Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leijonhufvud, 12. Sigrid - Leijonhufvud, 13. Karl Karlsson - Leijonhufvud, 14. Gösta - Leijonmarck, ätt - Leijonmarck, 1. Sven Agricola Åkerman (Åkermarck) - Leijonmarck, 2. Gustaf Adolf - Leijonmarck, 3. Carl - Leijonsköld, Mårten Augustinsson - Leijonsparre, Paul Ludvig Landsberg - Leijonstedt, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEIJONMARCK
nio sedan 1918. L. har utg. bl.a. ”Kvinnan
inom sv. litteraturen” (1893, jämte S. Brithelli),
”Fredrika Bremer” (2 bd, 1895—96, jämte S.
Adlersparre), ”Ur sv. herrgårdsarkiv” (1902),
”Agneta Horns lefverne” (1908), ”Erik Sparre
och Stina Lillie” (1911), ”Omkring C. G.
Tes-sin” (2 bd, 1917—18), ”Sophie Adlersparre” (2
bd, 1922—23), ”Två människoöden” (1927), ”C.
G. Tessin och hans Äkerökrets” (1931). — Litt.:
L. Wahlström, ”Glada givare” (1929). C.
13) Karl Axel Karlsson L., friherre,
son till L.9), personhistoriker (f. 25/t 1865),
kapten vid Södermanlands reg. 1904—30, har
utg. ”Ny sv. släktbok” (1906), flera årg. av
”Sv. adelskalender”, ”Kungl. Södermanlands
reg:s historia” (3 bd, 1914—19) samt bidrag
till Strängnäs’ historia. C.
14) Axel Gustaf (Gösta) Adolf L., bror till
L.12), friherre, militär (f. 16/io 1869),
underlöjtnant vid Andra livgardet 1890, löjtnant vid
Generalstaben 1901, major 1911, överstelöjtnant
och t.f. chef för Gotlands inf.-reg. 1915, överste
och chef för Värmlands reg. 1917, brigadchef
vid ö. brigaden och generalmajor 1927, avsked
1931. L. var 1908 byrådirektör i
Järnvägsstyrelsens militärbyrå, 1910—15 stabschef vid
5:e arméfördelningen och företog 1914 en
militär studieresa till Österrike. E.Bz.
Leijonmarck, ätt adlad med nedannämnde
L.l) 1686. Om ättens föregivna ursprung irån
biskop Michael Agricola se Jully Ramsay i
”Personhist. tidskr.”, 1905. C.
1) Sven Agricola Åkerman (Ä k e
r-marek) L., ämbetsman (1649—1728), efter
studier i Äbo och
Uppsala 1679
lands-sekreterare, 1683
krigsfiskal, 1685
ad-vokatfiskal i
Kammarkollegium, 1686
sekreterare i Riksar
kivet, 1689 led. av
lagkommissionen,
1701 v.-president i
Åbo hovrätt, 1721
avsked med
landshövdings titel. L. hade
grundliga såväl
histo
riska som juridiska kunskaper och tog en viktig
del i förarbetena för 1734 års lag. Till att
börja med stod han synnerligen väl hos Karl XI
för sitt energiska arbete som aktor vid
likvi-dationskommissionen, men sedermera föll han
i djup onåd och häktades rent av på gr av
sitt förnekande, att Gustav II Adolfs
kopparkompani åsamkat Kronan förluster. Vid
riksdagen 1713—14 spelade L. en ledande roll bland
oppositionen och var den, som föreslog att
uppdraga regeringen åt Ulrika Eleonora. Han
uppkallades fördenskull i rådet och erhöll en
skarp skrapa. Även i förberedelserna för
styrelseförändringarna 1719 anses L. ha tagit en
betydande del. P.S.
2) Gustaf Adolf L., den föregåendes
sonson, ämbetsman (1734—1815), student i
Uppsala 1747, bergsexamen 1754, tjänsteman i
Bergskollegium, där han 1767 blev sekreterare,
1775 assessor, 1805 vice president. Vid 1771/72
års riksdag framträdde L. som en ivrig
försvarare av hattregeringen och
adelsprivilegierna. P.N-m.
3) Carl Evald L., den föregåendes sonsons
son, ämbetsman (1855—1926), assessor vid
Svea hovrätt 1891, t.f. revisionssekreterare
1892, ord. 1900, suppleant för
justitieombudsmannen 1897—1902, justitieombudsman 1902,
president i Göta hovrätt 1902—25. E.K.
Leijonsköld, Mårten Augustinsson,
friherre, ämbetsman (1600—56), kom efter att
ha besökt en skriv- och räkneskola i Hamburg
1619 i A. Oxenstiernas enskilda tjänst, övergick
1621 i statstjänst, tjänstgjorde som kamrerare
vid sv. armén i Tyskland och i av denna
erövrade områden. Generaltullförvaltare över stora
sjötullen i Sverige och Finland 1636, skötte L.
denna syssla i många år med stor skicklighet
och till betydande fördel för Kronan. 1649
kammarråd, 1651 assessor i
Kommerskollegium, vice direktor där s.å., direktor 1652,
avsked från Kommerskollegium 1654. P.S.
Leijonsparre, Paul Ludvig
Lands-berg, 1689 adlad L., militär (1657—1733),
volontär vid Fortifikationen 1674, konduktör
1680, kapten 1686,
generalkvartermästarelöjtnant 1694, generalkvartermästare 1711. L. var
en synnerligen skicklig fortifikationsofficer,
som mycket anlitades för uppgörande av planer
till såväl permanenta som tillfälliga
befästningar, bl.a. i Bohuslän under Karl XH:s norska
krig. P.S.
Leijonstedt, Anders, greve, riksråd (1649
—1725), son till Simon Volimhaus och bror
till greve Jakob
Gyllenborg (se denne),
blev efter
tjänstgöring i olika verk e.o.
envoyé vid
kurbran-denburgska hovet
1698, hovråd hos
änkedrottning Hedvig
Eleonora 1701, var
e.o. envoyé vid
preussiska hovet
1703—10 och blev
sistn. år kansliråd
samt 1714 högste
om
— 1171 —
— 1172 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
