Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leijonstedt, Anders - Leikanger - Leinajaure - Leinberg, Karl Gabriel - Leine - Leinefår - Leino, 1. Kasimir (Lönnblom) - Leino, 2. Eino - Leinster - Leinstrand - Leipart, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEIPART
budsman; vid 1719 års riksdag utsågs L. efter
Per Ribbings död till lantmarskalk och blev
s.å. riksråd och president i Kammarrevisionen:
adlad 1686, upphöjdes han i friherrligt stånd
1716, i grevligt 1719; hans ätt utslocknade 1830.
— L. ägde även litterära intressen (se
”Samlade vitterhetsarbeten”, utg. av P. Hanselli, 5,
1863, samt ”Samlaren”, 1880). C.
Leikanger, hd i Sogn og Fjordane fylke, v.
Norge, vid mellersta Sognefjord; 465,13 kvkm.;
2,392 inv. (1930). Stor fruktodling. Ax.S.
Leinajaure, sjö i Troms fylke, n. Norge vid
sv. gränsen; 30,5 kvkm. Vintervägen från
Bar-dudalen i Norge till Jukkasjärvi i sv. Lappland
går över L. Ax.S.
Leinberg, Karl Gabriel, finländsk
pedagog och historiker (1830—4907), föreståndare
för Helsingfors privatlyceum 1856—68,
direktor för Jyväskylä seminarium 1868—94. L.
ägnade sig även åt arkivforskning och
publicerade en mängd samlingar urkunder, särsk.
rörande skolväsendet och kyrkan i Finland, samt
många värdefulla historiska undersökningar,
bl.a. ”De finska klostrens historia” (1890),
”Det odelade finska biskopsstiftets
herdaminne” (1894) och ”Åbo stifts herdaminne 1554—
1640” (1903). L:s förmåga togs även i anspråk
för flera offentliga uppdrag. Han erhöll 1884
prof:s titel och blev 1897 hedersd:r vid
Helsingfors univ. E.Ed.
Leine [Iål’nø], biflod till Aller (se d.o.).
Leinefår [laFnø-], förädlad tysk lantras, vars
avelsområde är prov. Hannover och
angränsande trakter. L. äro obehornade, vithuvade,
lång- och glansulliga. Jfr F årraser. H.Fqt.
Leino. 1) K a s i m i r L. (eg. L ö n n b o h m),
finländsk kritiker och förf. (1866—1919),
tillhörde den ungfennomanska krets, som under
åren kring 1890 verkade för de europeiska
kulturströmningarnas införande i finskt kulturliv,
och var 1890—97 litteratur- och konstkritiker
i tidn. ”Päivälehti”. Några år var L. även
verksam som regissör och teaterledare. Hans
skönlitterära produktion omfattar noveller,
skådespel och några diktsamlingar, vilkas smidiga
och kultiverade form på sin tid väckte
uppmärksamhet. L. har även utg. studier över
Mérimée (akad. avh. 1895), Minna Canth (1897)
och målaren A. Lauréus (1908). Bland hans
talrika övers, till finska märkes Ibsens
”Brand”. H.S-m.
2) E i n o L., den föregåendes bror, skald
(1878—1926). L:s brådmogna lyriska
begåvning framträdde redan under skoltiden, och
sedan han 1895, 16 år gammal, blivit student,
debuterade han följ, år med två diktsamlingar.
L. fick anställning vid tidn. ”Päivälehti” i Hel
singfors, blev bl.a. dess teaterkritiker och har
som journalist gjort en mångsidig och
betydande insats, vilken dock ställts i skuggan av hans
utomordentligt stora
skönlitterära alstring.
Denna, som omfattar
inemot 80 bd, är av
särdeles skiftande art
och värde, och L. fick
av kritiken uppbära
mycket klander för
hastverk och
överproduktion. Först
sedan tiden låtit de
efemära delarna av hans
verk sjunka undan,
har en rättvis uppskattning av hans
betydelse kunnat bli allmän, och han framstår
nu som den näst Kivi kanske störste
nyskapande begåvningen inom den finskspråkiga
litteraturen. Hans ovanliga känslighet för
språket och formen skänkte hans lyrik en i
finskan dittills ouppnådd smidighet och
uttrycksfullhet, och impulserna från världslitteraturens
stora dikt mötte hos honom djupt rotade,
ursprungliga finska stämningar, ur vilket möte
en starkt personlig och levande, om än icke
alltid slutgiltigt sovrad och avslipad poesi
sprang fram. Av de c:a 30 diktböcker, han
utgav, stå de två balladsaml. ”Helkavirsiä” (1903
och 1916) högst. L. har här i den gamla finska
folkpoesiens form på sitt eget sätt berättat
legender om lidelsefulla människor i en starkt
upplevd ödemarksmiljö. — L. skrev ett 20-tal
skådespel, mest med historiska motiv, vilka
avsågo att skänka teatern färg, glans och poesi
i motsättning till det gråa borgerliga dramat,
men vilka närmast blevo vackra tablåer. L:s
romaner och noveller liksom hans essayer visa
honom som en smidig och livfull, ofta satirisk
prosaist av starkt individualistisk läggning,
men utan större djup. Ss. översättare har L.,
förutom dikter och dramer av bl.a. Runeberg,
Goethe, Schiller och Racine, även tolkat hela
Dantes ”Divina commedia” på finska. — Litt.:
en stor biografi på finska av L. Onerva utkom
1932. På sv. föreligger ”Lyriskt urval” av E.
Diktonius (1931), karakteristik och tolkningar
av A. Mörne i ”Ord och bild”, 1933. H.S-m
Leinster [lä’nstø], irl. Cuige Laighean, Irländs
ka fristatens s.ö. provins, omfattande 12
grevskap och huvudstaden Dublin; 19,632 kvkm.;
1,149,092 inv. (1926). M.P.
Leinstrand, hd i Sör-Tröndelag fylke, s. om
Trondheim; 45,74 kvkm.; 2,237 inv. (1930). Ax.S.
Leipart [lål’-], T h e o d o r, tysk
fackföreningsledare (f. 1867). Urspr. svarvare, blev L.
1893 ledare för träarbetarförbundet. 1919—20
— 1173 —
— 1174 —-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
