång, senare speciell beteckning för de tyska
minne- och mästersångarnas andliga
allegcri-serande diktning med musik. L. påminner i sin
uppbyggnad mycket om den äldre sekvensen
och har ett betydande antal olika strofer, där
två och två halvstrofer ha samma melodi.
Åtskilliga 1. ha med sin musik bevarats till vår
tid. — Litt.: F. Wolf, ”Über die Lais,
Sequen-zen und Leiche” (1841). E.A.
Leichhardt [läT/hart], L u d w i g, tysk
forsk
ningsresande (1813—48?), är en av den
australiska kontinentforskningens förgrundsmän.
Under hans första, mer än 4,000 km. långa färd
(c:a % av Australiens hela omkrets) 1844—46
från Brisbane till Port Essington i n.v.
upptäcktes landsdelens alla viktigare floder och
vid-stiäckta, fruktbara områden. Efter ett
misslyckat senare försök att genomkorsa världsdelen
från ö. till v. startade han åter i dec. 1847.
Sista underrättelsen ankom % 1848, men
sedan var han, trots flera räddningsexp., spårlöst
försvunnen. L:s förnämsta arbeten äro
”Journal of an Overlandexpedition in Australia from
Moreton bay to Port Essington” (1847) och
”Beiträge zur Geologie von Australien” (tr.
1855). A.Ahn.
Lei-chou-halvön (Lui-), i prov. Kuangtung,
Kina, mitt emot Hainan, från vilken den
skiljes av det 20 km. breda Hainansundet. På
östkusten ligger det franska arrendeområdet
Kuang-chou-wan. M.P.
Leichtentritt [lal^tantrit], Hugo, tysk
musikskriftställare (f. 1874), studerade vid
högsk. för musik i Berlin, fil. d:r 1901. L. har
skrivit ”Chopin” (1905), ”Musikalische
For-menlehre” (3 Aufl. 1927), ”Händel” (1925)
m.m. N.B.
Leiden [lai’dan], L e y d e n, stad i prov.
Syd-holland, Nederländerna, vid Oude Rijn, 9 km
från Nordsjön; 71,598 inv. (1931). L. är
alltjämt en gammaldags, fridfull stad, som av
flodens många kanaliserade armar uppdelas i flera
öar. L. är sannolikt romarnas Lugdu’num
Ba-tavo’rum och en av Hollands äldsta städer.
Sin storhetstid hade den på 1500—1600-talen,
då den var medelpunkt för Hollands textilkonst
(1640 o. 100,000 inv.). 1573—74 belägrades
staden av spanjorerna men räddades genom att
fördämningarna öppnades och trakten sattes
under vatten. L:s univ. (2,005 studenter 1927)
är från 1575 och vann stor ryktbarhet genom
bl.a. Lipsius, Vossius, Grotius och Scaliger.
Från L. stamma även många berömda målare,
ss. Lucas van Leiden, Rembrandt, J. Steen,
G. Dou, J. van Goijen och W. van de Veide.
L. har två ståtliga senmedeltida kyrkor, S:t
Pieter (eldhärjad 1933) och S:t Pancras. Av den
gamla borgen finnas också rester. Från
renässansen och barocktiden kvarstå en mängd
byggnader (det utomordentligt vackra rådhuset
nedbrann 1928); i Laakenhal (klädesvävarnas
gillesbyggnad) är stadsmuseum inrättat; vidare
märkas Gravensteen och de Waag. L. har stort bibi,
och flera stora museer: etnografiska museet
med ytterst värdefulla samlingar är det äldsta
i världen, arkeologiska, naturhistoriska och
konstmuseer. I den berömda botaniska
trädgården från 1587 finnas enastående östasiatiska
— 1161 —
— 1162 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
